Östra Finland, dag 2 och natten mot dag 3
Jag inledde morgonen med en präktig frukost och sedan en stund med "flygande ekorre". Flygekorre finns visserligen i Finland, men här var det vanlig röd ekorre som fick vara modell. Helst ville jag att den skulle hoppa från vänster till höger, för bästa ljus på ansiktet, men den tog inte regi på det sättet och hoppade lika ofta från höger till vänster.
Det här borde ju inte vara så svårt med dagens fotoutrustning, men att få ekorren skarp i hoppet visade sej ganska knepigt. Om någon tycker att det borde vara mer luft framför nosen på denna bild kan jag erkänna att den är på väg ut i bildfältet. Det blev en hel del bilder med enbart svansen kvar.
Vid 14:00 tiden åkte vi ut i det förbjudna området mellan Finland och Ryssland. Dagens gömsleområde heter Lake och har en liten pöl omgiven av tunna träd, mest tallar. Det regnade och ljuset var allt annat än bra. Gömslena är inte direkt lyxiga stugor, men de fungerar bra.
Så här såg det ut i "ettan" där vi satt tillsammans med Ann-Sofi. Jag har tagit kameran från min sambos 100-400 för att ta denna bild. För stunden var det lugnt utanför.
Första björnen kom efter ca en halvtimme. Här finns det bara små gömmor med godsaker som laxhuvuden och hundmat typ torrfoder.
Den här björnen inledde med att kolla in ett gömsle. De som satt där fick porträttbilder. Annars rörde sej björnarna inte på den sida där gömslena stog utan höll sej mest längs sjökanten tvärs över.
I vissa lägen ser de oerhört goa och snälla ut, som Baloo helt enkelt.
Den gick runt och sniffade, men där uppe fanns det inget att hämta.
Vi satt och väntade på att någon av björnarna skulle ta en simtur. De badar ibland men det var nog inte tillräckligt varmt för det. Den här var ute en bit i vattnet, men kom sedan på andra tankar.
Vi satt i gömslet längst ute på ena kanten och den här kom väldigt nära oss. Man ser att den är ärrad på nosen och när man tittar på klorna inser man att de nog kan skada varandra rejält vid ett bråk. Den kan också ha haft en incident med vargar.
Den har nog haft väldigt ont i nosen en gång i tiden, men av vad jag kan se på andra bilder har den alla sina hörntänder i behåll.
Den här natten hade jag bestämt mej för att sova över i gömslet. Min sambo och Ann-Sofi åker tillbaka till baslägret och riktiga sängar. Jag tar fram min sovsäck och bäddar på ett par madrasser på golvet. Klockan är strax före åtta och det har börjat skymma, men det är för tillfället uppehåll. Vinden tilltar och under natten blåser det upp ordentlig. Jag ligger och lyssnar på alla konstiga ljud som uppstår när vinden sliter i presenningar och tyget runt gömslegluggarna...klafsar det inte någonstans därute...?
Det kanske det gjorde men jag somnade i alla fall och sov utmärkt i många timmar.
När jag vaknade var det helt tyst omkring mej och vattnet låg spegelblankt utanför gömslet. Vid halv sex satt jag på plats och spanade. Det var helt stilla och jag plockade fram en mandarin ur packningen. Ibland är det oslagbart att vara ensam i ett gömsle.
Kvart över sex får jag syn på något mörkt som rör sej till vänster om mitt gömsle. Jag har riggat min "gamla" kamera med trotjänaren 70-200 mm f 2,8 och satt den i gluggen åt vänster. Det kommer en järv tassande längs vattenbrynet.
Det är fortfarande väldigt mörkt och järven är inte ett djur som står stilla särskilt länge. Med en slutartid på 1/40s inser jag att det är en chansning men jag hinner inte göra något...
...innan järven hoppar i vattnet. Jag blir rätt överrumplad för jag har aldrig sett bilder på en simmande järv.
Den simmar förstås utmärkt, som en hund, och den ger sej av tvärs över den lilla sjön. På vägen får den tag i något gott som låg på vattnet och flöt, antagligen en bit laxhuvud. Jag har medvetet låtit bilderna förbli ganska mörka i redigeringen, för jag vill visa hur det såg ut i det ljuset som rådde. Solen hade inte gått upp och det var fortfarande ett lätt blåaktigt gryningsljus.
