BOMB, SNÖSTORM & BORTGLÖMD "STUFFING"

Juldagen startade abrupt klockan 01:40 av att en bomb exploderade på gatan utanför huset. Åtminstone var jag helt övertygad om att den öronbedövande smällen, som också kortvarigt aktiverade huslarmet, var en bomb. Väl ute i köket insåg jag att det inte brann någonstans och att alla fönster verkade hela. Det började också falla stora droppar utanför fönstret och ett blått sken lös plötsligt upp hela köket. Det var ÅSKA, och av en kaliber som jag aldrig upplevt förut. Alltså bara att gå och lägga sej igen, men det tog ett tag att somna.

På morgonen vräkte regnet ner och temperaturen började sjunka. Vid lunch var regnet snöblandat. Vi hade bestämt oss för att se en film på bio innan vi skulle hämta min sambo på flygplatsen. Halv två när vi åkte var det snöstorm ! Under filmen (Argo, som jag kan rekommendera) byggs spänningen upp successivt och mot slutet är det nästan gastkramande. När det är 10 minuter kvar slocknar hela salongen! Nödbelysningen tänds men ingen film. Strömavbrott pga av vädret. Vi fick några gratisbiljetter men det var ju inte vad vi egentligen ville ha just då.

Bilen såg ut som en igloo när vi kom ut för den blöta snön hade börjat frysa. Färden mot flygplatsen tog dubbelt så lång tid som normalt, vi körde dessutom fel, och det var frusen snö på alla stora viadukter. Fredrik kom dock med Air Canada, så de fick i alla fall ner planet i snöyran. Vi lyckades också ta oss hem utan missöden men det tog ca en timme på de hala betongvägarna där bilarna kröp fram med igensnöade rutor och lysen. Ingen vet hur man hanterar snö. Under färden hem kollade vi med "köket" hemma och arbetet med den utlovade juldagskalkonen fortskred enligt plan.

Det var mörkt när vi kom hem och den julpyntade palmen var full med snö. Den gamla hunden for runt i trädgården, fullkomligt överförtjust i allt det vita. Kalkonen var nästan klar och det skulle bara mosas potatis, värmas grönsaker och smakas av sås. Skönt, alla hemma utan missöden och min systerdotter hade förstås tagit reda på hur filen slutade. Vi sätter oss till bords, kalkonen är uppskuren och då uppdagas det att det fattas en karott... Vi har glömt "stuffing"! Inte ett livsviktigt tillbehör, men väldigt gott och det hör liksom till. Maten smakar ändå fantastiskt och sittningen blir lång. Ute faller det fortfarande snö.

Dagen efter är Tanner Lane täckt av snö och gatorna fulla med is. Termometern visade på minus 7 grader klockan nio på morgonen.

Systerdotterns bil är täckt med frusen is och snö.

Runt poolen är det förvånansvärt rent men blomorna i krukorna har fått ett tjockt täcke.

 Tagetesen mådde inte så bra under snön men den rödbladiga häcken är tålig och inbjuder till lite makrobilder.

 Vi hade inte förväntat oss en vit jul...men man kan ju alltid värma den lilla spapoolen ute och ta ett dopp. Det anses nämligen fortfarande vådligt att ge sej ut med bil.

Hälsningar från Lena på plats i ett vitt Texas

Christmas unplugged...

. ..och den årliga tubakoncerten. Föreställ er över 200 tubaspelare som samlas varje år den 24 december för att spela julsånger.

Tubaspelarna samlas vid Thanksgiving Plaza i down town Dallas för 35 året i rad.

Trots att den 24 december är vanlig arbetsdag i USA så drar evenemanget mängder med folk. Det är gratis och familjer trängs på gräsmattorna runt orkestern. Tubaspelarna tar en del plats.

Tuborna blåser loss och Jingle Bells får hela publiken att sjunga med. Det är omöjligt att inte dras med i detta udda julevenemang.

Hos min systers grannar står de typiska juldekorationerna unplugget i dagsljus. Änglar blandas med tomtar, julkrubbor och paket i plast. Varje år har jag varit ute och fotograferat dessa kreationer med stativ i mörkret. I år tyckte jag en kort dokumentation i dagsljus kunde vara på sin plats.

 Renar är poppis men de påminner mest om små bambi med stora öron.

 I hjärtat av Texas råder den ingen tvivel om i vilket land man befinner sej. Varje hus ståtar med en eller flera flaggor, som komplement till rosetter och de granna vita juldekorationerna. I vårt snötäckta land skulle de åtminstone vara lite kamouflerade under de korta timmar av dagsljus som vi har.

Over and out

Lena

Jag hittade en bäck...

...solen sken och vattnet porlade.  Jag lekte en stund med 100 mm makro.

Ha en fortsatt fin helg

Hälsningar Lena 

Dykåret 2012

Inspirerad av bl a Per Lundströms härliga kavalkad av det gångna året kommer här några bilder från dykåret 2012.

Vi kom inte riktigt igång förrän till påsk 2012, då vi besökte Gulen i Norge och dök i Sognefjorden samt vattnen i området. Vraket Havda bjöd på fantastisk sikt.

