Kangaroo Island - ön som brann II

Jag ville inte fotografera privata hem och gårdar som brunnit, men när vi hittade detta turistkomlex/hotell blev jag väldigt nyfiken. Det fanns ingen avspärrning och ingen var där och röjde eller jobbade så vi gick in...Underligt nog så har skylten klarat sej väldigt bra, den är knappt svärtad. Men det har varit någon slags dekoration framför som är delvis förkolnad.  

Vi parkerade vid skylten och promenerade in på området. Det kändes lite spöklikt, inga fåglar och inga små "wallabies" som man kan förvänta sej på en anläggning som denna. Alla byggnader verkade raserade.

Fredrik skickade upp drönaren och då kan man se att förödelsen är total. Det har dock funnits möjlighet att bekämpa branden för det runda till höger är en branddamm och det fanns fler vattendepåer. Vad som förvånar oss är att det finns en stor gastank som klarat sej. Den är vit och man kan se den till vänster.

Här kan man se en öppen branddamm längst ut till höger på bilden. Den har fortfarande vatten. De andra runda dammarna har med största sannolikhet också innehållit vatten (eller kanske fortfarande gör det) för att driva hela stället. Det har funnits en "ring" med låga byggnader typ motell men även fristående bungalows, restaurang, reception mm. Det går fortfarande att se bilder på nätet från anläggningen som den såg ut innan det brann.

Den här har i alla fall någon använt, men den var väl mindre än en droppe i havet när elden kom farande genom träden och buskarna som omger hela anläggningen.

En tvättstuga ser det ut som och till vänster en gasolgrill under plåten. Sådana grillar har vi använt åtskilliga gånger. De finns inte tillstymmelse till låga utan grillytan är en häll, så det funkar bra även om brandrisken är katastrofal.  

Det fanns åtskilliga bilvrak på området förutom anläggningens egen minibuss. Innan jag bestämde mej för att lägga ut dessa bilder har jag läst vad jag kunnat hitta på nyhetssajter mm, såväl gäster som personal verkar ha evakuerats utan att någon kom till skada, men det blev en del bilar kvar. 

Här kan man se att hela anläggningen var omgiven av skog och buskar. Så vill man väl ha det om det är en "wilderness retreat", men när elden kommer farande blir det förstås extra svårt att rädda stället. I nederkant kan man dock se att det redan börjat komma grönt på träden. Som jag beskrev i förra inlägget är det liv i de svarta eucalyptusstammarna.

När man läser om anläggningen på nätet kunde man som gäst här möta wallabies (små känguru) som rörde sej runt husen och andra små nattaktiva pungdjur, det fanns koalor väldigt nära och förstås mängder med fåglar. Koalastället är också nerbrunnet. Anläggningen låg visserligen väldigt avsides men bara ett par kilometer från nationalparken Flinders Chase. Sökte man natur och djur men ändå viss komfort (och en restaurang), låg det här bra till. 

Det gröna, som jag tycker ger den här bilden något extra, är en prydnadsdamm. Den var lite sunkig men det fanns ett helt gäng småfåglar som höll till på "ön" i dammen. Det fanns uppenbarligen något där som de gillade och kunde äta. Jag har inga vettiga bilder på dem och vet inte heller vad det var för art, inget jag kände igen.  

Många av träden som såg döda ut hade börjat spira och skjuta gröna skott. Det fanns även en del buskar på marken som överlevt och var gröna i mitten. Annars var det dammigt, sotigt och dött på marken.

Därför blev vi helt överrumplade av denna ståtliga ödla som låg bredvid vår bil när vi kom tillbaka. Det är en Goanna, en typ av varan (monitor lizard) och just denna är en underart som bara finns på Kangaroo Island (enligt lokalbefolkningen). De har klarat sej undan bränderna genom att gömma sej i hålor i jorden, men har svårt att hitta mat i den brända miljön. Den här var nog ca 70-80 cm lång, men de kan bli betydligt större.  

Jag lyckades byta till 100-400 linsen medans den fortfarande rörde sej vid vår bil. Den smög in bland de brända grenarna och löven där den förstås hade helt rätt färger för att försvinna helt och hållet. 

