Mat

Även när man är på Island så måste man äta. Här finns det en hel del god mat att välja på och en mängd ställen som serverar mat. Ett som är mycket populärt bland islänningarna i alla fall om man ska tro vår källa till kunskap, är att ta en korv ute på stan. Dessa korvar är av fårkött och smakar faktiskt ganska bra. Korvkiosken Baejarins beztu ”stans bästa”. Klassikern ”en med allt” serveras med både rå och stekt lök, senap, ketchup och remouladsås men kan också fås så som Bill Clinton föredrog den - bara med senap.   Den kiosken kan ses här, det är alltid kö där fast just här var den ovanligt kort.

Ett ställe som jag inte tänker rekommendera är Potturinn och pannan den får var med mer som ett varnande exempel. Lunchen där var väl okej men inte mer.

Middagen däremot var inget jag skulle testa igen. Maten var inte speciellt god och servisen var inget att hurra för. Vinet som beställdes levererades till fel person och de som åt specialkost fick sin mat när de övriga i sällskapet ätit färdig. Så välj ett annat ställe att äta på.

Den isländska maten består inte bara av får och fisk. Såg på matsedlar att de även äter lunnefågel och att svedd fårskalle skulle vara en delikatess. På valsafarin så bad de oss att inte beställa in val eller lunnefågel så att efterfrågan på dessa specialiteter minskade. Bättre att äta något annat som inte är utrotningshotat, t.o.m lunnefåglarna har minskat i antal. Den isländska mjölkprodukten skýr brukar uppskattas av de flesta. Traditionellt äts den utrörd med grädde och socker. Vår chaufför berättade att han fick det ofta som middag hemma hos sina föräldrar, vi fick testa det på hotellfrukosten och då kunde man blanda i honung istället för socker. Var riktigt gott.

Dekoren på hotellet nere i receptionen var inspirerat av Havamal (Den höges sång). Fanns både runt baren, receptionsdisken och i det stora fönstret.

Det var ett trevligt ställe att ta sig en drink före eller efter middagen och sitta och iaktta alla som kom och gick. Mest aktiva och energiska var de japanska turisterna. Såg en av deras reseledare som slog sig ner i en av sofforna för att jobba lite, hon hann inte mer än sätta sig och ta fram sin iPad och sedan sov hon.

I ett av de äldre husen finns, det jag tror, är den bästa restaurangen i Reykjavik. Vi fick ett tips av en taxichaufför när vi frågade om han visste om någon bra fiskrestaurang och han svarade utan betänketid att det var Humarhusid. Varför inte prova tänkte vi och gick dit, Fick det sista lediga bordet för kvällen, ibland ska man ha tur.

Där inne var det trivsamt och fint.

Och maten då? Den var utsökt god. Vi startade med hummersoppa som var så god som en smekning i gommen.

Jag fortsatte med röding som var dekorerad med hummerstjärtar. Sååå gott så det vattnas i munnen bara jag ser bilden och tänker på den.

Min man åt en torskrätt som inte den heller gick av för hackor.

Klart vi lyckades klämma ner en god dessert också, men den var så god att den blev uppäten innan kameran kom fram. 

Det här stället var så bra att det nästan var värd en resa till Island bara för det, en sak är säker dit går vi även vid nästa islandsbesök. Kul idé med tavlor i taket.

Vissa isländska ord är ganska kul.

Sedan var det tidigt i säng, för nästa morgon eller om det egentligen var natt så skulle vi upp klockan 04.00 för att hinna äta lite frukost och åka till flygplatsen.

Det var dags att åka hem.

Det här är det sista jag hinner se av Island innan molnen hopar sig.

Island var ett mycket trevligt resmål och det vill inte säga lite om man väger in sjösjuka och regn och ändå var det en resa som gav mersmak.

Men nu är det dags för nya resmål........

Perlan och Saga museum

Är man inte naturintresserad så finns det massor att se och göra även om man nöjer sig med att stanna i Reykjavik. Nu är det dags för ett besök på Perlan. utanför står en lite speciell orkester.

Perlan är en glaskupol som är placerad ovanpå sex cisterner som innehåller hetvatten.

Här uppe har man en fin utsikt över staden.

Det sägs att när de första bosättarna kom hit på 800-talet så fanns det rätt gott om skog. Det dominerande trädslaget var då björk och ytterst lite barrskog, det var dessutom gammal skog med dålig tillväxt och sedan med betande får och hästar, svalare klimat och även utbrott från Hekla så lär det vara orsaken till att skogen försvann. Numera är man ganska stolt över den lilla skog som finns och det planteras dessutom en del. Här intill Perlan finns det en liten skogsdunge.

Tidigare låg Saga museum i Perlan, numera har det en egen lokal nere i staden ganska nära hamnen.

Vi passar på att gå in där.

Nu är inte en saga på Island detsamma som vi menar med en saga. Här är det vad vi kallar för sägen som avses, eller "det sagda". Här inne får vi en ljudguide på svenska och kan gå runt i vår egen takt och lyssna på berättelserna om hur det var när Ingolfur Arnarson kom och kastade sina högsätespålar, om när Snorri Sturlusson var lagman eller när Freydis Eiríksdóttir hotade att skära av sig bröstet och mycket mer. En fascinerande utställning där man verkligen får inblick i den isländska historien. Missa inte den om du är på Island.

