44/100 Irrfärder för länge sedan - Jillaroo Down Under

Det visas ju en del gamla bilder här i bloggarna och för någon vecka sedan hittade jag dessa. Så här såg min vardag ut från augusti 1990 till sommaren 1991. "Jackaroo" betyder lärling eller "trainee" på ett lantbruk i Australien. Om man är tjej heter det "Jillaroo". Det fanns inga andra Jillaroos i området där jag var. Faktum var att min chef Scott, en mycket respekterad lantbrukare, nog ansågs som lite konstig när han plötsligt fått för sej att man kunde ha en tjej som jobbade på gården... Att jag var lite konstig som gjorde det berodde nog mest på att jag var utlänning. 

Det här var mina "bästa arbetskamrater". Kelpien Bud sitter på trotjänaren Big Red, en fyrhjulig motorcykel. Lådan bakom Bud är en tank som jag ibland använde när jag sprutade tistlar eller andra särskilt aggressiva ogräs. Jag hade också tillgång till något som liknade en vanlig crossmotorcykel, en flakbil utan dörrar och bromsar, samt två lynniga hästar. Bara den gamla flakbilen var i undantagsfall användbar... 

Bud var 3 år när jag kom och kallades också för "The 100-mile-an-hour dog". Han var outtröttlig så länge det fanns lösa får, men kom gärna och ville åka med mej på fyrhjulingen när den sista grinden var stängd för dagen. Ofta hade han då också hunnit med att nedsänka sej i ett vattentråg och sedan rulla runt ett par gånger i den röda jorden....men jag var ju redan rätt smutsig så vad spelade det för roll. Han satt mot min rygg eller på bensintanken mot min mage och jag märkte direkt när han behövde ett nytt lopphalsband...

Bud och jag blev snabbt ett team. Som en del av det var det också bara jag som gav honom mat och vatten (och städade hundgården). Scott hade två andra vallhundar (kelpies) med de jobbade bara för "chefen". Det hände att jag blev tvungen att ta med dessa två ibland, så Bud fick vila tassarna en dag, men det slutade alltid med att de sprang hem efter en halvtimmes jobb eller drog iväg efter vildkaniner.

Det var senvinter och grönt i augusti när jag kom. I början på december såg det ut så här. Jag har precis stödutfodrat en flock får med spannmål som jag körde ut med en lastbil. Man öppnade en lucka baktill och lät det rinna ut på marken. Vid det här laget hade jag också fått en helt ny uppfattning om vad en gräsbrand kan innebära. Det fanns bara en regel om man råkade starta en brand i fält och det var att se till att man var på rätt sida om elden och sedan köra mot närmaste kommunikationsradio så fort man bara kunde.

Bilderna är tagna med en Pentax ME (tror jag) och ett plastigt 50 mm som en emu gjorde slut på under en senare resa. Jag kunde inget om foto på den tiden men hade i alla fall en kamera med ibland.

Hälsningar Lena