Till minne av Annica!

Till min älskade dotter.

Jag kan inte dikta så jag lånade Karin Johanssons ord, de är nästan som jag känner.

Fast i dag regnar det och det känns skönt, vädret stämmer bättre överens med tomheten. Jag kan inte förstå att det här är sant, det måste vara en ond dröm.

Hoppas du kommit till en bättre värld och blivit mött av din mormor.

Lägger in Annicas sista dikt här.

Vakna mamma!

Vakande mitt i natten av att min dotter stod utanför mitt sovrumsfönster på landet och frågade om jag ville se uggleungarna. Jag var väl inte helt vaken men svarade; ja! Kom ut då, fick jag till svar. - Men jag sover, blev mitt svar...först. Sedan tog det nog inte många sekunder innan jag vaknade till ordentligt och hoppade i stövlarna och var ute och traskade efter dottern ut i skogen.

Har väntat på det här i sju (7) år, då vi först upptäckte att vi har ugglor som häckar på tomten. Men de är inte så lätta att se, eftersom de är som mest aktiva då det är för mörkt för att upptäcka dem eller då vi sover. Nu hade de fört sådan liv så min dotter vaknade och föjlde ljudet och plötsligt så sitter det en liten uggleunge där i en av tallarna.

Klart jag traskade in igen efter kamera, stativ och blixt och fick några bilder.

Det går tydligen bra att fotografera ute bland myggen, utan myggmedel och ilädd endast pyjamas och stövlar...:)

Jag flyttade mig en bit för att få en annan vinkel på uggleungen.

Då ser jag mellan stammarna att det är två ungar som sitter där och iaktar mig.

Uggleungarna ser ut som som om de sover, men tydligen inte för de följer alla rörelser med blicken.

Gissar på ungar till kattuggla, efter att ha rådfrågat både fågelbok och några vänner, men är inte helt säker så jag vore väldigt tacksam om det är någon som vet vad det är för uggleungar som vi har på vår tomt och även vill berätta det för mig.