Elegans, även när det gäller...
Dessa bilder har fått ligga i arkivet sedan försommaren, men nu fick jag för mej att damma av dem. Jag tycker skärfläckor är en av de vackraste vadare vi har och den har en speciell elegans i sina rörelser.
På land spatserar den värdigt runt på sina långa ben.
Jag stötte på den här på Öland när den gick runt i det grunda vattnet...
...den hade en partner som befann sej en bit ifrån. När jag tittade ut över en annan grupp fåglar en stund, gick de här två varandra plötsligt till mötes.
Jag insåg vad som var på väg att hända och fick upp kameran i tid. Honan verkar visa att det är OK för hannen att kliva upp.
Vilket han också gör utan att vingla överdrivet eller nappa tag i honans nackfjädrar (vilket inte alls är ovanligt hos andra arter).
Men det här liknar ju ändå andra fågelparningar jag sett och just här gör nog hannen det han klev upp för. Efter detta brukar hannen hasa eller kliva av honan, alternativt rasa av framåt, över huvudet, som tranparningen jag såg en gång. Men de här fåglarna avslutar akten på en helt annat sätt, och i samförstånd.
Hannen lägger vingen om honan och för sin näbb över hennes när han elegant kliver ner.
Han fortsätter att hålla om henne och de håller sina näbbar korsade helt kort...
...innan de nickar lätt åt varandra (som ett diskret tack), tittar bort...
...och går åt varsitt håll. Har ni någonsin sett en så elegant parning i naturen? Jag hade bara läst om detta och kunde bara häpnande konstatera att det stämde på pricken med litteraturen.
De är ganska blygsamma med sina bon också, bara en liten hög med skrufs på marken.
Det här är förstås ett annat par och här har en förälder fullt upp med att sjasa bort den betydligt större hägern från denna änden av dammen. Avståndet var mycket långt och jag såg inte ungarna förrän efter jag tagit bilden. Såna småttingar står förstås högt upp på önskelistan. Men i somras fick jag i alla fall se den eleganta parningsakten för första gången.
Hälsningar Lena
Och bilderna är som vanligt sköna att beskåda, det har jag nog sagt många gånger tidigare :)
Men jag undrar över näbbens form, det måste väl ha att göra med vad de äter. Vet du varför den är uppåtböjd i änden?
Allt gott! /Thomas
ja en del människor skulle gott kunna behöva lära sej lite av dessa. Beträffande näbbens form slog jag upp skärfläcka i boken "Om fåglar i Sverige" av Janzon och Ullström. Där står följande. "Skärfläckorna sveper näbben som en lie fram och tillbaka längs vattenytan och plockar på detta sätt upp havsborstmaskar, insekter, blöt- och kräftdjur, fiskrom och alger." Det är beteendet man ser på tredje bilden.
Hälsingar Lena
Drömmotiv!
//Lola
kul att du gillar dem. Ömsint är en mycket passande beskrivning tycker jag.
Hälsningar Lena
/Tomas
den här gången råkade jag vara på rätt plats vid exakt rätt tillfälle. Vi var där för att titta på fåglar och just då drabbades dessa två av extra starka vårkänslor.
Hälsningar Lena
Vilka bilder! Det är en skön varelse med sparsmakad form och ”färg”.
Njutbart
Bob
även sparsmakade fåglar kan vara eleganta. De rör sej också med sådan värdighet.
Hälsningar Lena
Mvh Bengt
de är diskreta och ger inte heller så mycket ljud ifrån sej. Stiliga.
Hälsningar Lena
Med mange venlige hilsener fra Erik.
jag stod en bit från detta par och de blev nog inte störda av mej :-) De var fullt upptagna med varandra under den korta stund som akten pågick.
Hälsningar Lena
ja, dessa bilder är från södra Öland, Västerstadsviken om jag inte minns fel och de med ungarna är fotade i Beijershamn. Jag har inte sett styltlöpare i Sverige men fotat dem i Spanien och de är ju ännu "tunnare" med jättelånga ben i förhållande till kroppen. Håller med om att kungsfiskare är vackra men bland vadarna så är nog skärfläckan min favorit (i Sverige i alla fall).
Hälsningar Lena
jag brukar se skärfläckor i Skåne när jag kör runt där men det här är från Öland och en sån här uppvisning har jag aldrig fått bevittna förut.
Hälsningar Lena
Vet inte om du känner till Niclas Ahlberg? Han är helt såld på skärfläckorna. Han har precis gjort en bok om dem. Kolla in hans fb-sida.
Mvh,
Daniel
jag såg tipset om han bok här på FS förstasida för några dagar sedan. Verkligen fina bilder. Jag ser ju bara dessa då jag är på Öland eller möjligen i Skåne så det blir inte så många fototillfällen per år.
Hälsningar Lena
(På din fråga: Har bara sett änder. Nåt helt annat, ingen elegans.)
det gick väldigt fort när parningen var över och ögonblicket då hannen håller om honan fick jag med bara för att jag hade kameran ställd på seriebildtagning. Håller med om att det är ett fint ögonblick. Gräsandshannen är ju brutal i jämförelse med denna.
Hälsningar Lena
det var ett passande ord för den här hannen. Jämför med många andra hanfåglar var han i alla fall betydligt mer mån om sin hona.
Hälsningar Lena
jag har bara sett ritade bilder som beskriver parningen hos denna art. Kul att se att det stämde så bra.
Hälsningar Lena
Du har verkligen fått de där lilla extra i dessa bilder med både parning och hur de håller om varandra med näbbarna. Så fint :)
det gick förvånansvärt fort när själva parningen var över, men jag tog ju en serie med bilder så jag fick med dem ömsinta omfamningen på slutet.
Hälsningar Lena
Hälsningar Sven
det är lätt att läsa in för mycket mänskliga känslor när vi tittar på djur men just den här lilla gesten, efter parningen, tror jag har en betydelse för parbildningen och samhörigheten (men kanske inte just ömhet som vi föreställer oss det). Vissa andra fåglar visar ju varandra "ömhet" t ex när de putsar varandra eller erbjuder gåvor i form av mat. Då är det också gester som har viss praktiskt betydelse för fågeln men det kanske det här också har, eller så stärker det bara banden mellan två individer. Jag vet faktiskt inte om skärfläckorna är monogama (måste kolla om man vet det).
Hälsningar Lena
Vilken härlig serie bilder och beskrivande text.
Grattis till den underhållningen !
Ing-Marie
jag tyckte de var underbara tillsammans även om den sista lilla gesten gick mycket fort.
Hälsningar Lena