Efter besöket kollar jag in omgivningen lite. Hittar en huvudlös viking.

En randig vägg..

... det är ju klart, att man i Reykjavik har en rondellfisk istället för rondellhund.

Före och efter

Vår tripp söderut på Island fortsätter och vi kommer till Vik där kyrkan har en fin och upphöjd placering, den syns på långt håll.

När vi startade dagens tripp så var det så dimmigt att vi knappt såg vägen alldeles framför bussen, det varade inte så länge men tyvärr var det för blött och dimmigt för att stanna vid värmeverken och få en bild på ledningarna därifrån som står på hjul ute i terrängen och går i ett zickzackmönster för att klara rörelserna i marken och eventuella jordskalv. Även om det regnar så ser jag att landskapet som finns utanför de regnvåta fönstren är vackert och varierande. Kul att se ån som slingrar sig fram i terrängen och som man kan skymta mellan kullarna.

Vi kan ju inte stanna varje gång jag vill ta en bild så några minnesbilder får det bli genom fönstret ändå.

Bonden som bor nära Eyjafjallajokull var förutseende och passade på att fotografera då det senaste utbrottet var där. Han har nu ett besökscenter där man kan få se hur det såg ut både före och efter.

Här är några av hans bilder från före och efter.På den nedersta bilden ska det stå juni 2010 men jag fick inte med det. På den mittersta bilden är det jämngrått bakom husen. Det som ser ut som lite mörkare fält är bara regnvatten på tavlan.

Så här ser det ut nu en regnig dag.

Islänningarna har en stor portion av humor och även duktiga på att göra business. Det här var ett skämt i samband med att de klarade av att strandsätta hela Europas flygpassagerare.

Jag fick lära mig några isländska ord och fick även veta lite om uttalsregler som var bra att kunna så nu vet jag att vår guide var egentligen vår Ledsagoman. Tack Magnus för en fin och trevlig resa.

Vatten och vatten från alla håll.

Vad gör man på Island då det regnar?

Ja, man kan åka och titta på lite mera vatten. Gott om vattenfall finns det och om man ändå blir blöt  av regnet så passar det bra med ännu ett fint vattenfall. Nu ska vi besöka Seljalandsfoss som lär vara det mest kända vattenfallet på Island.

Vi kommer fram till Seljalandsfoss och då har vi den turen att det bara duggar lite, det mesta vattnet som blöter ner oss här kommer från vattenfallet.

Ett mäktigt fall är det här. Man känner sig ganska liten där.

Det här vattenfallet kan man gå in bakom.

En mäktig känsla att stå där bakom och se och framför allt höra hur dessa vattenmängder kastar sig ner i sjön nedanför.

Det är både brant och halt om man ska gå hela vägen runt så jag nöjer mig med att gå så att jag kommer helt bakom fallet och tar samma väg tillbaka som jag kom.

Killen som står där framför fallet med något spretigt i handen, trodde jag först var någon som försökte fiska.

Fast när jag zoomade in så såg jag att det var en selfiepinne han hade i handen.

Fallet är vackrast på lite håll så jag går en liten promenad.

Ytterligare en bit bort finns det fler fall och det rinner och sprutar lite varstans i den här naturen.

Vi åker söderut.

RGB, jag vet det är inte grönt i mitten men tyckte det såg kul ut.

Vi är på väg söderut och för att inte känna oss för bortkomna här på Island så regnar det igen.

Första stoppet på turen söderut blir vid Skógafoss. Det  är ett av de största vattenfallen på Island och är 25 meter brett.

Har man förmånen att komma hit en solig dag så brukar det vara en fin regnbåge ibland, till och med en dubbel regnbåge. Den turen har inte vi men det är ett imponerande vattenfall ändå. Enligt legenden  ska den första vikinganybyggaren i området, Þrasi Þórólfsson, begravt en skatt i en grotta bakom vattenfallet.  Legenden berättar också att lokalbefolkningen lär ha hittade kistan, men kunde bara ta tag i ringen på sidan av kistan innan den försvann. Den ringen ska nu sitta på dörren till kyrkan i närheten.

Jag avstår från att försöka forcera allt vatten och leta efter skatten, det ser ut som ett hopplöst uppdrag. Jag avstår också från att ta de blöta och hala trapporna upp till utkiksplattformen som man kan se högt uppe på berget, till höger i bilden.

Utsikten där uppe är nog inte så vidsträckt heller med tanke på hur lågt molnen ligger.

Vi fortsätter till den svarta sandstranden Reynisfjara.

Här finns en stor välvd grotta som heter Hálsanefeshellir. Ingen djup grotta men den ramas in av basaltpelare.

De stora raukarna som står en bit ut i vattnet ska enligt folktron vara troll som försökt dra ett fartyg in till land men de tog för lång tid på sig så att solljuset överraskade dem och de förvandlades till sten.

Man ska vara försiktig med tidvattnet här, det har hänt olyckor och folk har förolyckats när de dragits ut av de starka strömmarna.

Långt borta i diset kan jag ana fler formationer

Fast den här ser mer ut som ett varnande finger än ett förstenat troll.

I den svarta sanden växer det lite små, små blommor,