Storken i Vassunda
Under försommaren åkte jag till Skåne för att titta på storkar. I går när jag åkte från jobbet gick det en stork på en stubbåker bara några kilometer hemifrån. Jag fick visserligen en helt annan och betydligt mer givande fotosession med storkarna i Skåne, men här var det en, livs levande, nästan på hemmaplan. Storken var märkt och följande information gick att läsa på artportalen:
Nr 2514. Färger uppifrån Rosa, gul, ljusblå. Enligt storkprojektet: "En av två överlevande ungar ringmärkt 19/6 2018. Boet ligger på taket till den västra längan på en Skånegård i Östra Tvet, strax norr om Veberöd, Skåne. Fyra bon till i kolonin vid gården" Denna individ följde med när det stora hänguppfödda gänget gjorde sin Sverigeturne men har nu kommit ifrån dem. Har varit på Vassunda flygfält några dagar. Gillar en grävskopa som arbetar där och tar fram mask mm. Sitter t o m på grävskopans arm och väntar.
Hälsningar Lena
https://www.google.se/search?q=Storkar+Tystberga&tbm=isch&tbo=u&source=univ&sa=X&ved=2ahUKEwjeivTMrPTcAhVBApoKHYjeB-AQsAR6BAgDEAE&biw=1280&bih=669
Hälsn!
jag känner till det nu men tack i alla fall för länken. VIsst verkar det vara en av dem, bara nu den hittar några kompisar igen. Den är fortfarande kvar vid grävskopan.
Hälsningar Lena
Hälsn!
det verkar vara ett gäng som kollar runt i Sverige en del innan de ska flytta. Hoppas bara att den här ensamma storken hittar sin kompisar igen.
Hälsningar Lena
jag hoppas att den ska hitta på några kompisar igen men just nu sitter den fortfarande kvar vid grävmaskinen.
Hälsningar Lena
Intressant historia.
Här utanför Roskilde har vi ett storke par - Ida och Emil. De har varit här sedan 2003 och stannar på plats på vintern. Det är ett par rymt storkar från en park i Skåne - har jag läst. De har fått månge unger på vingerne genom åren. I år har de fått 5 unger. Det konstiga är att ungerne har behållit sina naturliga instinkter och de drar söderut när det är dags.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
PS: Jag är inte storkar expert :-)
kul att få ta del av din historia om Emil och Ida. Jag hoppas denna ensamma stork ska hitta på några kompisar och börja sin flytt. Just nu håller den sej kvar vid grävmaskinen och fälten runt omkring.
Hälsningar Lena
Låter som en riktig livsnjutare som du sett, smart också som förstått att den där stora manicken kan hjälpa till med matletandet.
jag hoppas den kan hitta några av sina kompisar igen och dra söderut. Den är fortfarande kvar vid grävmaskinen och tröskan som den följt har nog också bidragit till en del lätta middagar.
Hälsningar Lena