Maggan mellan isbjörnar och pingviner
Sedan åkte vi hem.
I flera år har jag pratat om att sätta mig någonstans där det går mycket folk förbi och bara plåta fötter. Hitintills så hade det inte blivit av men nu i Kalmar då vi satt på en uteservering där det passerade en hel del folk och det var så pass mycket folk på restaurangen så vi fick vänta lite på maten, då passade jag på.
Lite trevande först och det verkar även som om jag är upptäckt.
Sedan började det promenera förbi en hel del fötter.
En del fötter kom väldigt nära.
En del fötter hade mer spring i benen.
Andra fötter stannade upp en stund.
Många fötter var det som traskade förbi, sedan fick vi in maten och hade annat att ägna oss åt.
Som sagt, morgonen därpå åkte vi hem...
...och då kom regnet.
Åker över bron till Öland.
Efter att ha tittat på Kalmar slott tänker vi bege oss över den där bron som syns bakom RAMLAK på bilden under.
Den bron är lång närmare bestämt 6 072 meter. På andra sidan den bron ligger Öland och i Eriksöre bor Annika Lund och hennes man Lars. Vi stannade på kopp kaffe.
Annika är en mycket duktig fotograf.
Hon har också ett fint galleri som här håller på att ställas i ordning inför Skördefestdagarna. Missa inte att besöka Eriksöre bygata om du tänker ta dig till Öland då.
Förutom superfina bilder så gör Annika också konstverk i betong. Två av dem syns på bordet i första bilden. Så har du vägarna förbi tycker jag absolut att ett besök hos Annika är ett måste.
Vi far en bit söderut på Öland.
Kommer förbi radbyn i Lilla Frö som nu är ett världsarv.
Cikoria eller vägvårda som den också heter. Förr användes roten till kaffesurrogat och även som bot mot gikt.
Annika berättade om majslabyrinten i Ventlinge och den vill jag titta på. Där står även den här väderkvarnen som vittnar om äldre tider och i bakgrunden anas den nya tidens väderkvarnar som inte maler ned säd utan skapar el.
Genom fönstret på Ventlinges lilla konsthall ser du gårdsbutiken där vi köpte rapsolja. En utsökt fin olja.
När jag var i Röstånga så trodde jag att deras konsthall var den minsta men den här är nog till och med mindre.
Lite tveksam om jag vågar mig in i labyrinten med dessa odjur vid ingången.
Majsblommorna eller vad de kallas för är väldigt vackra.
Där inne hälsar jag på Tuppen Ture.
Vad grisen heter vet jag inte.
Efter den lilla rundan inne i labyrinten och glädjen över att ha hittat ut igen for vi vidare och så här ser det ut då man kör tvärs över Allvaret som också är ett Världsarv.
Vi nöjer oss med en liten tur på Öland och återvänder över bron.
Åter i Kalmar är det dags för lite lunch, När vi letar ett trevligt ställe så får jag syn på det här lilla gulliga huset.
Kallskänken gör reklam för smörebröd, så det får det bli i dag,
Smörebröden var goda även om de inte var lika välmatade som de man får i Dankmark men deras skylt var lite kul.
Kalmar slott
Efter en tidig frukost...vi var först på plats...passar vi på att dra ut på stan. Förra gången vi var i de här trakterna blev det bara en kort biltur runt stan och såg slottet på håll, nu tänkte vi gå dit för att titta lite närmare.
Fåglarna hade inte vaknat ännu.
Slottet badar redan i solljus.
Skarven vaknar, tittar sig omkring.
Det här är ett minnesmärke över fartyget Kalmar nyckel.
Jag får syn på en fotograf som fördjupat sig i rosenbusken.
Han hinner gå sin väg innan jag hinner fram så jag vet inte vad han fotograferade, bakom busken finns i alla fall slottet.
Myrinvasion på galleriet i parken.
Det var inte regn eller dagg som skapat vätan bland blommorna. Någon hade varit här och vattnat blommorna.
Nu börjar vi närma oss slottet.
Vid yttre porten och vindbryggan ville Vasaätten visa att slottet tillhörde dem. Där står två krönta lejon och håller upp riksvapnet Tre Kronor, Vasaättens sädeskärve och Folkungaättens lejon.
Vi fortsätter in genom portar och gångar.
Kommer in till borggården. Där är det fullt med aktiviteter för barn. Tur att vi är så tidiga så att vi kan få vara lite barnsliga och testa lite spel innan alla barn har kommit.
Efteråt när jag läste om slottet så såg jag att om man kommer efter klockan 10 så är det inträde, då kan man även få komma in i slottet.
På ena halvan av huset inne på borggården var fasaden renoverad i det här fina mönstret.
Vi kunde inte gå in i slottet men runt på baksidan kom man.
Där bakom bland bänkarna skuttade en rädd liten kaninunge omkring, Den fick syn på en liten öppning under en låst port och försvann iväg ut där.
Arkeologer höll på att knacka bort puts på fasaden för att se om de kunde finna gamla öppningar, här har de knackat fram något som ser ut som ett fönster eller dekor i den gamla murväggen.
En kanonkula har också kommit i dagen.
När slottet öppnades för besökare 1870 anställdes en tillsyningsman, han bodde först inne på slottet i Ståthållarvåningen. Men det ansågs senare att brandfaran var för stor att ha någon boende där och den här vackra villan byggdes. Den nya tillsyningsmannen kallade sig för Kastellan och efter det fick villan sitt namn, Kastellanvillan. Numera är den kansli för slottschefen och dennes personal.
Efter slottsbesöket tar vi en promenad i den vackra och rikligt blommande slottsparken.
Kalmar börjar vakna och några sitter utanför Byttan och väntar på något, vet inte på vad.
Kalmar
Här ska vi sova i natt. Vi har kommit fram till Kalmar.
Vi fick ett trevligt rum med balkong.
Visserligen ingick det middag på hotellet men det kändes ändå trevligare att gå ut på stan och se vad som fanns där. Det här lilla söta trähuset är ett av Kalmars äldsta byggnader.
..har en väldigt fin skylt ovanför porten.
Vi letar oss vidare in i stan.
Tänkte besöka en av stadens alla uteserveringar.
Ser att vi var inte helt ensamma om den tanken.
Vi lyckades till slut hitta ett trevligt ställe som servade god mat. Det blev inte det här som var tämligen fullsatt så jag gissar att även deras mat var god.
Efter god middag och lite foto på stan drar vi oss tillbaka till kvällsljuset och skuggan på vår balkong.
Natten var varm och jag hade svårt att sova så när morgonljuset börjar gry flyttar jag mig ut till balkongen och får sällskap av fåglarna.
Den här lilla gynnaren visste nog inte om att det var förbjudet att mata fåglarna där. Jag hade inget att ge den heller trots den bedjande blicken.