Trots allt elände vi såg har brandmän, militär och frivilliga gjort enorma insatser för att rädda det som gick att rädda, evakuera människor samt även röjt och börjat ställa saker i ordning igen. Viktiga vägskyltar längs alla öppna vägar var utbytta, likaså de vita reflexmarkörerna. Staket hade röjts i mängder och nya var på väg upp. Vi såg hur man röjde med grävare och stora maskiner på flera gårdar, förhoppningsvis för att bygga upp igen. Strandkaféet och campingen vid "vår" strand i Stokes Bay hade öppnat, trots att ägaren hade förlorat sitt hem bara veckor innan. Kafébyggnaden hade ju klarat sej och ön välkomnade turister igen. Trots att vårt besök på ön inte alls blev som vi hade trott ångrar vi inte att vi åkte dit. Det här var det enda stället där vi fick viss uppfattning om vad bränderna har medfört, trots att vi reste i två och en halv månad, mestadels med bil, i landet.  

Hälsningar Lena

Kangaroo Island - ön som brann I

Kangaroo Island ligger en bit utanför Adelaide i South Australia. Ön är 145 km lång, 90 km bred och har ca 4500 bofasta invånare samt ett rikt djurliv. Första veckan i januari 2020 hade ca 150 000 hektar brunnit, ungefär en tredjedel av öns yta. Enligt Australiska nyheter var det åska som startade bränderna och mycket kraftiga, nyckfulla vindar som gjorde elden omöjlig att stoppa på flera platser. Känguruna på bilden går inte på mark som brunnit utan de har ätit vartenda strå som fanns på backen. De har samlats här för all busk- och gräsvegetation runt dem har brunnit och människorna som driver det här stället ger dem halm och lite pellets för att förhindra svält.

Vi hade bokat en stuga i Stokes Bay hos Waves & Wildlife Cottages långt före alla bränder. Vi skulle vara där 12-15 februari och några dagar innan insåg jag att stället kanske inte ens fanns kvar...Jag ringde och jo, stugan fanns kvar. Vi skulle bli deras första riktiga gäster efter bränderna. I de andra stugorna bodde fortfarande frivilliga som hjälpte till att röja och människor som förlorat sina hem. De bodde själva i stuga 3. Bakom den sista stugan till höger på bilden kan man se hur nära elden kom, de bruna träden har brunnit.

Bakom vår stuga kan man också se på den brunsvarta vegetationen hur nära det var. Känguru var det överallt och när vi åt frukost på verandan (och middag) kom de förstås och kollade. Det var fortfarande väldigt torrt trots att det hade regnat lite. Vid varje stuga fanns en vattenkran med en balja under. Den syns till höger om bilen på denna bild.

Med en diet som till stor del består av halm behöver en känguru dricka vatten ibland. I normala fall kan de leva länge på det vatten som finns i växterna de äter och genom att vara inaktiva när det är som varmast på dagen. Vi fyllde på i baljan vid vår stuga när det behövdes och just dessa två kom förbi vid flera tillfällen. Det var ganska lätt att känna ingen vissa individer, mer om det senare. 

När vi kom till Kangaroo Island med färjan hade det redan börjat mörkna, så vi såg inte hur det såg ut längs vägarna när vi körde till Stokes Bay (drygt en timmes resa).  Första morgonen gav vi oss av med bilen och fick omgående se hur elden hade härjat på ön. Den drar fram med våldsam hastighet och ibland verkar det nyckfullt hur vissa delar klarat sej. Löven brinner inte alltid upp ut kan bli kvar på träden, men blir bruna. 

Drönarfotograf är min sambo Fredrik Gihl, men jag brukar hänga över axeln och komma med vissa önskemål. Här kan man också se hur några träd här och där fortfarande är gröna. I vänstra hörnet är det ett boningshus som man lyckats rädda, men stommen till en nerbrunnen byggnad (kanske en lada eller växthus) står närmare y-korsningen. 

Det är inte bara känguru som har dåligt med mat...Den här bilden är tagen ca 1 km från där vi bodde och den här fårflocken är ute på jakt efter lite kvällsmat. Man hade röjt bort det brända staketet men inte hunnit sätta upp något nytt så vi stötte på dem lite överallt. Längs den 18 km långa vägen ner till Stokes Bay och havet hade bara ett boningshus klarat sej undan lågorna. Vilket verkade som ett mirakel när man såg hur det såg ut runt omkring, ändå hade vi ännu inte sett det värst eldhärjade områdena.

