Östra Finland, dag 2 och natten mot dag 3

Jag inledde morgonen med en präktig frukost och sedan en stund med "flygande ekorre". Flygekorre finns visserligen i Finland, men här var det vanlig röd ekorre som fick vara modell. Helst ville jag att den skulle hoppa från vänster till höger, för bästa ljus på ansiktet, men den tog inte regi på det sättet och hoppade lika ofta från höger till vänster.

Det här borde ju inte vara så svårt med dagens fotoutrustning, men att få ekorren skarp i hoppet visade sej ganska knepigt. Om någon tycker att det borde vara mer luft framför nosen på denna bild kan jag erkänna att den är på väg ut i bildfältet. Det blev en hel del bilder med enbart svansen kvar. 

Vid 14:00 tiden åkte vi ut i det förbjudna området mellan Finland och Ryssland. Dagens gömsleområde heter Lake och har en liten pöl omgiven av tunna träd, mest tallar. Det regnade och ljuset var allt annat än bra. Gömslena är inte direkt lyxiga stugor, men de fungerar bra.

Så här såg det ut i "ettan" där vi satt tillsammans med Ann-Sofi. Jag har tagit kameran från min sambos 100-400 för att ta denna bild. För stunden var det lugnt utanför.

Första björnen kom efter ca en halvtimme. Här finns det bara små gömmor med godsaker som laxhuvuden och hundmat typ torrfoder. 

Den här björnen inledde med att kolla in ett gömsle. De som satt där fick porträttbilder. Annars rörde sej björnarna inte på den sida där gömslena stog utan höll sej mest längs sjökanten tvärs över. 

I vissa lägen ser de oerhört goa och snälla ut, som Baloo helt enkelt. 

Den gick runt och sniffade, men där uppe fanns det inget att hämta. 

Vi satt och väntade på att någon av björnarna skulle ta en simtur. De badar ibland men det var nog inte tillräckligt varmt för det. Den här var ute en bit i vattnet, men kom sedan på andra tankar. 

Vi satt i gömslet längst ute på ena kanten och den här kom väldigt nära oss. Man ser att den är ärrad på nosen och när man tittar på klorna inser man att de nog kan skada varandra rejält vid ett bråk. Den kan också ha haft en incident med vargar.

Den har nog haft väldigt ont i nosen en gång i tiden, men av vad jag kan se på andra bilder har den alla sina hörntänder i behåll. 

Den här natten hade jag bestämt mej för att sova över i gömslet. Min sambo och Ann-Sofi åker tillbaka till baslägret och riktiga sängar. Jag tar fram min sovsäck och bäddar på ett par madrasser på golvet. Klockan är strax före åtta och det har börjat skymma, men det är för tillfället uppehåll. Vinden tilltar och under natten blåser det upp ordentlig. Jag ligger och lyssnar på alla konstiga ljud som uppstår när vinden sliter i presenningar och tyget runt gömslegluggarna...klafsar det inte någonstans därute...? 

Det kanske det gjorde men jag somnade i alla fall och sov utmärkt i många timmar.

När jag vaknade var det helt tyst omkring mej och vattnet låg spegelblankt utanför gömslet. Vid halv sex satt jag på plats och spanade. Det var helt stilla och jag plockade fram en mandarin ur packningen. Ibland är det oslagbart att vara ensam i ett gömsle.

Kvart över sex får jag syn på något mörkt som rör sej till vänster om mitt gömsle. Jag har riggat min "gamla" kamera med trotjänaren 70-200 mm f 2,8 och satt den i gluggen åt vänster. Det kommer en järv tassande längs vattenbrynet. 

Det är fortfarande väldigt mörkt och järven är inte ett djur som står stilla särskilt länge. Med en slutartid på 1/40s inser jag att det är en chansning men jag hinner inte göra något...

...innan järven hoppar i vattnet. Jag blir rätt överrumplad för jag har aldrig sett bilder på en simmande järv. 

Den simmar förstås utmärkt, som en hund, och den ger sej av tvärs över den lilla sjön. På vägen får den tag i något gott som låg på vattnet och flöt, antagligen en bit laxhuvud. Jag har medvetet låtit bilderna förbli ganska mörka i redigeringen, för jag vill visa hur det såg ut i det ljuset som rådde. Solen hade inte gått upp och det var fortfarande ett lätt blåaktigt gryningsljus.

När järven når den motsatta sidan skakar den sej så vattnet skvätter. Jag tar enstaka bilder (inte serier) i hopp om att några ska blir tillräckligt skarpa. Jag hade inte förväntat med att ett så snabbfotat djur som en järv skulle dyka i halvmörket.  

Precis som hos hundar går skakningen som en vågrörelse överdjuret. Sedan plockar den med sej laxhuvudet och småspringer bort längs kanten på sjön på det där slängiga sättet som bara järvar rör sej, där den högsta punkten på djuret verkar vara ländryggen. Vilken start på morgonen!

Det ljusnar så sakteliga och jag sitter där och begrundar det jag fått se. Ett par kråkor patrullerar längs sjökanten. De har precis jagat bort en duvhök som kom lite för nära för att passa dem.

