Isberg med ismås.

Ett relativt stort isberg kommer flytandes. Det kan ha lämnat en glaciär på Grönland. Isbergen blir inte lika stora här i norr som de blir i Antarktis, men det här ser ganska stort ut ändå.

Eftersom vi är kvar uppe vid packisen så flyter det inte så fort och vi har tid att studera livet på det.

Ser att det bor en hel del fågel på det.

En labb kommer seglandes.

En tretåig mås flyger iväg.

Isberget är ganska stort så fåglarna ser inte så stora ut och en förstoring av bilderna är nog nödvändig... 

...det bor en hel del ismåsar här.

En ung ismås...

...och en vuxen.

Ung och vuxen på samma bild.

Färgat eller avfärgat?

Förr innan färgfoto var allas vardag så var önskan att få en färgbild stor. Det här är den allra första bilden på mig, tagen av min mor då vi bodde i Forsbacka.  Hon hade nog aldrig ens tänkt tanken på att det skulle vara färgfilm i kameran.

Mycket troligt att den är tagen med den här kameran eftersom det var familjens enda kamera. Borde kanske ha varit en svartvit bild på den eftersom det endast suttit en enda rulle färgfilm i den och på den rullen blev det bara skrutt av bilderna. De hamnade i papperskorgen. Inte någon digital papperskorg. Det var med den kameran som jag, som åttaåring, upptäckte tjusningen med foto .

Den här bilden är tagen när jag var 5-6 år och var ängel i ett luciatåg. jag skulle gå längst fram men hade  lite för bråttom och kom upp på scenen alldeles själv. En påpasslig reporter på den lokala tidningen tog bilden i svartvitt.

Hmm svartvitt?

Men det är ju en färgbild.

Nä det är faktiskt en svartvit bild men den är färglagd i efterhand  för hand. Inte i photoshop utan med färg och pensel. Vips så hade vi en färgbild. Svartvitt blev färg.

Så stolt jag var då på 50-talet när jag fick den här bilden. Jag kom med i tidningen också, men den bilden var inte i färg och det klippet har försvunnit för länge sedan. Men den här bilden var en förstoring och i FÄRG och det är kanske minnet från den bilden som gör att jag helst använder mig av färg.

Numera tar vi en färgbild...

...och om vi inte tycker att det är tillräckligt spännande då tar vi bort färgerna.

Så nu när alla har tillgång till färgfilm, eller färgbilder som det kanske heter när man fotar digitalt, då avfärgar vi istället.

Det var bara lite tankar om färg...