Hurtigruten - Kirkenes

Nu går resan söderut, inte för att vi är på återväg men som bekant svänger Norges kust en hel del uppe vid toppen.

Dagens första stopp är Vadsö.

Här i Vadsö står Norges förtöjningsmast, där man stannade till på Nordpolsfärden med luftskeppet 1926.

De har även att museum där man ställer ut bilder från olika nordpolsexpeditionen, framförallt då de med luftskepp.

Vardö sover och vi fortsätter nu mot Kirkenes.

Vi närmar oss och det ser ut som om det ligger en hel del fiskebåtar, eller snarare skepp vid kajerna. Men de ser inte helt frächa ut.

Vi lägger till vid Hurtigrutenkajen och välkomstkommitén är på plats.

Många passagerare avslutar sin resa här och en hel del startar sin. Men vi går av för att titta på staden. Nu har vi tre timmar på oss, så följ med på en promenad.

Först hälsar vi på välkomstkommitén.

Se, jag kan flyga utan att använda vingarna.

Ja vad gör man en regnig söndagsmorgon i Kirkenes, det mesta verkar vara stängt så vi går ner och tittar på fiskebåtarna.

Den första vi ser är en ryss och väldigt rostig.

Vi fortsätter upp mot centrum, på vägen passerar vi en stor pampig staty.

Strax efter ser vi en skylt att Andersgrottan ska vara här någonstans.

Vi hittar den och ser att det är stadens största skyddsrum, den anlades 1943 och sprängdes ut i berget helt nära centrum. En rundvandring där inne tar 25 minuter, så det får vara om vi ska hinna se staden.

Vi fortsätter vår promenad in till centrum, ser ganska dött ut där.

Krigsmödremonumenet står där ganska ensam.

Antar att det går att låna även ryska böcker på biblioteket.

Verkar vara en livlig stad det här, i alla fall av att döma av vad de har bakom disken i den här butiken.

Pizzerian är också stängd, öppnar först klockan 13.00. Då är vi inte kvar här.

 Med Hurtigruten kan man åka på utflykt till Ryska gränsen, men det gjorde vi inte. Även den lokala resebyrån erbjöd resor dit.

Det sades att gruvan i Kirkenes,  lades ner 1996 och vi trodde att den inte var i drift nu, men vet nu att den togs i drift igen 2009. Fartyget som ligger där framför gruvanläggningen, det verkar inte vara i drift.

Intressant rutigt hus vid gruvområdet.

Det finns inga förbudsskyltar och ingen ropar åt oss att försvinna heller så vi går en sväng ut på kajen.

Där ligger de ryska fiskebåtarna på rad.

Ingen av dem ser ut att vara i toppskick. Finns mycket rost att skrapa här.

Men vad är det som står där borta, kan inte vara en gris för det är ingen knorr på den gula svansen, kan det vara en rysk hund? Den verkar snäll i alla fall.

Bryggan och kajen ser ut att vara i samma skick som båtarna som ligger där. Men alla sätt att laga den på är bra. Man får se sig för var man sätter ner fötterna.

 Ser fler ryska båtar och de ser ganska så fina ut från det här hållet.

Men bakifrån ser de mer ut som vrak som ska sjunka när som helst. Hörde att många lämnar sina skrotfärdiga fartyg här och låter norrmännen ta hand om dem.

Vi kommer inte längre på den här kajen och tar en sväng in mot byn igen. Sådan tur att vi tog paraply med på promenaden för det var väl därför regnet upphörde, men vattenpölarna är kvar.

Det är gudstjänst på gång i kyrkan men vi hinner inte med det nu, klockan tickar på och vi måste vända åter mot vår båt. Snödrivorna ligger kvar vid kyrkan. Undrar om de hinner smälta bort innan vintern kommer.

Troligtvis inte, ser att det inte lönar sig att ställa undan snöskyffeln och sparken här. Sparken går fint att använda som solstol.

