Nu är det vår!

I onsdags konstaterade nog många liksom jag att nu är det vår, maken muttrade något om att snart ska nog sommardäcken på.

Söndag kom och med den sommartid, det är ju sommar nu så många fixade nog sina däckbyten under helgen. Såg det då jag tittade ut i går. Ser ofta ut så här i backen där vi bor. Undrar hur den bilen tog sig vidare i vårt backiga område.

Skönt att jag har mina vinterdäck på när jag i dag ska iväg till läkaren, för nu har det kommit mer snö.

För även om någon politiker bestämt att nu ska vi ha sommartid så är det vinter.

Snälla vi kan väl få ha normaltid hela året, jag har ännu inte fått ordning på min klockradio så att den sätter på med morgonnyheterna.

Stirling Castle

Stirling Castle är ett av de största och viktigaste slotten i Skottland. Dit hade vi planerat att åka då vi var i Skottland, så vi bokade in en utflykt med Rabbie's. De har små grupper och avbokar inte utflykten även om det så bara kommer en enda deltagare. Bra guider har de också.

Den dagen vi skulle iväg så vaknade vi till närapå ösregn, men rätt klädsel och beväpnad med paraply traskade vi iväg till busshållplatsen. Var lite tidiga dit och slog oss ner på en av bänkarna och fick sällskap av en söt liten figur. Den ser lite ledsen ut, måste vara regnvädret.

Vår lilla buss kom och vi blev sex personer på den här utflykten. Två från Holland och två från USA och så vi två.

Stirling Castle ligger högt uppe på en vulkanisk klippa och nackdelen med gemensam resa är att jag hade, trots regnet, velat stanna nedanför klippan och få en bild därifrån på slottet.

Men upp till slottet kom vi, där kunde vi följ med på en guidad visning  men vi hade också fått en detaljerad karta så vi gick runt på egen hand i vår egen takt.

Stirling Castle har en lång och spännande historia. Det här slottet har varit kunglig bostad och en stark fästning ända sedan 1000-talet. En mängd skotska kungar och drottningar har krönts här, bland annat Maria Stuart.

Många slag och belägringar har utspelats här, speciellt under Skottlands krig för självständighet från England på medeltiden. De kämpar fortfarande för sin självständighet men på ett mer fredligt sätt.

Trots det regniga vädret, som nu har övergått i lite mer stillsamt regn än när dagen startade, så är det en fin utsikt här uppifrån.

Inte visste jag att det var här som de kom på modellen till T-tröjan. ;)

Vi hittar ner i köket och där är det full aktivitet än i dag.

Brödet de bakat kändes dock lite hårdsmält.

Sedan hittar vi in till den mer bebodda delen av slottet. De långa redskapen på väggen är brandredskap.

Vindlande gångar och trappor leder oss upp till vackra salar.

Många berömda personer har bott här och i de olika rummen finns det personer i tidsenliga kläder som berättar om rummen och de som bott här.

Drottning själv var lite trött i dag så vi fick träffa hennes kammarjungfru istället.

Hon berättade bland annat om de vackra vävda tapeterna och om slottets symbol enhörningen.

Enhörningen finns också på taket till slottet.

Vi vandrar igenom salarna, lyssnar på olika berättelser och beundrar även de snidade figurerna i taket i en av salarna.

Rejäla dörrar hade de på den tiden.

Även mycket vackra dörrar.

När vi kommer ut igen så har det slutat regna.

En av vakterna ute vid en ingång, pekar ut var hans trogna vän sitter.

Vi kikar runt lite till innan det är dags att åka vidare.

Men innan vi går ut från slottet så var det skönt att sitta ner lite och få en fika.

Utanför slottet hälsar vi på Kung Robert Bruce.

Tittar lite på utsikten över alla skorstenar.

Det har blivit en fin höstdag och det bådar ju gott för vidare färd.

The Bonnie Banks o' Loch Lomond

Vet inte riktigt varför jag fastnat för Loch Lomond om det är namnet eller om det är sången Kan vara båda för skottlands största sjö är inte så speciellt vacker.  För jag tror inte att det kan vara för att den skotska whiskyn Loch Lomond är kapten Haddocks favoritdryck i serien om Tintin.

Men smaka på namnet, säg det högt och lyssna, det låter som musik och naturligtvis finns det en sång där sjön har en framträdande roll. Men det tar vi senare.

I höstas var jag dit på en utflykt från Glasgow, på vägen till Loch Lomond stannade vi till i det lilla byn Aberfoyle. Den byn är mest känd för sin präst, pastor Kirk som på 1600-talet översatte psalmboken till gaeliska. Men det pastor Kirk ändå blev mest känd för var inte översättningen av psalmboken utan den bok han sedan skrev "The Secret Commonwealth of Alves, Fauns and Fairies" och sedan försvann under mystiska omständigheter. Ingen vet hur han försvann, men legenden säger att älvor och liknande väsen, blev rasande på pastorn för att han avslöjade alla deras hemligheter och att de planerade hämnd. Legenden berättar att vid Doon Hill dök älvorna upp och tog honom till älvornas underjordiska värld. Det är säkert alldeles sant.

Fantasin är tydligt fortfarande god för de ser ut att fira Halloween rejält här.

Och vid postkontoret vaktar kung Charles brevlådan. Ovant att säga kung Charles, jag höll på att skriva prins.

