Jakten på storgäddan

Gäddan är en glupsk rovfisk med ett jättelikt huvud och en mun full av sylvassa tänder. Den växer fort och kan uppnå ohyggliga proportioner, åtminstone finns det gott om anekdotiska bevis för detta. En gädda av "gammelgäddans" storlek har heller inga naturliga fiender...

Ur Loggboken: Sjön Storaxen, Dalarna   Datum: 30 sept 2011    Tid: 20.55  
Dyktid: 95 min    Djup: 0,5 - 3,7 m    Väder: + 12 grader, stilla och stjärnklart  

Försenade av en trafikolycka var det helt mörkt när vi äntligen nådde Storaxen. Vattnet, som omges av granskog, var svart och spegelblankt. Vi riggade utrustning, smög ner i det stilla vattnet och tände lamporna. "Jakten" kunde börja...

 Babygäddor ! Inte riktigt vad vi var ute efter men rätt söta var de. Mellan 5-10 cm långa låg de och lurade i växligheten, väl kamouflerade av sina ränder.

De små gäddorna växer fort men lever under hotet att bli mat till större gäddor, gös eller abborre. Från ca 10 cm storlek är de fullfjädrade rovfiskar. Vi simmade vidare i det svarta vattnet och ljuset från våra lampor spelade i vassruggar och bland gamla stockar.

 Vi hittar några större exemplar och det gick att komma mycket nära. Plötsligt skymtar en större fisk i mörkret.

 Inte någon gammelgädda inte, men lite imponerande var den i alla fall. Vi hittade åtskilliga fler av denna storlek, men det var vad natten hade att bjuda på. Vi får väl se vad vi kan hitta i dagsljus istället.

 Nästa morgon var alla de små babygäddorna osynliga för oss och de större exemplaren låg och lurade, mer eller mindre dolda. Den här synns knappt men ögat tittar fram precis i ljuset från Fredriks lampa. Ett ganska praktfullt exemplar.

Vi fortsätter röra oss stillsamt framåt i det grunda, blågröna vattnet. Ibland är vi så grunt att flaskorna bryter ytan. Solen strålar och sjön är som ett stort akvarium. Vi hittar fler gäddor som lurar.

 Gäddan på den sista bilden är nog den största vi får se denna helg. Jockes rekord, som uppmätte 140 cm (mätt med tumstock under dyk)  kom vi inte i närheten av. Men jag vet inte ens om jag skulle vilja möta en gädda av den storleken. Den väger ca 30 kg, om man jämför med sportfiskerekorden, och den var helt oberörd av dykaren som närmade sej med en tumstock. Den visste att den var kung i sin pöl.  

 Ha en bra dag

Lena

Jewel Anemone

I väntan på årets sommarsemester plockar jag en till goding till från förra årets tur i engelska kanalen. Man kan tro att det bara är mörkt, kallt och strömt där men det finns juveler att hitta om man vet var man ska leta. Ett exempel är de små juvelanemonerna.

Det är små anemoner, ca 1,5 cm i diameter fullt öppen. Vi hittade dem från ungefär 15 m djup och neråt. De sitter på stenar och stenblock och förekommer i en mängd olika färger från knalligaste rosa till neongult.

Anemonerna förökar sej genom avknoppning och bildar grupper av anemoner med samma färgställning (eftersom alla är kloner av varandra).

 Avslutar med en röd variant, för de blev nog mina favoriter.

 Ha en fortsatt bra lördag och tack för en trevlig fika idag på Broströms kafé. Kul att möta några av er som jag läst och sett härliga bilder av här på FS.

Hälsningar Lena

En clown i engelska kanalen

Engelska kanalen, kan det verkligen vara värt att dyka där? Jovisst, det testade vi på förra sommarens semester. Utanför den lilla ön Sark finns det finfin dykning och där stötte vi på denna lilla clown. En Tompot blenny. Den här fisken betedde sej ofta som att den verkligen ville vara med på bild och kunde dyka upp i sökaren när man minst anade det.