Alla sätt att bygga hus på är nog bra, här är det ett gammalt skyddrum eller bunker som fått vara som grund för bygget.

Nu börjar vår tid i land ta slut och vi får skynda oss, men området med fiskeredskap lockar in mig för att ta några bilder.

Det blev mycket kajpromenad men det var det området som lockade mest att gå och titta på.

Men såg även en landgående skönhet, den stod parkerad utanför brandstationen. Den såg gammal ut men i mycket bättre skick än de ryska fiskebåtarna.

Helt klart, fick bevis för att vi verkligen är i Kirkenes.

En liten mer stillsam bild som avslutning.

Innan vi återvänder till Nordlys och den väntande lunchen och sedan vår resa åter, mot Bergen.

Hon ligger där startklar.

Hurtigruten - Mehamn. den nordligaste hamnen på resan.

Från Honningsvåg skyndade vi vidare norrut, vi var lite försenade på grund av den krånglande landgången eftersom det tog längre tid att få in alla via bilhissen. Men fåglarna vid Svaerholtklubben, vilket är ett av Norges största fågelberg, de väntade på oss ändå.

Många fåglar var det där. Nordlys passerade sakta så vi kunde både se och höra dem.

Strax efter kom vi till Finnkjerka, den kallas Norges mest eleganta havsklippa.

Förstod namnet också då vi rundade klippan, det ser ut som en kyrka.

Ändå mer från det här hållet. Kan förstå att det är en helig kultplats för samerna.

Nästa hamn är Kjöllefjord. Många undrade över det som ser ut som staket uppe på berget. Jag la ihop fyra bilder till en för att visa hur långt det var. Det är inte staket utan naturligtvis snöskydd, kan nog behövas med tanke på hur mycket snö det finns kvar nu.

Man måste  förstora bilden för att se.

Nu fungerar landgången igen, så bra.

Då kan vi gå ut och titta lite. I hamnen ligger fiskebåtarna  på rad i väntan på nästa morgons fisketur.

En gammal trotjänare ligger här också.

Kargt landskap med snö långt ner i byn.

Nu ska vi till den nordligaste hamnen på resan, Mehamn.

Även här en fin kyrka mitt i byn, den här med ängel på kyrktornet.

Fiskebåtarna ligger även här och väntar in morgonen.

Så drar vi vidare på vår färd mot Kirkenes.

Hurtigruten - fågelsafari

Regngudarna vilade inte denna morgon, det var grått och det var blött, när vi vaknade. Som synes, mycket grått.

Men  inget att hänga läpp för, bättre att gå ut på däck och se var vi är. Hammerfest sov jag förbi, men det gör inget för där har vi ett längre stopp när vi kommer åter. Men när vi närmade oss Havöysund då var jag vaken och mätt efter en god frukost. Mängder av vindmöllor snurrade på den ö vi just då for förbi...

...och när vi rundar ön, där de står, mötte vi Nord Norge.

Havöysund ligger vackert i en vik...

...med kyrkan mitt i byn.

Efter ett kort stopp på en kvart så fortsätter vi mot Honningsvåg och beundrar det vackra landskapet som vi far förbi. Trots regnet så Ä R det vackert ändå. 

Ser på akterflaggan att vi har post med oss i dag.

Så kommer vi fram till Honningsvåg, landgången krånglade när vi skulle av båten för att åka på utflykt, så vi fick ta oss iland via bilhissen. Det tog  längre tid än med landgången så jag hinner bara ta en bild på "Bamsen". En St. Bernhardshund som levde här mellan 1937 - 1944 och han blev så poppulär så han fick en egen staty.

Det var då ingen trängsel i min buss, fem bussar med folk gick till Nordkapp och en till fåglarna och i den var vi bara nio stycken. Jag tyckte inte att det kändes som någon stor grej att komma till 71 grader nord, när jag redan varit vid 90 grader nord. Då kändes det mer lockande att få se Gjesvaerstappan där det ska finnas ca. två miljoner sjöfågel.