Jag packar ner min sovsäck och spanar ut en sista gång. Korpen har koll, i övrigt är det stilla. Jag hör bilen komma och lämnar gömslet 8:30 enligt överenskommelse. Nu ska det bli väldigt gott med varm frukost, kaffe och kanske en nybakad kanelbulle. Jag får också direkt veta av vår guide Magnus att simmande järv är mycket ovanligt och något han själv aldrig sett (och det är bara jag som fått det på bild). Dag 3 kunde knappast ha börjat bättre.

Hej så länge,

Lena

Pausfåglar

Nu är jag hemma igen efter sex händelserika dagar i finska urskogen och med många bilder i bagaget. Inledningsvis bjuder jag på några pausfåglar. Bilderna ska helst ses mot svart bakgrund dvs förstora.

Som alltid om det ligger något ätbart i naturen är kråkfåglarna på plats och kungen bland dessa är korpen.

I Finland finns det åtta arter av kråkfåglar, samma som i Sverige, och vi fick se sex av dessa. De två som vi inte såg var nötkråka och råka. De andra kommer att dyka upp på bild så småningom. 

Vid det här tillfället hade två korpar flyguppvisning i starkt solljus. Egentligen tycker jag korpar blir finare i mulet väder men de här bjöd på en fin show och det var förövrigt paus framför gömslet. Jag har gjort bilderna svartvita med en blå ton för korparna blev snarare bruna i det varma ljuset som rådde just då. 

Fåglar var inte huvudfokus på denna resa, men vi fick några mycket minnesvärda möten med fågelarter som jag inte alls hade förväntat mej. Mer om det senare.

Hej så länge,

Lena 

Korparna flyger

På något sätt så kändes de här bilderna passande idag.

Även om korpar för mej inte representerar något mörkt och olycksbådande så kändes stämningen ändå rätt.  

Något skrämde korparna....

...men de var snart tillbaka igen. 

Hälsningar Lena

De mytomspunna

Korp (Corvux corax) har historiskt förknippats med de döda och med förlorade eller fördömda själar. I Sverige fanns föreställningen om korpar som är spöken efter självmördare eller mördade människor som inte fått en kristen begravning.... 

Hugin och Munin är kanske de mest kända korparna. I den nordiska mytologin satt de på Odins axlar och hörde och såg allt. De satt sålunda inne med all viktig information + backup (för de var ju två). När vi döpte undervisningslokalerna i vårt nya hus på Ultuna campus tyckte vi att just Hugin och Munin var perfekt för det två datasalarna.

Många inhemska folk vid Nordamerikas nordvästra kust vördade korpen som en gud. Vilket vi såg åtskilliga bevis för i bl a Alaska. I tlingit- och haidakulturerna var korpen både skojare och skapargud. Skojare är lätt att förstå om man sitter och tittar på korpar. De rör sej ibland på ett lustigt skuttande sätt och hoppar jämfota vid minsta oro.

I den här posen ser den lite gudalik ut tycker jag. I synnerhet om man betänker dess storlek. Det är svårt att visa storlek på bild men vingspannet är mellan 115-130 cm och korpen är vår största tätting.

Korpar lever i livslånga par, men de kan göra snedsteg ibland...Det händer att korphannar besöker andra honor när deras hanne är borta. DNA teknik har slagit hål på de flesta myter om fågelpar som är varandra trogna livet ut, och det gäller många fler arter än korpar.

Man kan ju fundera över om inte Hugin och Munin borde ha varit ett par dvs en hona och en hanne. Men reproduktion i den nordiska mytologin följde ju inte alltid gängse normer. De kanske rent av var lite före sin tid...

Korpar är mästerliga flygare och jag fick se många fantastiska parvisa uppvisningar. De är dock mycket svåra att fånga på bild när man sitter i ett gömsle och kameran är "fast" i sin glugg.

Juvenila korpar håller ihop i gäng och frågan är om inte dessa tre höll på att koka ihop något rackartyg tillsammans. Biologer har på senare tid observerat att unga korpar gärna leker, t ex åker kana i snö eller retar andra djur som vargar eller rovfåglar. Beteendet ser de ut att göra enbart för nöjes skull.  

Vuxna korpar är mer försiktiga av sej och även mer avvaktande mot nya föremål. Här var det kråkan som vågade sej fram till godsakerna långt före korpen. De har tillskrivits stor intelligens bland fåglar och kanske är det smart att vara lite avvaktande.  

Många har fått se korpar reta stora rovfåglar, men dessa två såg snarare ut som vänner när de kom flygande genom den brända skogen.

Två vänner som har kommit tillbaka till sin skog efter branden för att leva där sida vid sida...Så kan man väl få fantisera lite när man sitter ensam i ett gömsle och solen snart ska gå upp.

Korp, nationalfågel i konungariket Bhutan och landskapsfågel i Dalsland, nu är det fredag och det är värt ett stort hopp !

Hälsningar Lena

PS. Bilderna är tagna från ett gömsle utanför Sala som man kan boka plats i genom birdsafarisweden.se