Strömstaren har inget emot kylan

Till skillnad från leguanerna i förra inlägget är strömstaren ett varmblodigt djur och den klarar kylan på ett helt annat sätt. Men det är ändå fascinerande att denna lilla varelse kan bada isbad hela vintern. Vatten leder värme ca 20 gånger bättre än luft och alla vet att ramlar man i vattnet på vintern är det bråttom att komma upp innan kroppstemperaturen blir farligt låg.

Strömstaren har ju förstås förstklassig isolering. Fjädrar är en förutsättning för att fåglar ska kunna flyga men den täta fjäderdräkten är också vattenavstötande och man kan se små pärlor av vatten på fågeln. Under fjädrarna finns ett tjockt lager isolerande dun. Strömstaren blir inte blöt. Ungefär som att dyka i en torrdräkt med ett underställ fyllt med dun. 

Men jag klarar bara en dryg timmes vinterdykning i torrdräkten. Jag har visserligen inte dun i understället (opraktiskt om det blir blött) men det är förstärkt med merinoullkläder närmast kroppen. Strömstaren dyker ju också i strömmande vatten som leder bort värme ännu bättre än stillastående, som vi dyker i. Den fixar det ändå.

Här kommer den simmande med något i näbben...

...och så "exploderar" den upp ur vattnet. 

Den börjar snart om på en lämplig plats i det strömmande isvattnet...

...och dyker med huvudet före, sploff. Den försvinner under ytan och är borta ca 15-20 sekunder...

...innan den kommer uppfarande i en kaskad av vattendroppar. Det här är hårt arbete och när man använder musklerna produceras värme. När vi dyker vill vi inte arbeta så hårt för då förbrukas luftförrådet fortare. Simmar man mycket hinner man heller inte se alla fina smådjur som finns. Alltså blir jag kall men strömstaren håller sej varm. Alla som har fotat strömstare vet dock att den inte dyker hela tiden utan är aktiv i perioder och mellan dessa sitter den still. en balans mellan muskelarbete och vila. Det går också åt väldigt mycket energi för det arbete strömstaren utför och ju mindre ett djur är desto mer energi förbrukar det per kilo kroppsvikt. 

Strömstaren måste alltså äta väldigt mycket och det får inte vara hur energifattigt som helst. Jag kan sålunda inte låta bli att fascineras av hur strömstaren får ihop sitt energilivspussel. Den kan ju inte hugga en chokladboll och en energidryck i förbifarten...

Hälsningar Lena

En riktig vintersöndag

Termometern visade minus 15 grader efter frukost i söndags och då drog vi till Ulva Kvarn för en promenad längs vattnet.

Jag hade nog väntat mej lite mer ånga i luften när det var så pass kallt, men det var rätt fint ändå.

Eftersom det var fruset på ställen där det i normala fall inte går att gå, letade vi oss fram på en stig längs vattnet. Till vänster i bilden hänger en liten tråd med rimfrost.

När vi började se oss omkring fanns det mer frostiga trådar och vi insåg att det måste vara spindeltråd som fortfarande hängde kvar runt träd och buskar.

Jag hade inget makro objektiv med mej så jag kan inte göra de gnistrande trådarna rättvisa. 

Vi befann oss i en "snötunnel" när vi plötsligt hörde ljudet från sångsvanar som ger sej iväg och kom fram precis så vi fick se dem lyfta. Det var  synd att vi skrämde  dem för jag hade gärna haft dem med i bild. Nu var det bara en som stannade.

Solen strålade och trots kylan värmde den faktiskt. En gräsand kom och gjorde svanen sällskap. 

Här finns det ju också strömstare, men den poserar inte riktigt så nära som Peters. Här kan man se att det bildas is på klorna på fågeln när den kommer upp ur vattnet.

Det enda sättet att tina upp isen var förstås att gå och bada igen, vilket den gjorde. Här satt den och tog det lugnt en stund.

Den bjöd också på lite flyguppvisning i motljuset, dock på lite väl långt avstånd.

Här kan man tydligt sett att den får isbildning på fötterna. Inte så konstigt om man är blöt i minus 15 grader.

Strömstaren får avsluta med en galant landning på isen och senaste fångsten i näbben...

...samt en frostig husgavel från Ulva Kvarn.

Hälsningar Lena

En snabb tur till Ulva Kvarn

Det såg ut att klarna upp strax innan lunch och trots att termometern visade -11 grader beslutade jag mej för ett snabb tur till Ulva Kvarn. När det är kallt och snö kan det strömmande vattnet bjuda på spännande formationer och så brukar det ju finna strömstare. Den var på plats redan när jag kom, men solen gömde sej fortfarande...