Vädret är inte det bästa, som sagt, men massor av fåglar var det där. Först möts vi av en kolloni med toppskarvar.

Det lär vara en av Nord-Europas största stam av lunnefåglar som håller till här och nog är de många.

Synd bara att man inte får gå iland, vi får nöja oss med att titta på dem från båten.

De är lite skygga och dyker...

..eller lyfter om man kommer lite för nära, eller som här, har en uppvisning på ett ben.

Sillgrissla...

...som också dyker om man blir för närgången.

Där på ön håller det även till ungefär 40 st örnar, jag tror vi ser så gott som alla av dem, de finns överallt verkar det som. Har aldrig sett så många på samma ställe tidigare.

och så några till.

Häckande lunnefåglar är inte så lätta att få se, de gräver in sig i marken, långt in. Deras tunnlar in kan var upp till tre meter, stannar först när berget tar emot. Här en mängd hålor där de har sina bon.

Lättare att se då de simmar i vattnet.

Även häckande sillgrisslor är lite svåra att upptäcka, såg några på den här klipphyllan men det var nog mest tack att vare vår skeppare Ola pekade ut var de var.

Då var havssulan lättare att se.

Snyggt upprade satt de där.

En säl kikade nyfiket på oss och undrade vilka det var som kom på besök i dag.

En storskarv kom med lite nytt till boet.

Tretåig mås fanns det ganska gott om också.

Spännande ställen de valde att häcka på.

Där gäller det att klamra sig fast ordentligt.

Vår tur gick runt hela ön med dess fina formationer. Jag tyckte att en av de där stenformationerna såg ut som en gubbe.

Inte så konstig då att den kallas för just "Gubben".

En gumma hade han som sällskap också.

Lite skvaller innan vi lämnar ön.

Och skarven vinkar farväl...

...och ropar välkommen åter. Det lät så i alla fall.

Så var det dags för återfärd.

Fick höra att just den här dagen hade silvertärnan anlänt på sin färd ända från Antarktis. Inte undra på att de ser lite tufsiga och blöta där de sitter vid fiskodlingen och tar igen sig.

Vet inte om det här är en sjöborre, men jag gissar på det.

Men en sak som jag funderat på vet jag nu. Jag undrade hur det kommer sig att inte fåglarna tar fisken som hänger på tork. Här ser man varför.

Glada, lite blöta och fulla med ny intryck återvänder vi till bussen för färd över fjället (fotad genom en regnblöt bussruta)

åter till Honningsvåg och den väntande Nordlys.

Ett litet tilllägg: Idag har jag pratat med Radio Stockholm och Pär Fontander i deras program "Solsting" om resor till kalla resmål. De hade hittat mig genom den här bloggen och ringde upp och frågade om jag ville vara med. Det ville jag.

Hurtigruten - Var är midnattssolen?

Det hjälper inte att man är i midnattssolens rike om det inte är någon sol, då blir det ingen sol på natten heller. Fast jag tänker inte kräva pengarna tillbaka ändå, som jag hörde att en turist hade gjort,  när han kom på att det var faktiskt samma sol som lyste på natten som på dagen. Tänk vilken bluff, det är det där med midnattssol.

Men trots lite regn och avsaknad av sol så är det vackert ändå och lite speciellt när fjälltopparna försvinner i upp i molnen. Jag har ofta undrat över alla dessa färgrika hus i Norge, som det blå här på bilden. Nu har jag fått lära mig vad det beror på. Efter kriget leverades det hus från Sverige och de gick att få i bara fyra olika modeller. Då målade de husen i olka färger så att det inte skulle se för lika ut och skilja sig något från grannens hus. inte många faluröda stugor här inte.

Kvällen sänker sig och vi stävar in mot kvällens sista hamn Skjervöy. Fascinerande med landskapet, först ser man ett berg och bakom det så reser det sig en bergvägg som är bra mycket högre.

Vi lägger till...

...i hamn....

...äter en god middag med delikat dessert....