När järven når den motsatta sidan skakar den sej så vattnet skvätter. Jag tar enstaka bilder (inte serier) i hopp om att några ska blir tillräckligt skarpa. Jag hade inte förväntat med att ett så snabbfotat djur som en järv skulle dyka i halvmörket.
Precis som hos hundar går skakningen som en vågrörelse överdjuret. Sedan plockar den med sej laxhuvudet och småspringer bort längs kanten på sjön på det där slängiga sättet som bara järvar rör sej, där den högsta punkten på djuret verkar vara ländryggen. Vilken start på morgonen!
Det ljusnar så sakteliga och jag sitter där och begrundar det jag fått se. Ett par kråkor patrullerar längs sjökanten. De har precis jagat bort en duvhök som kom lite för nära för att passa dem.
Jag packar ner min sovsäck och spanar ut en sista gång. Korpen har koll, i övrigt är det stilla. Jag hör bilen komma och lämnar gömslet 8:30 enligt överenskommelse. Nu ska det bli väldigt gott med varm frukost, kaffe och kanske en nybakad kanelbulle. Jag får också direkt veta av vår guide Magnus att simmande järv är mycket ovanligt och något han själv aldrig sett (och det är bara jag som fått det på bild). Dag 3 kunde knappast ha börjat bättre.
Hej så länge,
Lena
den här resan blev faktiskt bara bättre och bättre för varje dag, trots att jag inte trodde det och trots att det inte dök upp några vargar (som ju stod övers på önskelistan). Järven på morgonen var förstås en sådan detalj och att det bara var jag + en äldre manlig deltagare som stannat kvar över natten och han missade järven, eller i alla fall att få den på bild.
Hälsningar Lena
Bilderna med järven var spännande att se. Skakningen för att bli av med vatten var sevärd. Det är inte samma metod som isbjörnen.
Ha en fin dag
Bob
nej skakningen är inte som en björn eller isbjörn men liknar hundars sätt att skaka sej. Bara att se den simma var läckert men kanske något som man egentligen kan förvänta sej, om det finns tillräcklig anledning.
Hälsningar Lena
Grattis till bilderna på den simmande järven. Det blir ju extra stämning med mörkret. Du sov inte kvar i "onödan".
Man förstår att det är ett tufft liv för många då man ser närbilden på den skadade nosen.
Var det bara du som var kvar, det skulle jag nog inte ha vågat då gömslena inte ser speciellt stadiga ut.
Ing-Marie
jag var inte säker på om en äldre man som var med i vår grupp hade stannat eller inte. Ofta sa någon att de skulle stanna över natten men sedan ändrade de sej när det var dags att bryta för kvällen. Han var kvar men missade att fota järven för det var så mörkt och han trodde inte något skulle hända. Jag var inte orolig för att en björn eller varg skulle ge sej på gömslet, det har aldrig hänt och det finns ingen anledning. De är ju inte hungriga :-) Isbjörnar bryter sej in men det är ett helt annat djur beteendemässigt
Hälsningar Lena
ju de två björnbilderna gillar jag också. De ser så mysiga ut. Järven var förstås en stor bonus, men det blev mer järv senare på dagen. Jag var uppe på ISO 10 000 -12 000 men DeNoice i LR klara det galant. Jag har inte använt det så ofta för det har tagit 12 min/bild i min dator hemma. Jag hade kunnat gå högre, åtminstone på bilder som inte behöver beskäras. "IT-stöd" hemma har precis satt in ett nytt (begagnat) grafikkort i datorn och nu tar det ca 20 s/bild. Helt fantastiskt. Det här är inte Alaska och jag var inte det minsta orolig för att en björn skulle försöka gå på gömslet. Den skulle ha behövt använda en del kraft, och det finns ju ingen anledning när de inte är hungriga.
Hälsningar Lena
det blev fler möten med järv men det här var enda gången den simmade.
Hälsningar Lena
jag hade inte förväntat mej att järven skulle simma så det blev en stor bonus. Jag tror nog att man säger att ekorren hoppar men eftersom det finns flygekorrar i Finland kunde jag inte låta bli att referera till det.