Vid första mötet skulle jag egentligen fotografera de vackra rosa anemonerna. Plötsligt dyker det upp en fisk mitt i bilden. Man blir ju lite överrumplad, så då fotograferade jag fisk i stället. Den duperade mej totalt.

" Ta da !!! " Tompot blenny från höger, från vänster, underifrån och uppifrån. Den flyttade sej ofta, men kom alltid tillbaka in i ljuset från min lampa. 

Det är inte så många fiskar som ser ut att ha ett "naturligt leende" på läpparna, men blennies är nog ett undantag. I rätt vinkel ser de ofta ut att le åt fotografen. Tompot blennie var ju också ganska charmerande i sitt beteende.  

Den enda gång den såg lite besviken ut var när vi måste lämna den. Vi dök vid hamnpiren och dyktiden begränsades av när nästa färja skulle anlända. "Ska ni verkligen dra nu när vi har så trevligt ?..."

Ha en fin helg

Lena

PS. I morgon ska jag åka till Broströms cafe i Uppsala och titta på Lena Pesulas utställning klockan 11.00. Kanske ses vi där...

Stjärnpromenad

Sjöstjärnor rör sig faktiskt. De traskar runt på många små fötter. I detta fall orangefärgade, med vit sula...

Hälsningar Lena

Lyngstølvatnet, den översvämmade säterdalen

Natten mot den 26 maj 1908 gick ett stort ras från fjället Keipen (1218 m.ö.h). Stenmassorna fyllde ett stort område i Norangsdalen, ca 200-300 meter brett och flera manshöjder högt. Händelsen var dramatiskt nere i bygden, då man på morgonen såg rök av stenhögen i dalen. Folk hade redan gjort sig klara med packning och djur till det sk vårupprycket, mot stugorna runt Lyngstølvatnet. Det var nio gårdar som hade sitt vårbruk där. Trots att sätergårdarna dränktes av uppdämt vatten efter bergraset så hade folket tur att ingen bodde där ännu och varken djur eller människor skadades av raset. Elva gårdars säterstugor och vägen genom dalen hamnade under vatten.

Väg 655 Norangsdalen kl 9.30. Vi plockar ihop vår utrustning i väntan på att solen ska komma upp över bergssidorna. Vattnet är kristallklart och helt stilla.

 Vå simmar ut från kanten och går ner i det blågröna vattnet. Solen strålar nu och vi simmar ut mot där vi tror vägen ska ligga. Vattentemparaturen är 8 grader, trots att det är i mitten av augusti.

 Vi hittar resterna av vägen, kantad med stenar, och följer den mot en liten bro. Djupet är ca 5 m och det gäller att simma mycket försiktigt för att inte röra upp sediment och växtlighet från botten.

 Plötsligt är vi framme vid  ruinerna av de små säterstugorna. Det är bara ca 3 meter djupt och vi vet att ruinerna är synliga även från ytan.

 Man kan få speglingar även på undersidan av en vattenyta....

Jag provar på några "över/under" bilder. Det här är knepigt att få till, men det är åtminstone helt platt vatten vilket underlättar.

Liggande eller stående, med eller utan dykare? Platsen inbjuder till att experimentera och jag har inte lyckats med den här sortens bilder innan. På kameran, som då (2009) var en Canon 400D, sitter en Tokina 10-17 mm fisheyezoom och alla bilder är tagna i naturligt ljus. 

Till slut hittar vi också resterna av en mur och en grind. Vi har varit i vattnet i nästan en timme och det är dags att lämna denna magiska plats.

Innan vi lämnar Norangsdalen tittar vi på några gamla säterstugor som står betydligt högre och klarade sej efter raset. Om man kommer från fel håll ser man inte dessa stugor alls, grästaken har blivit ett med naturen.

Denna plats är mycket populär bland undervattensfotografer. Flera andra har lagt in bilder här på FS och det finns minst en bild i Galleri FS från denna dal.

Hälsningar

Lena