Det tog dock inte mer än 10 minuter så tittade de första solstrålarna fram.

Bilden är inte ett montage utan ett mindre vattenfall. 

Jag är ju svag för speglingar och det här kunde jag ju inte motstå.

Strömstaren då, vart tog den vägen? Plötsligt skvätte det till och där var den.

Motljus med is, vatten och snö kan bli lite väl ljust ibland.

Det började falla gnistrande små snöflingor... 

...som jag är lite kluven till hur jag gillar i bilderna. De gav mer stämning på plats och är ibland aningen störande på bild.

Det fanns ändå tillfällen då de små flingorna gav ett sagoskimmer till miljön.

Strömstaren jobbade på...

...och det såg ut som att hen fick ihop till en hyfsad lunch.

Hälsningar Lena

Ulva Kvarns våghalsiga strömstare

Trots mulet väder åkte jag till Ulva Kvarn norr om Uppsala för att spana efter strömstaren. Jag hittade den ganska snart i det strömmande vattnet.

Den gjorde som den alltid gör, dök i strömmen på jakt efter mat. Helt otroligt hur en fågel som väger 60-70 g kan hålla sej kvar på de hala stenarna i en sådan ström. Den dyker och kommer sedan upp helt "torr". Fjäderdräkten är helt vattenavstötande. Bästa sortens impregnering.

När jag stod och tittade på denna strömstare förflyttade den sej hela tiden motströms, upp mot vattenfallet. Den dök några gånger sedan flyttade den på sej genom att flyga en bit uppströms. 

Här ger den sej iväg igen, men med ISO 5000 och en slutartid på 1/250 s blir det inte så bra flygbilder. 

Den landar nedanför fallet och här strömmar väl vattnet ändå lite i hårdaste laget, även för en kaxig strömstare. Men den kan ju dyka framför stenen tänkte jag...Pytt, den satt bara en kort stund sedan flög den upp i vattenfallet. 

Nu har jag en massa trädgrenar i vägen, men ni kan se hur den har landat till vänster på kanten av vattenfallet. Den skvätter vatten. Jösses, det här måste jag få på bild! För att få en chans på det fick jag springa uppför en slänt och runt det stora stenhuset som bl a inrymmer en glashytta och ett café. 

När jag kom upp och gick fram till räcket vid kanten av vattnet satt den där på en gren som fastnat vid fallets kant. Hur cool som helt.

Här satt den riktigt fint och jag kunde dessutom komma betydligt närmare än när den var ute i forsen. Bilderna är förstås beskurna men inte så mycket som de första i detta inlägg.

När jag stod där klev den plötsligt ut i det strömmande vattnet och började leta efter godsaker på kanten av fallet. Hur den nu kunde hålla sej kvar där?

Jag har sett detta en gång förut för flera år sedan, men på betydligt längre avstånd. 

Insåg att det fanns en plats till där jag skulle kunna få bilder på fågeln mer från sidan eller kanske t o m bakifrån. Men när jag försökte förflytta mej dit flög den. Kanske blev den störd av mina rörelser för det dånande vattnet borde ha kamouflerat alla ljud. 

Jag hade bara 100-400 mm på kameran men tog i alla fall denna bild för att visa hur pass stort vattenfallet är. Man kan se grenen med lite löv där fågeln satt innan den klev ut i det forsande vattnet. Plattformen där möblerna står var sista stället jag ville gå ut på för att fota fågel i strömmen men då drog den ner längs strömmen igen.  

När jag fotade stömstaren nere i forsen flaxade det plötsligt förbi något gult. Det såg ut som en sädesärla, men när jag fick fokus på den var det förstås en forsärla. Avståndet var långt och bilden är kraftigt beskuren, men jag tar med den för det var helt oväntat och inte en så vanlig fågel för mej.

Forsärlan får avsluta besöket vid Ulva Kvarn. 

Hälsningar Lena

Snösmältning och strömstare

Det blev en tur till Ulva Kvarn i helgen och som vanligt huserar det strömstarar där, minst två. Vattnet strömmade friskt. 

Den här jobbade hårt med att leta efter mat, husmask antar jag.

Vi fick också lite flyguppvisning för när de inte letade mat pågick en del flygande. Kanske är det revirhävdande, jag vet inte. Jag lyckades tyvärr inte få båda fåglarna på bild samtidigt.

Solen strålade och det var flera grader varmt.

Här skulle det bli korvgrillning men jag avstod från att ta bilder på familjen som packade upp sin mat.

Snön smälter och dagarna blir allt längre. Det finns hopp om vår även i år....

...och strömstaren vid Ulva Kvarn flyger vidare.

Hälsningar Lena