Nu blommar det.

Tog en sväng in till stan för att se hur det såg ut i Kungsan.

Där blommade det för fullt bland körbärsträden. Gott om folk var det där på morgonen också.

Många var det som fotograferade blommorna.

Och stilarna varierade ganska mycket. Inte så lätt att få med blomningen i en vattenpöl.

Lite lättare men inte helt optimalt var det i dammen, då solen lyste med sin frånvaro.

Men gott om blommor var det.

Visst är de vackra.

I fin rosa färg.

Undrar om de doftar något.

Lite roligare är det att fotografera de som fotograferar, än blommorna.

-Måste de växa så högt upp!

Är man i stan med tjejgänget så är det klart man vill ha en gruppbild med de vackra blommorna.

-Lyfter du upp henne så tar jag en bild.

-Titta så fint det blev.

Sedan blev det en promenad i gamla stan och efter det blev jag hungrig och åkte hem.

Man behöver inte klappa alla blommor.

Fortsätter på promenaden inne i de stora växthusen i Gardens by the Bay.

Domen är i två våningar och i den övre finns det kaktusar och en hel del baoboasträd

Skyltar talar om att man inte får röra blommorna, fast det är inte alltid man vill  klappa på blommorna.

En del av dem är ganska vassa.

Här i Domen finns det en hel det fantastiska trä eller snarare grenskulpturer.

Draken är så häftig.

Finns även lite för barnen att titta på, som den här trädgården med Alice i underlandet tema.

När vi tittat klart inne i Flower Dome går vi över till Cloud Forest med den vertikala trädgåden.

Även här finns lite för barnen, som den här trädgården byggd i lego.

Här inne går man omkring på gångbroar där ånga sprutas ut så att man ska få känslan av att gå bland molnen.

Vill man studera de riktigt små blommorna finns det förstoringsglas uppsatta.

Ska det växa så behövs vatten, mycket av vattnet samlas upp av regnvatten i de stora träden som står ute i parken. Där tas även solenergi tillvara för att driva luftkonditioneringen.

Sedan är det dags att gå ut i värmen igen, inne i växthusen är det +23-25 grader och det känns svalt mot värmen där ute.

TULIPMANIA i Gardens by the Bay.

"Kliv in en pittoresk liten stad, där även jättar känner sig välkomna. Där tulpaner växer året runt, på tak och i muffins! På detta vänliga ställe kommer du att känna dig som hemma med en myriad av tulpaner i regnbågens nyanser, som Red Princess och Purple Prince, och Yellow Flight och Orange Balloon. Blomstrande tillsammans med amaryllis, fritillarier och hyacinter, lockar den här charmiga utgåvan av Tulipmania dig, så kom, njut och föreställ dig!"

Med en sådan beskrivande inbjudan så var det klart att vi besökte Gardens by the Bay och utställningen Tulipmania, dessutom så var det skönt med lite svalka efter en promenad hit för det kändes ganska svalt då man klev in dit, trots att det är ett växtus.Den här fina skulpturen finns inne i Flower Dome och heter "La Famille de voyageurs" (A traveling family). Ska föreställa en familj som besöker Gardens by the Bay innan de beger sig till flygplatsen för resan hem.

Nu när vi är här så är det första dagen för Tulipmania och det är klart om utställningen ska vara i ungefär en månad så kan inte alla tulpaner vara utslagna samtidigt.

Men många tulpaner blommar redan nu. Gula tulpaner är min favorit.

Här inne i domen finns även en permanent utställning med skulpturer och växter.

Min lilla maskot hälsar på hos Nalle Puh.

Vid Tulipmaniautställningen går det i ett holländskt tema.

Skön plats att vila sitt huvud på.

Flera stora huvudskulpturer finns det mitt i tulpanhavet.

Och de flörtar med besökarna också.

Gubbe med hatt.

Hon hade blommor i sitt hår.

Jag går en trappa upp, där man kan få en liten överblick av utställningen.

Jag var inte ensam att fota blommorna där inne.

Stilarna varierade.

Vandring i MacRitchie Reservoir Park med farligt möte.

Varit lite tyst i bloggen ett tag eftersom jag har varit i Singapore, en av dagarna bestämde vi oss för att lämna storstadsdjungeln för att vandra i lite riktig djungel. Beväpnade med flera flaskor vatten och bekväma skor så hoppade vi in i en taxi för att ta oss dit. Var lättare sagt än gjort det och tur var att vi hade tagit med oss en karta som vi kunde visa chauffören. Utan den och hans surfplatta så hade vi nog inte kommit rätt. MacRitchie Reservoir Park ligger cirka en mil utanför citykärnan av Singapore och är grön oas på 12 hektar.

