B. LOGGBOKEN
TEXAS Roadtrip 2013
Detta år bestämde vi oss för att köra i nordöstlig riktning, mot den lilla orten Paris. Vi startade på 75:an, den stora motorvägen, och körde norrut till McKinney. Där tog vi av österut och började tråckla oss fram på småvägarna.
Landskapet är platt, det är torrt och de flesta träden saknar löv. En åsna, eller möjligen en mulåsna (eller mula) traskade långsamt vägen fram. Ett ovanligt inslag detta år var att det låg små fläckar med snö här och där.
Passerade flera små samhällen. Slitna byggnader och gamla bilar fanns det gott om.
Dessa stod i Blue Ridge, som hade några hundratal invånare, ett vattentorn och en food mart med några bränslepumpar utanför.
Ladonia var lite större och hade en "City Hall" och en liten brandstation. Det typiska vattentornet såg precis ut som i Blue Ridge och på en massa andra ställen.
Den här brandbilen stod utanför brandstationen och vi fick båda en känsla av att den nog fortfarande var i bruk.
På väg ut ur Ladonia stod ett hus med tillhörande garage som någon höll på och flyttade. Det stod på en gräsplätt vid en y-korsning och det var ganska uppenbart att det inte var en tomt och att huset bara pallats upp provisoriskt.
Här är bilarna som nog dragit huset och sedan tycks man ha stannat för att ta paus. Kanske för att fira nyår? Det fanns ingen att fråga så vi drog vidare.
Tyvärr passerar man också många övergivna hus och ännu fler som ser ut att kunna rasa vilken stund som helst, men det står ändå en hyfsat ny bil utanför så någon tycks bo där.
Det finns en hel del betesdjur i området och eftersom det inte finns så mycket att äta så här års utfodras de. Vi passerade även en del större "feed lots" där man har ganska tätt med köttdjur i stora grupper och utfodrar med spannmål i långa tråg.
Efter en hel del små krokiga vägar kom vi till slut fram till en korsning där det var skyltat mot Paris. Mer om det en annan dag.
Hälsningar Lena
LUCY
Varje år runt runt jul är min syster gojvakt åt en kompis och en grön goja vid namn Lucy intar köksbänken. Lucy snackar en hel del och har även andra verbala sätt att påkalla uppmärksamhet. Hon kan också nysa och låta som en kortvågsradio. Hunden i huset är vansinningt avundsjuk och kommer så fort någon pratar med fågeln.
Lucy fick förstås också vara modell i en fotosession. Jag har bara fotograferat papegojporträtt en gång förut. Eftersom jag inte ville använda blixt blev det fönsterljus, lite högre ISO och aningens kort skärpedjup. Lucy satt inte stilla på order direkt, men tycktes ändå gilla läget.
Det blev förstås en oerhörd massa bilder och Lucy verkade trivas med att stå i centrum.
Hälsningar Lena
Nyårsdagstradition
Sedan många år tillbaka har vi som tradition att äta hummer och dricka en flaska god champagne till lunch på Nyårsdagen. Hummern kokas på nyårsafton och ska sedan stå i sitt spad till nästa dag.
Receptet är gammalt och beprövat med dillkvistar, dillfrön, salt, socker och en öl (i spadet, inte till den som kokar humrarna). Fem humrar var beställda till detta nyår.
Champagnen ska helst vara en Bollinger. Åtminstone första glaset, därefter går det bra med enklare bubbel så länge det är torrt och väl kylt.
Övriga tillbehör är smält vitlökssmör och nybakat vitt bröd. Ingen idé att krångla till det för mycket. Det blir en lång sittning då varje litet ben ska plockas rent.
Resten av nyårsdagen förflyter sedan i ett stillsamt tempo med bl a planering inför morgondagens "roadtrip" till Paris (Texas).
God fortsättning
Lena
Mjukstart på nyårsfirandet
Eftersom vi har semester och det dessutom är söndag avnjöt vi idag en fantastisk brunch .
Min svåger lyckades med konststycket att pochera 12 ägg och hela familjen serverades "eggs benedict" med ett torrt trevligt bubbel till. Det blev en lång sittning.
Vad hittar man på efter en sådan måltid, om det dessutom är mulet och alldeles för kallt ute? Jo, man värmer upp den lilla bubbelpoolen i trädgården och kryper ner. I 38 gradigt vatten fortsatte sålunda konversationen, med korta avbrott för att kasta hundens boll. Det hela kändes som en lagom mjukstart på nyårsfirandet.
Gott Nytt År
Lena
CHIHULY
I Dallas botaniska trädgård kan man beskåda en glaskonstnären Dale Chihury (1941). Vi fick biljetter till detta utsålda evenemang i julklapp och vandrade igenom den fascinerande utställningen i går kväll.
Glasverken är utplacerade utomhus i botaniska trädgården och besökare uppmanas att ta med kamera. Man kan se utställningen antingen i dagsljus eller på kvällen i mörker då alla konstverk är belysta.
Chihuly har gjort över ett dussin välkända utställningar i bl a Jerusalem, Paris, London, Boston, Seattle mm samt någonstans i Finska vildmarken (1995).
Jag lånade min systers stativ men testade även att handhålla, experimentera med blixt och lite lek med zoomen. Här är det min sambo och syterdotter som testar vad en mobilkamera kan klara.
Jag kunde ju inte hålla mej utan att skapa lite själv också. All den belysta konsten inbjöd ju till att experimentera (när man tröttnat på att trixa med stativet bland allt folk).
Vi vandrade runt i ca 2 timmar och vad passar bättre att avsluta med än en Dallas Star.
Over and out, Lena





























