Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Tog en liten tur i solen.
Solen sken och vi tog en liten tur, och hamnade nästan i filmens värld. Ute på Ekerö står en ovanligt fin busskur.
Har man sett TV-serien "Tillbaka till Aidensfield" så känner man igen ortsnamnen på den här busskuren och även Harry Potterfantaster kan känna igen sig eftersom den även varit med i dessa filmer.
Hans Christiansen är ordförande i väg- och tomtägarföreningen i Älvnäs. När en busskur i området skulle rustas upp kom han med förslaget att skapa en replika av kuren vid Goathlands tågstation i England.
Dubai Marina
Vi tar en promenad i Dubai Marina, det är den stadsdelen i Dubai, som vi bor i, och den som nämns som den plats med största ansamlingen av skyskrapor på så litet område där de flesta är bostadshus, i hela välden...naturligtvis. Vi tar en promenad och tittar på alla dessa hus.
Det är ganska trevligt att bo här som turist. Fina promenadstråk runt omkring kanalerna, som är utgrävda i öknen, och småbåtshamnarna. Ja småbåt är lite underdrift, de har ganska stora båtar här och självfallet så är det också världens största konstgjorda småbåtshamn. Det är dessutom nära till badstrand som inte är privat och gott om restauranger kaféer och butiker.
Gångvägen runt kanalen är nästan 8 km lång och den slingrar sig fram i mjuka böljande stråk så där kan man promenera och titta på folklivet och alla båtar som ligger i den vidsträckta marinan. Även myllret av höga hus kan man titta på.
Det är inte så konstigt att man får lite ont i nacken här. Om man inte räknar med dekorationen upptill så har det här vridna huset 74 våningar.
Alla husen har egna namn som Princess Tower, Supertall Pentominium, Dream Dubai Marina och liknande.
När man traskar runt på promenadstråket här så förändras vyn och det dyker upp nya hus undan för undan.
Så även om man har det vridna huset i blickfånget så känns det som om husen runt omkring byter plats.
Och det byggs fortfarande nya hus.
Ibland när man går omkring här så får man nästan intrycket av att husen kommer störtande över en.
Det gula huskomplexet är också något av ett rekord, för det är det längsta sammanhängande bostadshuset i världen. Det har dessutom en egen shoppingarkad inne i byggnaden. Såg inte ut att gå så bra för det var många tomma lokaler där.
På lite håll ser man lite mer av storleken på det gula huskomplexet, även om de ser ut som fristående skyskrapor så sitter de ihop nertill.
Vi går tillbaka ner till promenadvägen nere vid kanalen, här ser man hur den slingrar sig fram utefter vattnet.
Här finns även en hel del hus med alldeles speciella byggnadsstilar, som det här huset med hål i.
Från sidan ser man hur smalt det är, undrar om det svajar då det blåser.
Lite arkitektur i Singapore.
Fick lite känsla av legobygge då jag såg de här husen, fast de röda bitarna hade nog tagit slut.
Singapore är inte bara grå asfalt och betong det finns en del gröna ytor och framför allt så är det smyckat med blommor på många ställen.
Även här en blandning av gammalt och nytt och mera nytt är på gång.
Överallt så är staden smyckat med konst av varierande slag, men mer om det senare. Den här står nere vid Marina Bayområdet.
Om man tittar på bild två i Ing-Maries inlägg så ser man att det här är samma bro som syns där.
Åka spårvagn och hamna i Hollywood.
Det är gott om spårvagnar i Helsingfors och det finns många linjer att välja på. Så sagt och gjort vi gick till turistbyrån och köpte spårvagnsbiljett. En karta över spårvagnsnätet och en stadskarta (fås gratis på turistbyrån) är också praktiskt att ha med sig.
Så vi hoppar på en spårvagn och åker en sväng.
Den här gången tänkte vi åka ut till Arabia eller Arabiastranden som stadsdelen heter. Men vad nu? Vi trodde vi att vi var i Helsingfors och så hamnar vi i Hollywood!
Konstigt var det men till slut kom vi till Arabia ändå. Där byggs det för fullt. Tidigare var det ett industriområde med bl.a Arbiafabriken.
Nu är det en hel del nybyggda hus där. Arkitekterna har skapat lite speciella hus.
Längst nere vid stranden ser husen inte så ovanliga ut men de har fått fina fågeldekorationer i relieff.
Man är tydligen stolta över sitt område och sitt land för vid varje port finns det flagghållare och det flaggas för fullt.
Mitt i allt det nya ser det lite stökigt ut, men jag anar att det är något som kommer att bli fint med tiden. Pallkragar ligger där och ser ut att vara utslängda mellan de nya gångvägarna, men här är det folk ute och jobbar och jag antar att det är de boende som fått en liten odlingsplätt.
Jag ser en väldigt speciell balkong på ett av husen, den ser mer ut som ett skatbo än balkong. Får hoppas på att den är lika stickig på insidan.
Det är inte bara nybyggda och spektakulära hus här, det finns även kvar av den gamla bebyggelsen.
Där min vagga en gång stått!
Det var Gävle som var dagens mål. Norrlands första stad.
Tro det eller ej men i Gävle är det sant!
Ingen fantastisk utsikt från vårt rum men vad kan man begära mitt i stan.
Kan det här vara våren som är på G.?
Efter middagen tog vi en liten kvällspromenad. Jag vet, jag borde ha haft stativet med mig men det ligger kvar hemma.
Jag ska ta och fundera på den uppmaningen.
Vi traskade runt lite och kollade in omgivningen.
På det här hotellet ska jag nog bo nästa gång.
Länsmuseet står öde, men det lyser ju i en del fönster. Kan det vara så att det inte bara är i New York som museieföremålen lever upp på natten.
Kommer till Gammelbron. Här har det funnits en bro sedan 1400-talet och ända fram tills Drottningbron byggdes så var det den enda förbindelsen med landsvägen söderut.
Slänger ett öga från där vi kom...
...och åt andra hållet på bron beundrar vi de fina villorna vid åkanten.
Nu börjar det bli lite sent och vi återvänder över Drottningbron in mot stan igen. Den bron kom till då Hälsinge regemente flyttade hit till Gävle och den invigdes 1911. Då ansågs det att det behövdes en ny, kapacitetsstark, förbindelse över Gavleån eftersom Gammelbron var helt otillräcklig.
Heliga trefaldighetskyrkan Den har stått där sedan 1654. Om det ser ut som om tornet lutar så är det inte fel på bilden , för tornet lutar. Marken där kyrkan står är ganska instabil och det var först på 1930-talet som man lyckades få ordning på kyrkan och det var väl tur, för det är en vacker gammal kyrka.
Nu är det dags att sova för i morgon ska jag se vad min fot går för.