Hälsningar Lena
det är en speciell upplevelse att sitta och titta på djur och natur på det här sättet. Kanske för att man sitter så länge och helt tyst, även om man är flera personer. Man hinner begrunda en hel del mellan de spännande stunder då något visar sej. På försommaren sitter man ju i stort sett hela natten.
Hälsningar Lena
Hälsn!
jag visste inte att det var älven som hindrade flygekorren men det verkar ju begripligt. Det vore kul att se en riktig men de här beredde oss mycket nöje, de var ju halvtama och sprang ofta runt fötterna när man var ute på gårdsplanen. De var som att de ville visa sej så man skulle ta av locket på nöthinken och lägga ut lite godis.
Bo Kristiansson kom upp flera gånger och han bodde tydligen i ett gömsle här uppe i flera veckor. Han fick påhälsning av gränspolisen vilket ledde till en del missförstånd för att de inte hade något språk de kunde kommunicera på. Jag har varit i östra Finland förut men inte hos Lassi, det är rätt stor skillnad har jag förstått nu.
Hälsningar Lena
/Gunnar S
just den här järven var en stor bonus och känslan speciell då jag var kvar själv i gömslet. Jag hade inte heller så stora förhoppningar på att något skulle hända. Jag är nog läraren i mej som gör att jag skriver mina bloggar som jag gör och förstås, intresset för det jag fotar och ser. Om jag plötsligt hamnade på en segelbåt skulle det inte förmedlas någon kunskap, där är allt som hänger på båten "snören" för mej :-)
Hälsningar Lena
det blev faktiskt mer utdelning under det två följande dagarna.
Hälsningar Lena
Björnbilderna är superfina, både i den här bloggen och i förra. Det måste verkligen kännas häftigt att befinna sig så nära dem. Kul att du tog en natt i gömslet där du fick uppleva ljuden där utanför.
Jättefina serier från de stora rovdjuren :)
det blev fler möten med järv, en del väldigt nära, och det kommer det mer som i nästa inlägg. Den simmande var dock en stor bonus. Det är en speciell känsla att ligga i gömslena hela natten och helt vill jag vara själv. Klart att sambon hade fått stanna om han ville, men den här typen av övernattning vet vi båda hur vi helst vill göra :-) Det kommer mer bilder på rovfåglar nästa gång vecka vecka.
Hälsningar Lena
Ah vad spännande, ser fram emot detta :)
Otroligt spännande bilder och ett scoop med den simmande Järv.
Att du övernattar ensam ute i vildmarken kan inte överraska någon som har följt dig länge. Den här gången gav det verkligen resultat.
Med många vänliga hälsningar från Erik.
jag föredrar att vara ensam när jag sover i gömsle :-) Min sambo hade förstås fått stanna om han ville, men han föredrar en riktig säng. Den simmande järven var en stor bonus, ett scoop. Vi fick fler besök av järven senare samma dag, på en annan plats.
Hälsningar Lena
MvH
Johnny
järven som simmade är lite unikt och det var ju dessutom bara jag som fick det på bild denna gång. Den andra mannen som sov över hängde inte riktigt med då det hände, för har tyckte det var så mörkt och pysslade med att packa ihop sin sovsäck.
Hälsningar Lena
Hälsningar Halina
vi sitter ju i små kojor och björnarna har ingen anledning att knacka på där :-) Jag kände mej inte det minsta orolig.
Hälsningar Jörgen
Jag ser att du bläddrat dej igenom alla inlägg från Finland och en hel del andra också. Det var en mycket lyckad resa till Kuikka även om vargarna inte visade sej. Vi fick någon form av ny överraskning varje dag utom möjligen dag fem, som ändå bjöd på både björn och järv i regn. Just simmande järv var ju dessutom ganska ovanligt så den var ju extra kul där tidigt på morgonen. I synnerhet som de flesta låg och sov i sina sängar och inte trodde att vi skulle få se något kul så tidigt på morgonen.
Vi åkte med Magnus från "Rovdjursland" eftersom vi inte varit på detta ställe tidigare och det är svårt att avgöra vad man ska boka. Nu skulle vi kunna åka dit själva.
Hälsningar Lena