44/100 Irrfärder för länge sedan - Jillaroo Down Under
Det visas ju en del gamla bilder här i bloggarna och för någon vecka sedan hittade jag dessa. Så här såg min vardag ut från augusti 1990 till sommaren 1991. "Jackaroo" betyder lärling eller "trainee" på ett lantbruk i Australien. Om man är tjej heter det "Jillaroo". Det fanns inga andra Jillaroos i området där jag var. Faktum var att min chef Scott, en mycket respekterad lantbrukare, nog ansågs som lite konstig när han plötsligt fått för sej att man kunde ha en tjej som jobbade på gården... Att jag var lite konstig som gjorde det berodde nog mest på att jag var utlänning.
Det här var mina "bästa arbetskamrater". Kelpien Bud sitter på trotjänaren Big Red, en fyrhjulig motorcykel. Lådan bakom Bud är en tank som jag ibland använde när jag sprutade tistlar eller andra särskilt aggressiva ogräs. Jag hade också tillgång till något som liknade en vanlig crossmotorcykel, en flakbil utan dörrar och bromsar, samt två lynniga hästar. Bara den gamla flakbilen var i undantagsfall användbar...
Bud var 3 år när jag kom och kallades också för "The 100-mile-an-hour dog". Han var outtröttlig så länge det fanns lösa får, men kom gärna och ville åka med mej på fyrhjulingen när den sista grinden var stängd för dagen. Ofta hade han då också hunnit med att nedsänka sej i ett vattentråg och sedan rulla runt ett par gånger i den röda jorden....men jag var ju redan rätt smutsig så vad spelade det för roll. Han satt mot min rygg eller på bensintanken mot min mage och jag märkte direkt när han behövde ett nytt lopphalsband...
Bud och jag blev snabbt ett team. Som en del av det var det också bara jag som gav honom mat och vatten (och städade hundgården). Scott hade två andra vallhundar (kelpies) med de jobbade bara för "chefen". Det hände att jag blev tvungen att ta med dessa två ibland, så Bud fick vila tassarna en dag, men det slutade alltid med att de sprang hem efter en halvtimmes jobb eller drog iväg efter vildkaniner.
Det var senvinter och grönt i augusti när jag kom. I början på december såg det ut så här. Jag har precis stödutfodrat en flock får med spannmål som jag körde ut med en lastbil. Man öppnade en lucka baktill och lät det rinna ut på marken. Vid det här laget hade jag också fått en helt ny uppfattning om vad en gräsbrand kan innebära. Det fanns bara en regel om man råkade starta en brand i fält och det var att se till att man var på rätt sida om elden och sedan köra mot närmaste kommunikationsradio så fort man bara kunde.
Bilderna är tagna med en Pentax ME (tror jag) och ett plastigt 50 mm som en emu gjorde slut på under en senare resa. Jag kunde inget om foto på den tiden men hade i alla fall en kamera med ibland.
Hälsningar Lena
Med venlig hilsen fra Erik i Roskilde/DK.
jag är glad att jag fick med mej kameran ut "på jobbet" några gånger.
Hälsningar Lena
det är bland det bästa jag har gjort och när jag kom hem kändes det som att jag kunde göra allt! Jag backade inte för något :-)
Hälsningar Lena
Hälsar Tommy
jag önskar att jag hade fler bilder från "jobbet". Jag var ute hela dagarna och fick uppleva många möten med stora ödlor, ormar, kängurus och flockar av papegojor.
Hälsningar Lena
det här var ett mycket minnesvärt år.
Hälsningar Lena
Hälsn!
efter vintern gick flera månader innan det kom regn och runt jul var det stekhett (minst 40 på dagarna) samt att det blåste nästan alltid kuling eller mer. Vid sjutiden på morgonen när jag kom ut var det ofta redan 30 grader och himlen var hopplöst molnfri och knallblå. Ibland kunde man känna en svag doft av rök, men med vinden visste man ju aldrig hur långt bort det var.....Man fick lyssna på kommunikationsradion tills man hittade rätt. Vi hade alltid en traktor kopplad till en stor tankvagn och pumpen kontrollstartades varje dag efter frukost. Om man körde med ett fordon i terräng måste man alltid kolla så att inga torra grässtrån kom i kontakt med avgassystemet när man stannade....På nyårsfesten var det "rökning endast inomhus". Jag lärde mej att leva med giftormar och giftiga spindlar men oron för en explosionsartad brand kom jag inte över. Du har ju varit brandman så du kan nog föreställa dej hur det kändes.
Hälsningar Lena
Hälsn!
Härliga bilder. Gillar fåren som står på rad
// Marianne
det var ett spännande år. Fåren har fått mat på "långbord". De var hungriga den här tiden på året för betet var nästan obefintligt.
Hälsningar Lena
Ser ju spännande ut i dina bilder, fast det livet får man inte som turist.
Intressant berättelse och kul att få se.
HAR NI INTE VARIT I AUSTRALIEN ??? Nu blir jag verkligen förvånad. Ni har ju både tid och råd. Det krävs båda om man ska se detta gigantiska land, om man inte tar ströjobb längs vägen och det tror jag att jag har "växt ifrån". Jag har varit tillbaka två gånger efter det första året, kombinerat turistande med jobb ( t o m forskningsjobb). Jag skulle gärna åka dit med Fredrik men det kräver en lång ledighet och just nu har vi svårt att få till det vid rätt tid på året.
Hälsningar Lena
jag hittade jobbet här hemma genom en organisation som ordnade utbyten av "trainees" inom lantbrukssektorn i USA, Kanada, Australien, Nya Zeeland och Europa (inkl Norden). Jag jobbade alltså lagligt och hade ett arbetstillstånd som gällde på den gård där jag blev placerad. Jag kunde absolut inte tänka mej att vara "au pair" så det här var ett perfekt alternativ för mej. Jag hade ju jobbat som traktorförare hemma en säsong och gått två år på agronomprogrammet...det visade sig dock inte vara värt så mycket.
Hälsningar Lena
det var en helt underbar hund och han jobbade perfekt för mej ,men fungerade inte alls med min chef som tyckte han var för vek.
Hälsningar Lena