Svalbard - resan går mot sitt slut
Efter drygt ett dygn med hårda vindar blev det åter lugnt. Vi var på en skyddad plats men det mojnade också rejält och solen kom fram. Vi fick tre zodiakturer till innan vår resa var slut. Lägg märke till ejdrarna på väg in från vänster i bilden ovan.
Vi gjorde en tur vid Sveabreen och vädret var strålande.
De charmiga alkekungarna gjorde låga förbiflygningar, startade och landade lite överallt runt båten.
Vi stötte på en storsälshona i vattnet och hennes unge som låg på ett isflak och tog det väldigt lugnt. Ungen vinkade till oss. "Hej då för den här gången" kan man väl få tänka.
Eftersom vinden mojnade kunde vi även åka ut till Prins Karls Forland. Vi åkte sedan zodiak till Poolepynten och den koloni med valrossar som ofta håller till där.
Vi närmade oss valrossarna stillsamt, en bit i taget. De brydde sej inte det minsta.
Det var en grupp med enbart hannar och riktigt stora "bestar" är det frågan om. En valrosshanne kan väga mellan 1000 till 1500 kg. Honorna är mindre och lever med ungarna åtskilda från hannarna.
Det finns en strikt hierarki bland valrosshannar som beror på storleken på betarna. Ibland kunde man ana lite gruffande bland de vilande djuren, men i övrigt såg det mest ut som en stor hög med livsnjutare som låg och jäste i solen.
Jäsa är för övrigt ett bra ord för det både pruttades och rapades ogenerat i detta gäng och om man hamnade i vindriktningen var dofterna inte helt angenäma. Munhygienen var nog inte heller den bästa.
Sista stopp med MS Malmö blev återigen Trygghamna och nu var vattnet blank på denna vackra plats.
Under vår sista zodiaktur kunde vi främst förvänta oss fåglar enligt våra guider, längsta möjliga brännvidd rekommenderades. Spetsbergsgrisslorna kom dock mycket nära båten.
Till min förtjusning dök det upp en lunnefågel. Vi spanade efter praktejder och såg några på mycket långt avstånd. Vi satt mest och drev stilla med båten när ejdrarna plötsligt lättade...
....och kom flygande rakt mot oss! Hur ofta händer det att fåglar flyger åt "rätt håll" ? Jag slängde upp kameran och fick några bilder med hyfsad skärpa innan de hann passera. All övning på flygande gräsänder och gäss betalade sej denna gång.
Vi åkte sakta längs kanten och fick syn på detta "spår" i snön. Här hade en isbjörn rullat eller hasat i snön. Nåväl, vi förväntade oss inte alls någon isbjörn utan spanade efter fjällräv som skulle finnas här. Radion sprakade och den andra båten meddelade att de hade en räv...men, "där står ju en björn" utbrast Susanne i vår båt !
En liten hona hade plötsligt kommit upp ur svackan nedanför glaciärväggen och stod alldeles stilla. Att det var en hona var helt klart för den hade ett GPS halsband och det sätter de bara på honor.
Vi fick senare veta att det var en 10-årig hona. Halsbandet fick hon i vintras. Då vägde hon endast 144 kg, vilket är 100 kg mindre än en välmående hona normalt väger. Hon fångades även 2104 och 2015 och fick halsband även då. De sitter bara kvar ca 1 år och ramlar sedan automatiskt av. Detta för att batterierna i GPS sändaren tar slut och att halsbandet inte ska bli ett problem om björnen växer.
Den lilla honan tittade på oss en lång stund och försvann sedan utom synhåll. Vi väntade tålmodigt men hon dök inte upp igen. Mötet med henne hade ändå gett oss en fantastiskt fin avslutning på vår resa.
Hälsningar Lena
PS. Vi tillbringade två dagar till i Longyearbyen och åkte runt i hyrbil med tre andra av våra medresenärer. Då blev det mycket fåglar men de bilderna tar jag fram lite senare. Nu är det snart dax för nya äventyr...
jag tror att det är första gången som jag får uppleva att fåglar som jag väldigt gärna vill fotografera faktiskt flyger åt mitt håll och inte bort från mej. Kanske kände de på sej att Brutus Östling satt i samma båt och att de kunde bli stjärnor i nästa bok.
Hälsningar Lena
vi hade väldigt tur med vädret och vad vi fick se. Svalbard är inte som att köra genom en nationalpark. Kunniga guider och tur är helt avgörande.
Hälsningar Lena
MVG! 😁
för ditt fina betyg.
Hälsningar Lena
det var en oförglömlig resa med många nya möten.
Valrossar dyker mot botten och letar upp musslor och kräftdjur genom att borsta sej fram med "mustachen". De måste sätta i sej rätt stora mängder med den kroppshyddan.
Hälsningar Lena
Ha det gott/Stig
det var ett spännande äventyr och vi är mycket nöjda med vår resa.
Hälsningar Lena
På ejdrarna fick du ju till en kanonbild och ett fint avslut med den ståtliga isbjörnen.
ing-marie
vi är mycket nöjda med vår resa och allt vi fick se. Det blev mer praktejder senare, men inte flygande på det här sättet.
Hälsningar Lena
Isbjörnshonan ser lite tanig ut, hoppas hon kan få lite säl att äta upp sig på.
Valrossarna är så sköna, de verkar charma alla trots att de inte är så fina i kanten och sprider en minst sagt speciell doft omkring sig.
Fina fågelbilder fick du också.
Hoppas du inte överger att visa mer från Svalbard, tittar gärna på mer.
den lilla isbjörnen var nog i tunnaste laget men hon har trots allt överlevt i 10 år. Jag kommer nog att visa mer bilder från våra irrfärder runt Longyearbyen men spar det till lite senare. Kul att du vill se mer av detta trots att du själv varit där flera gånger.
Hälsningar Lena
mvh Tommy
kul att du är inne och kollar en andra gång :-)
Hälsningar Lena
Hälsningar
Wolfgang
åh så härlig att ha den resan att se fram emot. Det finns en hel del att se runt Longyearbyen och jag återkommer senare i sommar eller till hösten med ett åar avsnitt till om vad vi hittade då vi hade bilen att åka runt med.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
vi fick se väldigt mycket fint under denna resa, men den sista isbjörnen var verkligen en bonus och inte något som vi väntade oss (inte guiderna i alla fall).
Hälsningar Lena
En njutning att följa er resa så här.
både lättare och billigare också :-)
Hälsningar Lena
så långt norrut har vi aldrig varit förut.
Hälsningar Lena