Zanzibar-Ferrari

I dag lämnar vi paradiset och stranden i Nungwi för att åka till Stone Town (Stenstaden). Zanzibars huvudstad. Vi åker genom små byar, som definitivt inte är avfolkade utan det är fullt med folk och livlig verksamhet.

Bussarna som går här är fullpackade med folk och konduktören klamrar sig fast längst där bak på bussen.

Ska båten flyttas och det inte finns plats inne bilen så funkar det lika bra att sitta i båten.

Å så har vi ett av de vanligaste färdmedlen ute på landsbygden, Zanzibar-Ferrari. Inte jag som hittat på namnet utan det var vår chaufför som berättade att de kallades så. Han stannade till och med vid ett tillfälle där det var några småpojkar som körde och frågade om vi fick fota, men de ville inte vara med på bild så det fick bli en bild från bilen vid att annat möte.

Palmskog och byar avlöser varandra.

Skörden ska in till marknaden för att säljas.

Vi börjar närma oss stan och trafiken tätnar, här finns inga trafikljus, men det finns poliser som hjälper till och dirigerar trafiken så det inte blir totalstopp i rondellerna.

En timme senare är vi framme. Nu ska vi ut och utforska stan.

Fåglar, blommor och solnedgång.

Där vi bodde första veckan i Zanzibar fanns det ganska många fåglar, men det var inte så stor variation på arterna, mest var det de busiga iggofåglarna och de små som liknade våra gråsparvar och pilfinkar.

Fast i träden runt omkring så hörde man lite olika fågelläten.

Frukterna i de träden verkade vara både mat och bon till fåglarna. Många hade sådana här hål i sidan.

Även om jag gjorde många försök att få syn på de som kvittrade i träden så var det inte så lätta att få syn på, men de här fågeln slog sig ner i trädet utanför vår balkong.

Fast det var nog inte så konstigt att de som kvittrade i buskarna var svåra att få syn på, de var så små, så små.

Fjärilshibiskusblomman är inte stor och bladen på busken är lika stora som fågeln, inte lätt att få syn på den då. Den var expert på att smyga undan och sitta inne i bladverken.

Blomman på fjärilshibiskusen tycker jag är så vacker.

Sedan blev det kväller och i morgon åker vi vidare för att utforska Stenstaden.

Båtvård

Fiske var mångas levebröd här på Zanzibar. Fiskarna for ut på kvällen med tidvattnet och kom tillbaka på morgonen när tidvattnet återvände.

Deras båtar var enkla och alla verkade vara av trä.

När fisket var över och fisken omhändertagen så var det dags för vård av båtarna.

För att få bort parasiter som satt sig på skrovet och borrat in sig i träet så eldade man under båtarna.

Första gången jag såg det så trodde jag att det var vrak man skulle elda upp, men båtarna såg för bra ut för att det skulle stämma. Så vi frågade och fick veta att det var enda sättet att hålla skrovet rent.

Ibland såg det ut som om båten skulle fatta eld också, men de hade bra koll på vad de gjorde.

Jag vill ju ha socker i kaffet.

Dags för en liten fikastund.

Gott med lite kaffe efter maten.

Men jag vill ju ha socker i mitt kaffe. Att de aldrig lär sig det, får väl fixa det själv.

Lite svårt att få ner det i koppen.

Får väl ta det direkt i näbben då.

Vi tar en till strandpromenad

Att tillbringa semestern vid poolen är inte det som jag mest uppskattar med att vara ledig och på resa, då är det trevligare att promenera på stranden. Speciellt här där stranden är fri från solstolar och det är mer lokalbefolkning än turister.

Många ägnar sig åt fiske.

Några fiskar med harpun.

För att fiska så behövs det agn, en del gräver upp sitt i sanden. Här är det de små kräftorna som är bytet.

De gräver hål i sanden.

Som man ser den kvickt kila ner i .

Men även en liten kräfta kan behöva mat, dagens fångst är en fluga.

En del fiskaffärer görs upp redan på stranden.

Strandfynd en vacker stjärna, de sveptes upp med tidvattnet och hamnade i små pölar på stranden.

Havet har grävt sig in i klipporna.

Coco Cabana istället för Copacabana.

Kvinnor på väg ut mot sitt fiske.

Man tager vad man haver, kanske det nya hattmodet.

Tvätt vid sanden, borsten är en sten.

Även barnen hjälper till.