Våren är också nakensnäckornas tid och Norges kust kan bjuda på många vackra arter.

 Även eremitkräftorna hade vårkänslor vid påsk.

En tur till Gullmarsfjorden i maj bjöd på vackra cylinderrosor.

 Den blyga tångsnärtan var kvar i sin favorithåla vid Jordfall.

Dykning i Kanada bjöd på ett spektakulärt möte med Sixgill shark. Ovanliga hajar som inte så många dykare får möjlighet att möta.

Decorated warbonnet är en annan favorit från Kanadas västkust och vattnen runt Vancouver Island.

Lingcod är en stöddig fisk som man ser rätt ofta men få så kaxiga som denna.

Hemma i Sverige igen och ett dyk på Väderöarna

I spetember åker vi till Gozo på fotoworkshop med bl a Jonna Bergström och Ingvar Eliasson. Vattnet är blått runt Gozo.

Vackra sandstensformationer på Gozo 

 Men det finns ju även små charmerande fiskar...

...och vackra havsborstmaskar.

I oktober blev det en tur till sjön Storaxen en fredagkväll och under ett nattligt dyk mötte vi bl a denna lilla gädda.

Långhelgen i början på november tog oss till västkusten och dykning på Väderöarna, trots att det blåste lite väl mycket. Sjöharar i mängder poserade överallt.

Ett experiment med havsnål och kort skärpedjup blir bland de sista jag fotograferar under vatten 2012.  

Ser fram emot många härliga dyk 2013

Hälsningar Lena

Texas Roadtrip II, cars, Texas longhorn & baseball gloves

Den här kunde jag bara inte motstå! Den stod i en hage brevid vägen i utkanten av det lilla samhället Nocona, i nordvästra Texas. Fredrik fick tvärnita. Jag lämnade bilen och insåg att om jag går lite på grusvägen in mot gården (oops....private property) kunde jag få mycket bättre bilder på dessa pampiga "long horn".

Fick sedan syn på åsnan och gick en bit till. Solen var på väg att gå ner och jag ville så gärna få några bilder till. Inser plötligt att det svänger in en jättepickup på vägen som jag nu är minst 200 m in på. Bilen stannar och i förarsätet sitter en äldre, mycket omfångsrik man i blåställ, rutig skjorta och cowboyhatt. Jag mumlar något om att jag är turist från Sverige som tycker om kor och ber om ursäkt för att jag är inne på hans ägor. Mannen är mycket trevlig, "inte gör det något att vi är på hans väg" och han ställer massor av frågor på bred Texasamerikanska. Det slutar med att vi hamnar på hans brors motell (garanterat inga "bed bugs") för att fortsätta upptäcka Nocona.

 På inrådan av Mrs Fenoglio i motellreceptionen tar vi en kvällspromenad i Nocona och hittar detta hus. Pete Horton har gjort sej en del pengar på olja och har dragit sej tillbaka i Nocona. För att ha någonstans att ställa sin samling med bilar renoverade han detta hus.

I julbelysning såg det lite läckert ut och jag råkar ha ett stativ med mej så några bilder måste jag ju ta. Vi går också fram och kikar in genom fönstren...

En seriös samlare minsann. Vi får veta efteråt att det är bara en bråkdel av bilarna som synns genom de stora fönstren på framsidan. Tillbaka på motellet efter middagen får vi en liten kasse i receptionen med lokalproducerat vin och brochyrer. Dessutom envisas damen i receptionen med att vi måste träffa hennes man, han är inte bara motellägare utan också Noconas borgmästare. Mayor Robert Fenoglio bär en stor ljus cowboyhatt, skjorta med pärlemoknappar och jeans. Han är hälften så stor som sin bror och förvånansvärt lågmäld. Han insisterar i alla fall på att få bjuda på frukost eftersom han också driver Noconas bästa frukosthak i en gammal bensinmack. Vi är välkomna från 06.00 nästa morgon.

 Vi är inte uppe så tidgt så de flesta av Noconas lokala gäster har redan ätit när vi kommer till den gamla macken.

Mayor Fenoglio står bakom disken iförd förkläde men han sköter mest ärenden på sin mobiltelefon. Han låter de två välbyggda damerna bakom disken servera oss en "ägg & bacon" frukost med alla tillbehör som vi står oss mycket länge på. Jag fotgraferar inte människor och tycker det är närmast pinsamt när jag slänger ur mej frågan om jag får ta en bild.

 En av de lokala gästerna sitter fortfarande kvar när vi går. Det här stället kommer vi att minnas. Vi fick också ett tips att vi måste se stadens största "industri".

 I tre generationer har man handsytt basebollhandskar i Nocona. De är nu de enda tillverkarna av amerikanska basebollhandskar i landet. När vi anmälde oss i receptionen tog företagets ägare (och VD) oss på en rundvandring och visade hela processen. Allt är hantverk. Ingen fotografering dock, men nu vet jag plötsligt mer om hur man syr själva handsken än jag någonsin gjort om spelet. Det var också denna rörelses grundare (dvs farfar) som sydde de första amerianska ovala fotbollarna.

Hälsningar Lena,

som också fick veta hur man syr bollarna till baseboll