Elegans, även när det gäller...

Dessa bilder har fått ligga i arkivet sedan försommaren, men nu fick jag för mej att damma av dem. Jag tycker skärfläckor är en av de vackraste vadare vi har och den har en speciell elegans i sina rörelser. 

På land spatserar den värdigt runt på sina långa ben. 

Jag stötte på den här på Öland när den gick runt i det grunda vattnet...

...den hade en partner som befann sej en bit ifrån. När jag tittade ut över en annan grupp fåglar en stund, gick de här två varandra plötsligt till mötes.

Jag insåg vad som var på väg att hända och fick upp kameran i tid. Honan verkar visa att det är OK för hannen att kliva upp. 

Vilket han också gör utan att vingla överdrivet eller nappa tag i honans nackfjädrar (vilket inte alls är ovanligt hos andra arter).

Men det här liknar ju ändå andra fågelparningar jag sett och just här gör nog hannen det han klev upp för. Efter detta brukar hannen hasa eller kliva av honan, alternativt rasa av framåt, över huvudet, som tranparningen jag såg en gång. Men de här fåglarna avslutar akten på en helt annat sätt, och i samförstånd. 

Hannen lägger vingen om honan och för sin näbb över hennes när han elegant kliver ner.

Han fortsätter att hålla om henne och de håller sina näbbar korsade helt kort...

...innan de nickar lätt åt varandra (som ett diskret tack), tittar bort...

...och går åt varsitt håll. Har ni någonsin sett en så elegant parning i naturen? Jag hade bara läst om detta och kunde bara häpnande konstatera att det stämde på pricken med litteraturen.  

De är ganska blygsamma med sina bon också, bara en liten hög med skrufs på marken.

Det här är förstås ett annat par och här har en förälder fullt upp med att sjasa bort den betydligt större hägern från denna änden av dammen. Avståndet var mycket långt och jag såg inte ungarna förrän efter jag tagit bilden. Såna småttingar står förstås högt upp på önskelistan. Men i somras fick jag i alla fall se den eleganta parningsakten för första gången.

Hälsningar Lena

Skåne del II

Det här är en favoritplats som är ett måste under en tur till Skåne, Vombs ängar, tidigt på morgon. Jag bommade dock gladan som satt på vägen för jag var vänd åt andra hållet. Annars är en finess med Vomb att man sitter i bilen om krypkör längs vägen. Ofta kommer man väldigt nära fåglar (och harar om ni såg det inlägget). 

En fågel jag förväntar mej här, och under en Skånebesök, är gravand. Den såg jag visserligen lite överallt men här visade den upp sej extra fint.

En flock gravänder kommer flygande. Lägg märke till det grönskimrande fältet på vingarna.

Här vänder de upp mot fotografen i tjusig formation.

Gulärlan förväntar jag mej också vid Vomb. Helst ska den sitta på någon tråd eller stolpe. Men den här, som var den enda jag såg, sprang runt på marken. 

Jag körde också till Äspet vid Åhus och spanade ett par timmar. Det ser stilla ut men vid lunchtid blåste det grymt kallt i fågeltornet.

Här hittar jag en annan favorit som inte finns i pölarna hemma, en skärfläcka. 

Vackra och graciösa. 

En Kentsk tärna flög förbi och det blir lite roligt med industrin i bakgrunden.

Fågeln syns dock mycket bättre i det här ljuset och med skogen i bakgrunden. En art som jag inte heller är van att se.

Jag "delade" tornet med ett par fågelskådare och när de kom ökade våra gemensamma möjligheter att upptäcka fåglar som kom flygande från havssidan, som man annars oftast har ryggen mot. Det här är en småtärna och tyvärr inte riktigt skarp, men en ny art för mej så den får vara med. Den kom bakifrån och svepte förbi på typiskt tärnmanér.

Jag bodde ganska nära Hardeberga stenbrott och måste naturligtvis ta en titt på "Peters" berguv trots att jag visste att avståndet var långt. Stenbrottet är gigantiskt men tack vare tips från Peter och bilder i en av hans bloggar hittade jag berguven ganska snabbt. Bilden är tagen med 400 mm och 2x extender, manuell fokus i live-view läge och på stativ förstås. Bilden är sedan rejält beskuren men visst ser man att det är en berguv. Det hade kläckt en unge dagen innan enligt rapport i artportalen, men den fick jag inte se.

Jag stämde träff med Peter vid Utvälinge, på en plats där han dagen innan fotat 600 bilder på kärrhökar i motljus, inte en fågel....

Vi körde en kort sträcka till Farhult och jag fick en praktfull storspov. Vardagsmat för Peter men den fanns med på min önskelista för denna resa. De fanns även vid Vomb men den här som gick i vattenbrynet gillade jag mer. Jag såg även småspov (Vomb) och rödspov (Håslövs ängar).

De har en del ovanliga blommor på stenstränderna i Skåne...

Peter guidade till Stureholm. Vi körde i var sin bil helt coronasäkrat. Men det hade vi nog gjort ändå för vid turens slut skulle vi åt helt olika håll. Det var fin fart på småfåglarna här.

En trädpiplärka sjöng uppe i trädtopparna...

...och bland vitsipporna hoppade en gransångare.

Här har den lyckats ta en fluga.

Vi körde Peters rovfågelrunda men där var det också helt öde. En glada såg vi till slut men det får vara. Vi hamnade till slut vid Hasslarps dammar och en rymligt gömsle. Trodde förstås att det skulle vara varmare i gömslet än ute, åtminstone lä, men ack vad vi bedrog oss. Det gömslet var nog den kallaste platsen jag var på under hela helgen. Sädesärlan visade dock upp sej fint precis utanför.

Skärfläckan var på tillfälligt besök och en större strandpipare. Här fanns det en del att se och avståndet var inte så långt, men vinden blåste rakt in genom gluggarna och gjorde det jobbigt att sitta still. Vinterjackan låg förstås kvar i bilen (det var ju strålande sol). 

Två strandskator svepte förbi, årets första för mej och det får bli de sista fåglarna i detta inlägg.

Så här kallt var det i Skåne :-) Tack Peter för en fin tur och en trevlig förmiddag.

Hälsningar Lena