En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Kangaroo Island - ön som brann II

Jag ville inte fotografera privata hem och gårdar som brunnit, men när vi hittade detta turistkomlex/hotell blev jag väldigt nyfiken. Det fanns ingen avspärrning och ingen var där och röjde eller jobbade så vi gick in...Underligt nog så har skylten klarat sej väldigt bra, den är knappt svärtad. Men det har varit någon slags dekoration framför som är delvis förkolnad.  

Vi parkerade vid skylten och promenerade in på området. Det kändes lite spöklikt, inga fåglar och inga små "wallabies" som man kan förvänta sej på en anläggning som denna. Alla byggnader verkade raserade.

Fredrik skickade upp drönaren och då kan man se att förödelsen är total. Det har dock funnits möjlighet att bekämpa branden för det runda till höger är en branddamm och det fanns fler vattendepåer. Vad som förvånar oss är att det finns en stor gastank som klarat sej. Den är vit och man kan se den till vänster.

Här kan man se en öppen branddamm längst ut till höger på bilden. Den har fortfarande vatten. De andra runda dammarna har med största sannolikhet också innehållit vatten (eller kanske fortfarande gör det) för att driva hela stället. Det har funnits en "ring" med låga byggnader typ motell men även fristående bungalows, restaurang, reception mm. Det går fortfarande att se bilder på nätet från anläggningen som den såg ut innan det brann.

Den här har i alla fall någon använt, men den var väl mindre än en droppe i havet när elden kom farande genom träden och buskarna som omger hela anläggningen.

En tvättstuga ser det ut som och till vänster en gasolgrill under plåten. Sådana grillar har vi använt åtskilliga gånger. De finns inte tillstymmelse till låga utan grillytan är en häll, så det funkar bra även om brandrisken är katastrofal.  

Det fanns åtskilliga bilvrak på området förutom anläggningens egen minibuss. Innan jag bestämde mej för att lägga ut dessa bilder har jag läst vad jag kunnat hitta på nyhetssajter mm, såväl gäster som personal verkar ha evakuerats utan att någon kom till skada, men det blev en del bilar kvar. 

Här kan man se att hela anläggningen var omgiven av skog och buskar. Så vill man väl ha det om det är en "wilderness retreat", men när elden kommer farande blir det förstås extra svårt att rädda stället. I nederkant kan man dock se att det redan börjat komma grönt på träden. Som jag beskrev i förra inlägget är det liv i de svarta eucalyptusstammarna.

När man läser om anläggningen på nätet kunde man som gäst här möta wallabies (små känguru) som rörde sej runt husen och andra små nattaktiva pungdjur, det fanns koalor väldigt nära och förstås mängder med fåglar. Koalastället är också nerbrunnet. Anläggningen låg visserligen väldigt avsides men bara ett par kilometer från nationalparken Flinders Chase. Sökte man natur och djur men ändå viss komfort (och en restaurang), låg det här bra till. 

Det gröna, som jag tycker ger den här bilden något extra, är en prydnadsdamm. Den var lite sunkig men det fanns ett helt gäng småfåglar som höll till på "ön" i dammen. Det fanns uppenbarligen något där som de gillade och kunde äta. Jag har inga vettiga bilder på dem och vet inte heller vad det var för art, inget jag kände igen.  

Många av träden som såg döda ut hade börjat spira och skjuta gröna skott. Det fanns även en del buskar på marken som överlevt och var gröna i mitten. Annars var det dammigt, sotigt och dött på marken.

Därför blev vi helt överrumplade av denna ståtliga ödla som låg bredvid vår bil när vi kom tillbaka. Det är en Goanna, en typ av varan (monitor lizard) och just denna är en underart som bara finns på Kangaroo Island (enligt lokalbefolkningen). De har klarat sej undan bränderna genom att gömma sej i hålor i jorden, men har svårt att hitta mat i den brända miljön. Den här var nog ca 70-80 cm lång, men de kan bli betydligt större.  

