Kirkenes

Var i Kirkenes för sex år sedan, men den gången hade jag bara några timmar på mig för att gå runt och bilda mig en uppfattning av staden. Den här gången har jag ungefär ett dygn och hinner gå runt lite mer. Förra gången var det maj och vår, finns ett blogginlägg om det här. Nu är det höst och augusti, men bortsett från snön så ser det sig ganska lika ut. Lite förändringar men inte så många.

Vi börjar i alla fall med att gå och äta. Hittar ett ställe med en maffig väggmålning. Även matpriserna håller en maffigt hög nivå här i Norge.

Mätta och belåtna går vi ut för att inspektera stan och se om vi känner igen oss. Hittar huset som är byggt på en bunker från krigstiden, ser sig likt ut förutom att det växer mer nu än i maj.

Torget ser sig ganska likt ut, fast nu har ryska försäljare tagit över det. Biblioteket har fortfarande rysk text.

Det märks att vi är ganska nära ryska gränsen för det ryska inslaget syns lite här och där.

Förra gången vi var här så låg det många rostiga och nästan skrotfärdiga ryska fiskebåtar här, nu finns det också en del ryska fiskebåtar, men inte så många och alla ser ut att ha fått en rejäl ansiktslyftning. De ligger inhägnade, men jag får löfte att gå in och fotografera.

Burarna för att fiska kungskrabba med är väldigt stora.

Det är ganska stor skillnad på ebb och flod. På kvällspromenaden ligger båtarna och vilar på botten och har lite svårt att ta sig ut till havs.

På morgonpromenaden ser det lite annorlunda ut.

Ser ut som det är samma båt som ligger här nu som det var för sex år sedan.

På promenaden kommer vi till bryggan som ingen verkar bry sig om, den ser inte ut att fått någon ansiktslyftning sedan vårt senaste besök här.

Ser lite naggad ut i kanten.

Det lagade hörnet ser lite annorlunda ut, men ganska trasigt ändå.

Kollapsen är nära på vissa ställen.

Den lilla figuren som liknar en liten gris utan knorr på svansen finns kvar.

  Den har dessutom en liten kompis som med knorr.

Vi går vidare och ser att gruvan verkar lite övergiven. Träffar på en person som berättar att den lades ner förra året.

 Förstår då varför de stora fordonen och maskinerna som används i gruvan, står uppställda och verkar förfalla.

Varvet och torrdockan är fortfarande i drift.

Det enda rostiga ryska fartyg som vi hittade nu ligger och väntar på sin tur att komma in för renovering.

Här får man inte tippa snö.

Men hittar fina speglingar i vattnet.

Fast då vi var där nere vid den rostiga båten så kom det en person som sa att där fick vi inte vara och inte fotografera, så vi gick därifrån men bilderna var ju redan tagna och ingen bad mig att radera.

Nu ska vi ut på äventyr...

...ja vi ska ut och flyga.

Nu är det mörkt kring stad och land,
nu sover folk så gott de kan.
Då drar vi väg med
vår säck och vår spann. För vi ska ut och flyga.

Vi drar iväg till Oslo stad...för vi har så goda nerver.

Jo det stämmer att ska man mellanlanda i Oslo så får man ta och utrusta sig med både goda nerver och tålamod. Förra gången vi mellanlandade där sa de att vi skulle ta ut bagaget och checka in det på nytt. Då gick det direkt och vi gick genom säkerhetskontrollen helt i onödan.

Nu trodde de att vår bagage skulle gå direkt, men sa att vi skulle kolla det för säkerhets skull. Vi var 8 personer som checkat in gemensamt och av dessa var det tre som kunde gå till nästa gate direkt och vi andra fick vackert traska ner till bagagebandet och hämta våra väskor, checka in på nytt och även en vända genom säkerhetskontrollen. Turligt nog så hjälpte personalen till så vi fick gå lite före och slapp missa planet.

På planet kom vi, och flög vidare.

Norrut flög vi och landskapet där nere ser ganska kargt ut.

Lyckligt landar vi så i Kirkenes.

Får våra väskor och det är bara en som gått sönder.

Även taxibeställningen fungerar problemfritt.

Vi kom lyckligt fram till vårt hotell också.

Lite kallare i Kirkenes än i Stockholm, så innan vi ska ut och kolla in stan är det bäst att packa upp jackorna.

In med väskorna i bagagerummet tills våra rum är klara och så drar vi ut på stan. Någon passar på att jaga lite Pokémon.

Se så praktiskt de har ordnat det för alla Pokémonjägare här i stan. Laddstationer. ;)

Fulladdade och fulla av äventyrslust kan vi nu börja utforska den här nordliga staden.

Från min altan 2

Skrev i ett annat inlägg om hur skönt det är att sitta på altanen och titta på fåglarna, fågellivet är ganska varierande och ibland kommer det även någon lite ovanligare fågel bland besökarna. Det här är en som inte kommer så ofta.

När den här dyker upp så brukar det bli ett förskräckligt liv bland de andra fåglarna. Fast en morgon då jag kom ut så satt den i granen vid tomten. Jag skyndade mig in för att hämta kameran och just då jag skulle ta en bild så flög den sin kos innan jag hann med att få någon bild.

Nu kom den tillbaka vid ett annat tillfälle så jag fick föreviga den så att jag kunde jämföra med fågelboken och konstatera att det var en sparvhök som var på besök.

Fast då vid första besöket så trodde jag att det var en duvhök, träffade på grannen och berättade för henne hur jag sett en (vad jag då trodde) en duvhök. Berättade att den satt i granen där borta och hur jag rusat in efter kameran men inte hann med att ta någon bild.

En svarade hon, det satt fem i trädet där borta häromdagen, sa hon. Utan att notera min tappade haka fortsatte min granne att prata om något annat, ända tills hon hejdade sig och frågade. Sa du hök?

Hon trodde att jag sett en duva och rusat in efter kameran, vad tror hon om oss fotografer. Visst är duvor charmiga men inte lika svårfångade och ovanliga gäster som hökar. De som brukar vandra runt på min gräsmatta ser mer ut som gemytliga små gummor.

Ganska så kärleksfulla kan de också vara. Turturduvor? ;)

Att det var en sparvhök som kom, hörde jag på lätet...

...och är det inte en sådan så finns det nog någon här som berättar för mig vad det är för sort.

Jag har en liten trädgårdsmästare.

Min lilla trädgårdsmästare är väl inte den allra duktigaste men man kan inte klaga på att han inte jobbar hårt och han ligger absolut inte på latsidan. Han är duktig på att öppna lock och fixa fri tillgång till de frön han behöver.

Ibland är han lite för ivrig och ställer till det ganska rejält i sin iver att så, plantera och vara till nytta.

Men man kan inte klaga på resultatet av hans möda, så här fint är det på min altan i år.

Visst är han duktig!

Söt är han också.

hi hi...