Vi är ganska tidigt ute, för att ta vara på den lilla svalka som morgnarna kan ge. Som en taxichaufför sa, det är skönast på morgnarna för då är det bara 30 grader, fast vi har tur det är bara 29 grader den här morgonen. Men blev betydligt varmare sedan. Vi kom i alla fram till rätt plats och tar del av alla instruktioner för parken. Det är en hel del man inte får göra här.

Det finns tydlige chans att träffa på vildsvin också. Fast det gjorde vi inte.

Vi har ingen hund med oss, men visst är den lilla hunden på skylten söt.

När vi tagit del av all information så drar vi iväg in i djungeln.

Fast riktigt så där var det ju förstås inte, en av reglerna var att inte lämna stigar och gångvägar så vi håller oss snällt och lydigt på de anvisade vägarna.

Men vi behöver inte gå på så här tillrättalagda vägar då länge, utan det blir mer skogslikt strax.

Fåglarna kvittrar och jag hör en hel del ljud som jag inte känner igen. Vandrar på och tittar på blommor och annat som dyker upp.

Vackert gula svampar.

En svamp som liknar en ros.

Under vandringen på den här sträckan har jag hört ett ovanligt ljud, trodde det var någon slags papegoja som väsnandes. Plötsligt hör jag att ljudet kommer alldeles ovanför mig, stannar och spanar och där uppe på en gren sitter en stor ekorre. Den låter inte som ekorren här hemma utan är betydligt högljuddare. Letar i skuggorna och där är den ju, mörkt är det där uppe bland bladen men tittar man noga på den här bilden så ser man att den har koll på mig.

Här ska man ska tydligen ha koll uppåt också, inte bara för att få se någon ekorre utan även träden kan anfalla från ovan.

I en stad med ett innevånarantal på över fem miljoner innevånare så kan man inte räkna med att vara direkt ensam, inte ens i skogen. Det är många som tagit sig ut hit. De flesta gick, men en och annan sprang också, imponerande i den här värmen.

Bra med trafikregler då.

Plötsligt så blir det tvärstopp på stigen, alla före oss har stannat och några backar också snabbt. Jag ser mellan benen på folket framför att det ligger något på stigen. Jag tränger mig snabbt fram med kameran i högsta hugg, för jag anar att det är något spännande där. Visst är det något spännande,  men det vet jag inte då jag tar bilden. Synd bara att jag inte kom fram tillräckligt snabbt och kunde få en bättre bild och även få med det röda huvudet.

En man som kommer från andra hållet stannar till och berättar att det är en väldigt farlig orm. Har efteråt fått reda på att det är en blå korallorm. Vacker men fruktansvärt giftig. Den blir nästan två meter lång och har giftkörtlar som sträcker sig genom en fjärdedel av kroppen. Det betyder att den har djurvärldens största giftkörtlar, och de är fyllda med ett extremt potent gift. Om du blir biten av en korallorm så skulle hela din kropp direkt knyta sig i en enorm spasm och sedan dö. Tänk dig som en sån där kramp du kan få i vaden, fast i hela kroppen.

Korallormen är så här supergiftig eftersom den lever på att jaga andra giftiga ormar. Den måste alltså paralysera sitt offer direkt, för att inte riskera att bli förgiftad själv. Den är dessutom utrotningshotad. Lika bra att den slingrade sig iväg in i djungeln.

Nu börjar solen leta sig ner mellan grenverken och vår vandring blir svettigare och svettigare. Dessutom går det uppför så gott som hela tiden.

Det prasslar till bland träden och jag skyndar mig att få upp kameran för där är det några Long-tailed Macaque apor som hoppar runt. Vi hörde dem på flera ställen, men här var enda stället där de var så nära att det gick att fotografera.

Trots att det är så varmt är det väldigt lummigt och grönt, men så är det en mycket fuktig värme också.

Efter mycket vandrande och det mesta uppför, så har vi nått det som anses vara höjdpunkten här i parken. Det är Tree Top Walk. En promenadbro som byggts ovanför trädtopparna.

Den är 250 meter lång och man har en fin utsikt där uppe.

Det var en härlig men svettig dag ute i djungeln och regnskogen. Härifrån gångbron har vi nu mest nedför att vandra. Träffar på en liten, liten damm där det simmar omkring några fiskar.

Ser även några små, små blå trollsländor.

Ser inte så många fåglar, men hör desto fler. Många fjärilar flyger omkring i det vackra vädret.

Spännande blommor.

Vid parkens slut är det ett inhägnat område, av förklarliga skäl undviker vi att gå in där.

Vi tar istället en promenad ner till stora vägen och vinkar på en taxi, tror vi var de svettigaste passagerarna han hade den dagen. Var skönt att komma tillbaka till hotellet och ta en dusch sedan.

Huset som är en dröm

...för fotografen.

Ett lite speciellt hus.

Kul såg det ut och de jag träffade på där tyckte att det var fint.

Vet inte vem fotografen är, men gatumålarna har lämnat en signatur.