Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Så blev det påsk.
Även i år så blev det påsk, det har inte blivit så många blogginlägg eller kommentarer den senaste tiden men vill passa på att önska alla här en Glad Påsk med mycket god mat, trevlig ledighet och massor med påskgodis och sedan när blodsockernivån faller som en sten efter allt godisintag så kan det vara bra att veta att hjälp finns att få.
Det är bara att ringa till Blodsockerfallsakutbilen.
Jag hade inga gulliga kycklingar att önska Glad Påsk med men ett par mexikanska ankor kan väl duga. De är fotade en påskafton i Mexico City.
Är det helt okej att byta ner sig.
Efter att ha släpat runt på min stora klump till kamera i 8 år, så kände jag att det var dags för att skaffa något lättare och smidigare. Att dessutom kunna använda de objektiv som min klumpeduns vinjetterar kraftigt gjorde att jag valde en som inte var fullformat. Fick testa sonens 70D och den kändes helt rätt för mig nu. Så i framtiden kommer nog den nya lilla och min lilla spegllösa Sony få följa med på resor då inte bilen är med.
Mobilbilbild men det syns ju i alla fall att den är liten.
Studenter, studenter, studenter och öl.
Solen sken och vi skulle äntligen få gratulera vårt äldsta barnbarn Linnéa, till studenten. Vi väntade och väntade på att det skulle bli dags för utspring.
Men hur hittar man någon i det här folkhavet, det gäller att hålla skylten högt upp så studenten ser oss.
De springer ut klassvis och först kommer några eldiga killar.
Efter lite väntan så kommer så vår student; i full fart med sin klass.
Red Bull var där och delade ut raketbränsle, fast jag tror inte att studenterna behövde så mycket extra energi. De verkade vara fulladdade med det redan.
En stolt mamma med sin dotter. Får väl tillägga att mormor var stolt också.;)
Efter alla kramar och allt grattande från släkt och vänner drog studenterna iväg för att åka flak.
Inte trafikkaos, men ganska rörigt var det för trafiken på plats.
Det här med flak och de nya sederna som vuxit fram i storstäderna är väldigt ny och underlig för mig.
Förr åkte studenterna omkring finklädda och visade upp sig. Nu byts det om till mer eller mindre skyddskläder.
Alla är genomsura och ölstinkande innan lastbilarna ens startat.
Sedan åks det iväg och det var nog tur för omgivningen att de börjat med sitt ölsprutande så tidigt för nu var det mest stoj och glädje från de här bilarna.
Lite stillsammare bilder från mottagningen hemma hos den nybakade studenten. Först ut kommer kvällens charmör, lille Alfons.
Och så still sist den i mina ögon vackraste studenten. Grattis Linnéa och lycka till i framtiden.
Utsikt från en balkong.
Morgonstund har guld i mund, sägs det och det känns även så här i Kapstaden när solen färgar Taffelberget i guldljus.
En säl bestämmer sig för att testa bryggan nedanför vår balkong.
Den hoppade runt på bryggan ett tag innan den bestämde sig för att det var bättre nere i vattnet.
Det är tomt och tyst vid de stora båtarna som ligger vid kaj. Ingen har vaknat ännu.
Några scouter ger sig ut på en båttur.
Staden börjar vakna och byggjobbarna kommer för att bygga klart på bryggan.
Vad finns det att göra en dag i Kapstaden, med en bruten fot.
Ja, just det, vad hittar man på en dag i denna stad då man inte kan gå så långt och då det gör ont att gå överhuvudtaget. Sitta på balkongen och titta på båtarna och folket under kan väl vara kul ett tag. Jag linkar ut på stan och där träffar vi på en glad och även pratglad försäljare av helikopterturer. Skulle vara kul och eftersom det är lågsäsong, stålande fint väder och en flygglad pilot som vill upp i luften och priset på flygturen prutas ner en hel del så slår vi till och tar en tur. Det här är vår helikopter.
Jag får bli co-driver och sitta där fram.
Det är en fasligt massa knappar och instrument som piloten ska hålla reda på, så det är nog tur att jag inte får någon egen spak att ratta farkosten med.
Så bra att vi har en pilot som fixar den delen.
Kul att få se staden från ovan och få ett lite annat perspektiv på hur de olika platserna ligger. En nackdel med att fota från helikoptern är att det blir en massa reflexer och blänk från fönstret.
Där nere ser jag vårt hotell...
Här uppifrån ser man vilka rev det är utefter strandpromenaden, som vi gick en av de första dagarna.
Vi fortsätter utefter kusten med de många vikarna som inte har fått några namn utan heter kort och gott 1st Beach, 2nd Beach o.s.v.
Utefter den här sträckan på havssidan så får man inte bygga högre hus än i nivå med vägen.
Det här är baksidan av Taffelberget och De Tolv Apostlarna som bergskedjan där bakom kallas för. Lite lustigt för det är sexton stycken och inte tolv. Högst uppe på Taffelberget syns kabinbanestationen som en liten fyrkantig låda.
Nedanför Taffelberget breder staden ut sig och upp mot sluttningen får man inte bygga höghus, men en byggherre lyckades hitta ett kryphål och byggde de tre höghusen som sticker upp i mitten på bilden. De anses vara en bland de fulaste husen i stan och kallas för salt, peppar och senap.
Bergskedjan som breder ut sig mitt i staden brukar kallas för lejonet. Silhuetten av berget liknar ett hukande lejon. Huvudet till höger och Lion's Tail (Singnal Hill) till vänster.
Hamnen och här uppifrån kan man se hur ombyggnaden av silon, som jag nämnde i ett tidigare inlägg, fortskrider.
Innan vi landar ser jag att ett stort kryssningsfartyg lagt till.
En sista blick över Waterfront. Efter landning var de så snälla så vi fick åka golfbil tillbaka till vårt hotell.