Sea Life Sydney Aquarium

Nu ska vi gå på zoo, fast ett som visar livet under ytan. Sea Life Sydney Aquarium ligger i Darling Harbour och utvändigt ska byggnaden likna en stor våg. Det är ett av världens största akvarier och om man inte vill trängas allt för mycket så är det lämpligt att gå dit då de öppnar.

Bland de första vi träffar på är några sköldpaddor. Undrar just vem som tittar på vem.

Här finns också de små dvärgpingvinerna.

Jag gör tappra försök att försöka få en bild på dem då de syns både under och ovan vattenytan, men det var inte lätt på dessa snabba och små varelser. Blev ju inte lättare av att jag inte fixar att sitta på huk så bra efter min meniskoperation.

Moon Jelly tror att de heter öronmanet på svenska.

Den här lilla filuren ser ju bekant ut, clownfisken blev ju väldigt populär i och med filmen Hitta Nemo och visst är den söt. För oss icke dykare är det här ett utmärkt tillfälle att få se och fota undervattenslivet. Fick visserligen se en del då jag snorklade ute vid Stora barriärreven men har ingen undervattenskamera och här behöver jag inte blöta ner kameran.

Några fler maneter.

Mudskipper en lite ovanligare varelse, den ser ut att ha något som liknar ben och kan förflytta sig både på land och i vatten

Den här mudskippern såg ut som om den hade en liten pussmun.

Australian pilchard, är en slags sardin.

Estuary stonefish, den kan man nog inte med bästa vilja i världen kalla för söt.

Crown of Thorns, Törnekrona. Den tycker jag är lite vacker.

Här som på många andra akvarier så har de tunnlar som man får gå igenom och se hur fiskarna simmar runt omkring en.

Några dugong finns här, Jag är osäker på om det är det samma som sjökor eller en egen art. Vet i alla fall att de tillhör ordningen sirendjur. (Lena kanske vet)

De här vet jag inte vad de heter men de var färggranna och fina.

En som ville konkurrera om uppmärksamheten och de små flydde.

Skyltar har jag svårt att låta bli, tycker bilden med den förvånade dugongen var kul.

Det går också att komma upp och se de stora akvarierna från ovan.

Så kommer vi till restaurangen, den har ett verkligt varierat utbud för dagen.

En snyltgäst som smitit in.

Dags för matning av dugongerna, stora tråg med sallad sänks ner.

Men de är väldigt nödbedda, hur än tjejerna lockar och försöker få dem att komma fram och äta så vill de inget ha. Hörde av flera i vårt sällskap som var där senare att de inte var hungriga då heller.

Men vad hände här då?

Vi vandrar vidare och kommer till pingvinerna, gillar inte att se dem instänga men de har i alla fall riktig snö på sitt område.

Det här är klapp och kelhörnan.

Vacker fisk.

Färgglad fisk med en liten luftbubbla.

En firre som har sågen med sig.

Vi lämnar akvariet och går ut i solen igen.

Camões grotta.

Igreja de Santo António, som är en av de tre äldsta kyrkorna i Macao.

Han satt där utanför kyrkan och tittade på trafiken.

Husen här skiljer sig en hel del från de i Hongkong. Många har vackert utsirade balkonger.

Det här mystiska bruna, blev jag nyfiken på. Var det ett kloster där munkarna hade haft stortvätt, eller vad? Här syns också den mönstrade stenläggningen.

Fast det var inte så spännande då jag kom närmare, bara lite handdukar och tvättlappar, alla i brunt.

Vi slank också in på den protestantiska kyrkogården, men den var inte så inbjudande så det blev en snabb titt.  Hunden träffade vi inte på, som tur var.

Fundação Oriente.

En vacker plats bredvid parken Jardim  Luís de Camões Garden, dit vi egentligen var på väg, men huset lockade vår nyfikenhet så vi kikade in i parken.

Där fanns en liten damm som det simmade omkring grodor i och även några söta sköldpaddor.

Bredvid ligger alltså parken Jardim  Luís de Camões Garden. På torget utanför brukar äldre män samlas och lufta sina burfåglar. Mycket riktigt så kommer det en man med sina burar.

Burarna hänger de upp på staketet.

Vi går in i parken.

Den verkar vara flitigt använd av motionärer.

Vi hittar Luís de Camões grotta, men det är inte mycket till grotta, mer en liten öppning i berget. Det lite lustiga är att han troligtvis aldrig varit i Macao.

Det är mycket man inte får göra här, undrar om den översta till höger betyder förbjudet att hosta eller är det spotta.

Spela kort får man i alla fall.

Jag stod en stund och tittade på spelet, men förstod inte mycket av det. Frågade om det gick bra att fota och det var inga problem. Snarare tvärtom.

Blommorna behöver vatten...

Behöver man kasta lite vatten så fanns det valfrihet.

Men glöm inte att spola.

.

.

__________________________________________

New Delhi med India Gate.

India Gate är triumfbågen som står på den pampiga paradgatan Rajpath. Med ett späckat program så får det bli en bild från bussen när vi passerar gatan på den avspärrade sidan.

Triumfbågen byggdes till minne av de indiska soldater som stupat i första världskriget och de indoafghanska krigen, och deras namn är inhuggna i monumentet.

Vi åker runt och hoppar av bussen och kan se triumfbågen från andra hållet.

Från det här gathörnet kan vi även beskåda Presidentpalatset, Rashtrapati Bhawan.

Även den runda parlamentsbyggnaden finns här.

Vi återvänder till vår buss och hittar en charmig bil.

En Hindustan motors Ambassador Classic.

Djur gillar jag att fota och i den här staden finns det gott om hundar som verkar få klara sig bäst de kan. Den här lyfte på ena ögonlocket och verkade inte bry sig så mycket om oss turister. Den sov lugnt vidare när vi hastade vidare till nya äventyr.

När kvällen sänkte sig och vi åter var på väg till vårt hotell och den väntande middagen så passerade vi India gate igen och nu hängde månen där också.

Vatten och vatten från alla håll.

Vad gör man på Island då det regnar?

Ja, man kan åka och titta på lite mera vatten. Gott om vattenfall finns det och om man ändå blir blöt  av regnet så passar det bra med ännu ett fint vattenfall. Nu ska vi besöka Seljalandsfoss som lär vara det mest kända vattenfallet på Island.

Vi kommer fram till Seljalandsfoss och då har vi den turen att det bara duggar lite, det mesta vattnet som blöter ner oss här kommer från vattenfallet.

Ett mäktigt fall är det här. Man känner sig ganska liten där.

Det här vattenfallet kan man gå in bakom.

En mäktig känsla att stå där bakom och se och framför allt höra hur dessa vattenmängder kastar sig ner i sjön nedanför.

Det är både brant och halt om man ska gå hela vägen runt så jag nöjer mig med att gå så att jag kommer helt bakom fallet och tar samma väg tillbaka som jag kom.

Killen som står där framför fallet med något spretigt i handen, trodde jag först var någon som försökte fiska.

Fast när jag zoomade in så såg jag att det var en selfiepinne han hade i handen.

Fallet är vackrast på lite håll så jag går en liten promenad.

Ytterligare en bit bort finns det fler fall och det rinner och sprutar lite varstans i den här naturen.