Men nu var det Loch Lomond vi skulle till. Namnet betyder Almarnas sjö.

Höstvindar blåser där vid sjön och jag tror att det är almlöv som färgar stranden gulaktig och solen också förstås. Precis som en textrad i visan" Where  the sun shines bright on Loch Lomond".

Vattnet är kallt, så kallt att det bara är en hund som vill bada i dag och jag förstår att det alltid är kallt vatten i den sjön för jag har aldrig förr sett att man varnar för kallt vatten vid en strand.

Men så var det den där sången då "The Bonnie Banks o' Loch Lomond". Låten har spelats in av många artister genom åren men den här är min favorit.

Det finns många teorier om innebörden av sången, de flesta är kopplade till jakobiternas  uppror 1745. Jag tror att varje gång jag varit i Skottland så har jag fått höra olika tolkningar, en var att sången sjungs av älskaren till en tillfångatagen jakobitisk rebell som ska avrättas i London. De avrättade rebellernas huvuden spetsades på pålar som ställdes upp längs "high road" (den viktigaste vägen) mellan London och Edinburgh. Den vägen tog aldrig rebellernas släktingar, de färdades längs "low road" (den vanliga vägen som bönder och allmoge färdas på). 

En annan förklaring om sången var att det var en äldre bror som tog straffet och avrättades istället för sin bror så att han skulle få leva vidare. Letar man på nätet så finns det nog åtskilliga fler än de jag fått berättade för mig.

Men lyssna nu på sången och njut.

Vi stannar även till på ett annat ställe vid sjön och får stifta bekantskap med Tom Wier. Han blev en banbrytande förkämpe för skyddet av den skotska naturen och miljön.

Han var klättrare, författare och programledare. 1950 var han medlem i den första efterkrigstidens Himalayaexpedition och 1952 var han en av de första som utforskade de tidigare stängda bergskedjorna i Nepal, öster om Katmandu. Trots det hade jag aldrig hört talats om honom innan vi kom till Balmaha där han står staty vid Loch Lomond.

Här är det mer liv och rörelse både på sjön och bredvid, ser att även här tycker inte hundarna att det är för kallt i vattnet. Den där hunden simmade med när husse rodde iväg.

Isblommor.

Nu när jag kliver ut på morgnarna så har någon målat vår trappa med en helt otrolig blomsterbukett.

Tror att det är Gubben Frost som varit i farten.

Kommer jag ut en timme senare så har visst Gumman Tö varit framme för då är alla blommor borta.

Kroppkakefest

Fyllde år förra veckan och eftersom det inföll på en lördag så bestämde jag mig för att ha en kroppkakefest den dagen. Vet att de mina verkligen gillar kroppkakor och eftersom det är lite jobb med att få till dem så blir det alltför sällan som jag gör dem.

Nu skulle vi bli ganska många och vet av erfarenhet att det går åt ganska många så jag satsade på en stor sats.

För en omgång för fyra portioner så går det åt;

1 gul lök

1 tsk mortlad kryddpeppar

1 ägg

1 tsk salt

3 dl vetemjöl 

Jag fyrdubblade satsen.

Har inte händer för att stå och tärna fläsk och hacka all lök i tillräckligt små bitar, då får man ta lite hjälp. Fram med skärmaskinen. Skar först fläsket på längden och sedan på bredden.

Sedan samlade jag ihop alla strimlorna och skar till tärningar. 

Sedan stod löken på tur, fram med mandolinen och där blev det strimlor i ett kick. 

Fast nu skulle jag ha löken tärnad så då blev det att hacka strimlorna på tvären. 

Gick ju bra det med.

Nu ska allt stekas.

 

Steka fläsk doftar ju riktigt gott så min köksassistent kom och ville hjälpa till.

Snälla matte, säger Ronja och lägger huvudet i mitt knä, lite kan du väl tappa.

Så här långt kunde jag förbereda en dag i förväg, men på lördag morgon var det dags för potatisen. Tog sin lilla tid att skala fyra kilo potatis, viktigt att det är en mjölig sort.

Färdigkokt och avsvalnade skulle den pressas genom potatispressen, då fick maken med starka händer rycka in. 

Sedan fram med ägg, mjöl och salt och få till en smet. 

Smet blev det. Fick kanske i lite för lite mjöl i den så min smet blev lite kladdigare än vanligt, men belöningen för det blev också godare kroppkakor än vanligt.

Trillade i alla fall ihop 45 runda bollar med fyllning i. 

Medans jag fixade bollar, ordnade maken trivselbrasan inför kvällen.

För att få så goda kroppkakor som möjligt ska de kokas precis innan de äts. 

Vattnet i stora grytan bubblar och en efter en åker bollarna ner i det saltade kokande vattnet och strax så började även flyta upp till ytan.

Smöret är skirat och lingonsylt framdukad, strör över lite persilja och... 

...så kan vi njuta av vår kroppkakefest.

Mums  så gott, av de 45 blev det bara sex stycken över. Kändes som ett bra betyg. 

Här är gänget med barn, barnbarn och barnbarnsbarn, fattas ett barnbarn som inte kunde komma. 

Är det födelsedag så bjuds det så klart på tårta.

Har man sedan en liten fyraårig "toastmaster" som stämmer upp med sången Happy birthday för gammelmormor, då är födelsedagen fulländad.