Backen leder ner till havet och en fantastiskt strand. Skylten är ny. Viktiga vägskyltar var bytta, likaså alla små vita markörer/stolpar med reflex som stod längs vägarna. Jag minns inte vad dessa träd heter men de ska vara mörkgröna. Några får letar efter sina kompisar som korsat vägen och vandrat iväg med de som var med på förra bilden.

Dag två hade vi en fantastisk förmiddag vid Seal Bay, som hade skonats helt från lågorna. De australiska sjölejonen är lite speciella och det ska jag visa vid ett annat tillfälle. Från Seal Bay var det helt givet att köra västerut mot den stora nationalparken Flinders Chase. Nu kom vi in på den del av ön som drabbats värst och 12 km senare var det stopp, såväl väg som nationalpark var stängd. 

Här kan man se hur elden svärtat vägen fläckvis. Många fler träd saknade löv och var helt svarta. Men...det skymtade ju grönt här och där. Vi stannade och började titta lite närmare på träden.

Ca en månad efter branden hade de svarta stammarna som såg helt döda ut börjat skjuta skott. Det såg helt galet ut men också hoppfullt förstås. Eucalyptus tål mycket och klarar ofta av bränder bara de inte blir för heta och intensiva. 

Här finns det liv och det tycks inte ens behövas så mycket regn, för även om lite hade fallit så var det fortfarande torrt. Det dammade svart sot runt våra skor när vi gick runt bland trädstammarna.

Kangaroo Island hade en hel del skogsplanteringar och där hade elden härjat ordentligt. Bland dessa höga stammar fick jag nästan rysningar när jag förställde mej hur lågorna måste ha flammat i höjden. 

Det var skogsplantering på båda sidor om vägen där man hittade en utbrunnen bil och två män som omkommit i lågorna. Det var i en ganska djup svacka och asfalten var svart. Vi passerade vid flera tillfällen för det var längs den största vägen i östvästlig riktning och bara ett par mil från där vi bodde. Platsen var inte utmärkt men det var fortfarande gul sprayfärg kvar på asfalten. Händelsen gjorde att Kangaroo Island nämndes även i svenska media. Jag avstod från att fotografera där.

Lite från ovan kunde det se ut så här i en skogsplantering.... 

...eller så här. Den här bilden ska Fredrik ha all heder för. Den är hans men jag får visa den i bloggen. De följande drönarbilderna likaså.

På andra sidan vägen vid just denna plantering hade det varit vanlig buskvegetation och så här såg det ut. Svart så långt man kan se. Bilden är tagen mot nationalparken Flinders Chase där en stor mängd vilda djur dödades. Ön hade en stor population koalor, hur det är nu vet jag inte om man har lyckats få någon uppfattning om. 

Om man istället vände sej åt andra hållet såg det ut så här. Lägg märke till de ljusgröna fläckarna. Det hade ju regnat lite och på vissa ställen hade betesmarker börjat skifta svagt i grönt. Inte så man kunde kalla det för bete, men i alla fall korta gröna strån...

Jag kunde förstås inte låta bli att gå in i en skogsplantering, stängslet var ju ändå sönder. Där fanns små gröna skott på de svarta stammarna som jag var helt övertygad om att de var helt döda. Eucalyptus antar jag utan att ha en aning om man odlar sådana. Vissa planteringar såg ut att vara en typ av barrträd, liknade höga tallar. Där fanns inga skott och det såg verkligen dött ut.

Här spirar det i sotet. Undrar hur det ser ut nu när det snart gått en månad till?

Jag har avstått från att fotografera nerbrunna gårdar och boningshus. Det har varit någons hem och i vissa fall var det fortfarande. Fanns det bara en lite oskadd del försökte en del bo kvar eller åtminstone rädda det som gick. För mej var det i alla fall privat. Men vi hittade en hotellanläggning och eftersom det inte var avspärrat tog vi en titt. Det får bli nästa inlägg.

Hälsningar Lena (som nu är hemma igen)