...lyssnar en stund på husbandet...

...men avstår från att dansa, för i morgon är en ny spännande dag och då ska jag på utflykt. Hoppas det inte regnar då.

God natt!

Hurtigruten - fortsätter norrut.

Resan går vidare och den här morgonen har vi kommit till Harstad.

En liten stad som brukar ha "De Nord-Norske Festspelen" men nu på morgonen så verkar det inte så festligt, staden ser ut att sova.

Men jag imponeras över matutbudet, tror jag ska ta och festa loss på lite torrfisk eller kanske ett hyhäckat måsägg. Fast ska jag vara ärlig så var måsäggen mycket goda.

Ser ett konstverk i ett fönster inte inramat, snarare inslaget.

Det blev ingen lång promenad i Harstad eftersom det bara var ett kort stopp där. Vi möter Hurtigrutens sörgående fartyg Vestervålen när vi lägger ut från kaj.

Ser även Trondenes Kirke, från 1250, strax efter avgång från Harstad. Det är  Norges nordligaste stenkyrka från medeltiden. Jag förstår att den byggdes där, så vacker som den ligger.

På vår färd nu mot Tromsö, ser vi en hel del gårdar en del verkar vara tämligen öde och övergivna, som den här.

Innan vi kommer till Tromsö ska vi till Finnsnes och på väg in dit går vi under ännu en pampig bro. Gisundsbroen, den förbinder Norges näst största ö Senja, med fastlandet.

I Finnsnes har vi inte heller så lång tid på oss i land.

 Man hinner inte så långt på en halvtimme så det blir en kortare promenad bara men hinner se att det tydligen är lite kallt att dyka här, med tanke på dykklubben symbol.

 Ingen idé att ta av snökedjorna heller.

Sen så ska man nog inte parkera på kajen. Då kan det gå riktigt illa.

 Tromsö nästa och där vid det lilla torget nära kajen står Roald Amundsen och välkomnar oss, i bakgrunden syns den lilla domkyrkan.

Ser att huset där Amundsen alltid övernattade då han var i Tromsö är ledigt för att hyra. Telefonnummer finns där om någon är intresserad. Det var härifrån som Amundsen 1928 startade sin flygning med Latham för att undsätta sin kollega och konkurent Umberto Nobile. Nobile kom hem men inte Amundsen. Även Andréeexpeditionen utgick härifrån Tromsö.

 På andra sidan sundet ligger Ishavskatedralen så vi tar en tur över bron för att komma dit.

Kyrkan byggdes 1965. Den har fått sitt namn efter formen på kyrkan, som påminner om isberg. Formen på kyrkan sägs också vara inspirerad av klippön Håja.

Glasmosaiken inne i kyrkan kom på plats 1972 och heter "Kristi återkomst",  av Viktor Sparre. Den har som huvudmotiv Guds hand med tre ljusstrålar som tillsammans symboliserar treenigheten. Kristallkronan som här skymmer en del av fönstret är av Böhmisk kristall.

Tidigare var där ett glasfönster med utsikt mot den vackra naturen bakom, men den distraherade tydligen kyrkobesökarna för mycket så glasmosaiken kom till. Det regniga och disiga vädret gör utsikten inte rättvisa här, man får använda fantasin. Tyvärr är det så när man är på resa, man får ta det väder som ges.

Ett besök på Polaria känns som obligatoriskt när man är i Tromsö och dit begav vi oss också. En spännande byggnad som ser ut som isflak som strandat och klättrat upp på varandra.

Det mest fascinerande där var panormafilmen Svalbard - Arktisk vildmark. Det kändes som att få flyga dit igen. Det finns mycket annat att se och uppleva där inne. Man kan gå runt på en Arktisk vandring och uppleva norrsken, tundra, snöstorm och isbjörn, fast inget går ju upp mot att få uppleva det på riktigt.

Nu tar vi adjö av vår guide " Den norske svarte vikingen". Det var så han kallade sig själv.

 ...och fortsätter norrut.