Förstörda kloster, kamelkaravan och en liten ökenråtta.
Efter lunchen hoppar vi in i vår bil igen för att utforska omgivningarna. Det ska finnas ett gammalt kloster i närheten så vi beger oss iväg för att leta reda på det.
På vägen träffar vi på en kamelkaravan. Kamelerna här i Mongoliet är de som vi kallar för "riktiga" kameler. Det vill säga, de har två pucklar. Det här är inga vilda kameler utan det är någon som äger dem och de går lösa ute på bete, fast man kan verkligen undra vad de hittar för något att äta här ute i grusöknen.
Vi ska besöka en plats där ett litet kloster från 1700-talet har legat men som blev förstört av komunister på 1920-talet. När vi nu reser runt här i Mongoliet så upptäcker jag hur fragmenterade mina kunskaper om landets historia är. Minns inte att vi läste något om det under min skoltid, Djingis Khan, eller Chinggis Khaan som han kallas här har vi nog alla hört talats om, men det är 1200-tal det, men resten av landets historia vet jag inte mycket om. Vår guide är kunnig och försöker efter bästa förmåga att berätta om sitt lands historia, mongolerna kan sin historia och är väldigt stolta över sitt land.
Men för att göra en lång historia väldigt kort så hade man en buddhistisk regent, Bogd Khan. Khan är mer som vårt kung och inte ett efternamn, något som man utses till eller som i Bogd Khans fall, anses vara en reinkarnation. När Bogd Khan dog 1924 utropades Mongoliska folkrepubliken och kommunister tog över makten, proklamerade att inga fler reinkarnationer skulle hittas för att förhindra en religiöst utsedd efterträdare till Bogd Khan och slå till mot det inflytelserika buddhistiska prästerskapet. Det var nu som massakern på kloster och munkar började.
Det här lilla klostret som låg i en bergsskreva ute i Gobiöknen hade bara några få munkar, de jobbade med att översätta böcker från tibetanska och även undersöka religiös filosofi och medicinsk vetenskap.
Information om det finns att läsa om på den här tavlan, bara att lära sig det kyrilliska alfabetet först och även mongoliska. Kan väl inte vara så svårt.
Lite hotfull ser den här stenen ut, kan det vara en varning från de gamla munkarna om att vi ska gå varligt fram i deras forna kloster.
Det finns inte mycket kvar av klostret och de har verkligen hittat e undangömd plats för att bygga det på.
Klostret förstördes och munkarna som bodde där dödades.
Det går att ana lite av färgsättningen.
Folk som kommer hit bygger stenhögar och dekorerar träden med silkessjalar. Stenhögarna, som anses lika heliga som stupor, går man runt tre varv medsols och ber om lycka och välgång till sig själv och sin familj.
Sjalarna i träden försöker de munkar som kommer hit, att plocka bort eftersom de förstör träden.
Det är nu jag upptäcker att vår guide har en förkärlek för berg och höga höjder, finns det en högre kulle eller berg i närheten så ska vi upp på den och beundra utsikten. Börjar ana att det här kommer att bli en träningsresa, lite extra jobbigt att gå uppför eftersom vi inte är vana vid höjden ännu. Medelhöjden i Mongoliet är ca 1500 meter över havet och vi befinner oss nu på den medelhöjden.
Även en guide kan bli lite trött.
Vi lämnar det lilla klostret och de vackra bergen...
...kommer till ett annat kloster som även det förstördes på 1920-talet då kommunisterna gjorde sitt bästa med at utrota buddismen och dess munkar.
Husen och ruinerna är även här från 1700-talet, men här håller man på med att återuppbygga och restaurera.
Det har en pampig en ryttarstaty av en revolutionärhjälte.
På väg därifrån träffar jag på en liten ödla.
Tillbaka vid vår Ger-camp och i väntan på middagen försöker jag bekanta mig med våra grannar. De har inte byggt sig någon Ger utan har sitt hem under stenplattorna i gången. Försiktigt kikar någon upp på bakre sidan av stenplattan, men dyker snabbt ner igen när den får syn på mig.
Men jag vill ha lite bilder på den lilla ökenråttan så jag hämtar pallen i vår Ger och sätter mig och väntar. Det gör nytta, för nu kikar den ut på andra sidan plattorna.
Dyker ner i sitt hål igen för att om en liten stund kika upp på andra sidan igen.
Så håller den på ett tag och jag undrar lite stilla vad det betyder då en råtta viftar på svansen, är den arg som katten eller glad som hunden?
Men nu har den blivit så modig att den kommer fram helt och hållet.
Och se där, här visar sig hela lilla familjen ökenråtta.
Middag nu och sedan sova på de sandfyllda kuddarna och vidare i morgon mot nya mål.
föregående --- nästa
Ni kom verkligen till sidan av stigen. Heders.
Ha det gott
Bob
Stigar är nog rätta ordet för vägarna här.
Blev mycket klättring på denna resan, kom hem med ny kondition.
Tror inte att de hade något val, munkarna i Mongoliet. De som inte lyckades fly och ta av sig sina munkkläder de höggs bara ner. Det som förundrade mig var hur de hittade alla dessa undangömda kloster.
Klättringen upp på berget var skön och nyttig, blev en riktig hälsoresa det här, gäller bara att ta vara på det nu här hemma.
Ha det gott/Stig
Ett fascinerande land, hade på känn innan att det skulle bli lite extra med den här resan och det blev det med råge.
Efter ryska revolutionen var inte den ryska ledningen förtjust i religionerna. Man trodde det skulle gå att utrota den. Men icke. I folkdjupet levde den hela tiden kvar. Kristendomen överlevde - förstås! - och växte sig bara starkare. Och idag, hundra år efter revolutionen, sjunger man om Gud till och med i nationalsången:
"Från haven i söder till polcirkelns rand
Sträcker sig dina skogar och fält.
Det finns bara en som du på vår jord –
Vårt kära land beskyddat av Gud."
Det är inte lätt för de som vill förändra människan och världen.
När några få vill styra över massan och tvinga på åsikter så brukar det inte vara så lyckat.
Jag fick intrycket av att buddhismen var mycket stark i Mongoliet nu, så kommunisterna lyckades inte där heller.
Hälsn!
Håller med, även om städer har sin charm de också på sitt sätt så känns det mer genuint och intressant då man kan komma ut på landsbygden.
Hälsar
Eva
Jag lärde mig nog mer än vad jag fick veta om det här landet och området under hela min skoltid. Resa är berikande och utbildande också.
Vi fick lite regn då och då, men den torra marken suger upp det fort.
Liiite grönare blev det efter ett regn men bara lite.
Hälsningar, Bjarne
Tråkigt att de lyckades förstöra så mycket. Fast samma händer nu när Talibaner och andra spränger Buddhastatyer och liknande religiös konst.
Råttorna var söta men skygga trots att de levde mitt ibland alla Ger.
Kul att ni alltid gör utflykter och lite äventyr på era resor. Det är ju så man får ta del av
kultur och historia om landet och inte bara den där solstolen vid en strand som folk reser till.
MvH
Johnny
Ligga på stranden är liksom inte min melodi, då blir jag uttråkad. Hör var hela resan som en enda lånb tre veckors utflykt.
Just möten med människor och vardagsliv som är det mest givande.