Jag lyckades byta till 100-400 linsen medans den fortfarande rörde sej vid vår bil. Den smög in bland de brända grenarna och löven där den förstås hade helt rätt färger för att försvinna helt och hållet. 

Trots allt elände vi såg har brandmän, militär och frivilliga gjort enorma insatser för att rädda det som gick att rädda, evakuera människor samt även röjt och börjat ställa saker i ordning igen. Viktiga vägskyltar längs alla öppna vägar var utbytta, likaså de vita reflexmarkörerna. Staket hade röjts i mängder och nya var på väg upp. Vi såg hur man röjde med grävare och stora maskiner på flera gårdar, förhoppningsvis för att bygga upp igen. Strandkaféet och campingen vid "vår" strand i Stokes Bay hade öppnat, trots att ägaren hade förlorat sitt hem bara veckor innan. Kafébyggnaden hade ju klarat sej och ön välkomnade turister igen. Trots att vårt besök på ön inte alls blev som vi hade trott ångrar vi inte att vi åkte dit. Det här var det enda stället där vi fick viss uppfattning om vad bränderna har medfört, trots att vi reste i två och en halv månad, mestadels med bil, i landet.  

Hälsningar Lena

Inlagt 2020-03-04 17:37 | Läst 3926 ggr. | Permalink

"Bra att du visar, lättare att få en bättre uppfattning om vilken förödelse och katastrof det är för landet. Var i Sydafrika nyligen och träffade australiensare som berättade, men som sagts förut bilder, säger mer. Även om allt där är förstört och det är en stor förlust för ägaren så känns det bra att veta att mänskorna har klarat sig. Hoppas att det gick bra för många djur också. Märkligt att se hu det redan spirar i träden."


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Va fint med lite liv i förödelsen, grönskan på stammarna och ödlan
Svar från Lena Holm 2020-03-08 12:13
Tack Peter,
jag mitt i all förödelse blir man glad över en ödla.
Hälsningar Lena
Väldigt intressanta reportage du gör. Inser värdet av drönarfotografi för att förstå omfattningen av det hela. Men även det att naturen har en fantastisk förmåga att komma tillbaka. Annars vore det så klart inte natur
/ Gunnar S
Svar från Lena Holm 2020-03-08 12:15
Tack Gunnar,
vi passerade genom andra områden där man såg att det brunnit och skogen återhämtat sej helt och hållet, bara stammar som fortfarande var svarta. Men där visste vi ju inte hur länge sedan det var. Här var det bara en månad sedan och det kändes som väldigt kort tid. Men naturen överraskar som så ofta.
Hälsningar Lena
Hej Lena.
Det är en mycket professionell foto reportage, som ni båda visar oss här. Jag måste också berömma dig för din empatiska inställning genom att inte gå för nära på personliga tragedier.
Med många vänliga hälsningar från Erik / DK.
Svar från Lena Holm 2020-03-08 12:17
Tack Erik,
för dina fina ord. Vi kom så nära inpå förödelsen och att det bodde människor i stugorna bredvid vår egen som hade mist sina hem, därför kändes det självklart att inte fota på gårdar. Det var ju fortfarande privat fast i ruiner.
Hälsningar Lena
Bra att du visar, lättare att få en bättre uppfattning om vilken förödelse och katastrof det är för landet.
Var i Sydafrika nyligen och träffade australiensare som berättade, men som sagts förut bilder, säger mer.
Även om allt där är förstört och det är en stor förlust för ägaren så känns det bra att veta att mänskorna har klarat sig. Hoppas att det gick bra för många djur också.
Märkligt att se hu det redan spirar i träden.
Svar från Lena Holm 2020-03-08 12:21
Tack Margareta,
vi mötte en hel del människor i Westerna Australia som hade familj och vänner där det brann som värst på östkusten. De nyhetssändningar vi såg var också skrämmande. Elden rör sej så oerhört fort när det blåser. Tyvärr var det många djur som dog på Kangaroo Island både tamdjur och vilda. Men att träden spirar redan en månad efter branden kändes positivt.
Hälsningar Lena