En blog om undervattensfoto i första hand, men livet pågår ju även mellan dyken...

Fjällnära kor

En kollega till mej har skaffat en fjällko av typen fjällnära. Det en grupp fjällkor som har använts i traditionell fäboddrift eller som hushållskor på avlägsna gårdar i Norrlands fjälltrakter. Eftersom gårdarna ofta varit ensligt belägna har utbytet av djur från andra besättningar och användandet av semintjurar inte varit så stort som hos fjällrasen i övrigt. 

Fjällkor är ofta vita med svarta eller bruna fläckar och de saknar horn. Alla fjällkors mjölk är mycket bra ur mejerisynpunkt med en världsunikt hög frekvens av Kappa-kasein B som är betydelsefullt för ostproduktionen. Det gör ostutbytet dubbelt så stor från mjölken från dessa djur. Eftersom de får större delen av sommarens foder genom skogsbete har de utvecklat ett starkt fodersök som ger en nyfikna och, om korna mjölkas, väldigt sociala kor. 

Min kollega skaffade en dräktig fjällnära ko för att testa på osttillverkning. Enligt djurskyddslagen får man inte ha en ensam ko (fast det finns andra betande djur som t ex hästar) så hon fick skaffa ett nöt till. Sällskapsstuten, som är en korsning, går ibland under namnet Agent (se öronmärkningen). Han må se helt vit ut men lägg märke till att han har bruna öron.

I slutet av sommaren kom äntligen kalven och det var ju den här krabaten som jag primärt åkte för att titta på. Han har ännu inte fått något namn och som ni kan se inte heller några lappar i öronen. Jag hade turen att det kom en tjänsteresa emellan och fick några bilder innan de stora örhängena var på plats.

Charmig men fortfarande lite skygg så bilderna är tagna med telezoomen. Det var ett varmt sensommarljus i hagen, precis innan solen gick ner bakom träden.

Den behärskar redan tungmanövern som alla kor verkar utöva mer eller mindre frekvent.

Mamman är inte skygg alls, tvärtom kom hon flera gånger för nära och en vidvinkel hade varit mer passande. Jag vet att några som läser min blogg har uttryckt viss oro inför möten med kor. Just den här, med kalv och större kompis, kändes det helt lugnt att besöka inne i hagen. Ägaren var ju också med och lockade fram dem med fallfrukt. 

Lägg märke till de svarta runt ögonen, som eye-liner, dvs som vi använder make-up för att framhäva ögonen. 

Kon heter Mika men hennes son har ännu inte fått något namn.

När mjölkbaren plötsligt öppnade kom den stora kalven på att det där som man kan suga i sej är minsann gott och den fredliga kon låter snyltgästen komma till för det mesta. Trots att den numera är en ren gräsätare och inte har druckit mjölk på flera månader verkar det som att foderspjälkningskanalen fixar det.  

" - Är det detta som kallas fjällmjölk? Gott i alla fall."

Här råder en annan åsikt om vad som är gott. Om katten själv får välja...

Hälsningar Lena

Inlagt 2021-09-15 18:59 | Läst 4694 ggr. | Permalink


(visas ej)

Hur mycket är tolv minus två?
Skriv svaret med bokstäver
Hej Lena, hvilken dejlig serie.
Lutter favoritter her. Katte-billedet stikker lidt ekstra ud - synes jeg.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
Svar från Lena Holm 2021-09-16 21:45
Tack Erik,
jag hade fler bilder på katten då den började äta på sitt byte, men det blev lite snaskigt och bakgrunden var inte lika fin.
Hälsningar Lena
Hej. Härliga bilder och jätteintressant beskrivning för oss stadsbor. Hälsar NL
Svar från Lena Holm 2021-09-16 21:48
Tack Nils-Erik,
det här är egentligen en gård med främst travhästar men ett och annat nötkreatur har förekommit även tidigare.
Hälsningar Lena
Intressant, även om jag är av den rasen som inte uppskattar kor i samma hage som mina fotoobjekt. Det blev några frågor,
Om kon är dräktig hade man inte kunnat få dispans i några månader att endast ha en ko?
Kalven är brun, är det ändå en fjällnära?
Även om man flyttar fjällnära till helt andra betesmarker så har man ändå de bra förutsättningar för ost kvar i kossan
Svar från Lena Holm 2021-09-16 08:11
Tack Peter,
man kan tycka att det vore rimligt med dispens men eftersom ägaren än professor på vårt lantbruksuniversitet vill hon se till att hålla sej till lagens ramar. Kalven var en korsning och ingen direkt stor investering. De fjällnära djuren kan vara bruna vad som är rastypiskt är den stora vita fläcken längs ryggen. Det spelar ingen roll var kon bor det är genetiska förutsättningar som ger kvalitén på mjölken.
Hälsningar Lena
pdahlen 2021-09-16 11:08
Tackar för svaren
Mycket intressant läsning och väldigt fina bilder på kor. Jag är lite rädd för de vackra djur och har svårt att komma nära, fast de är väldigt fotogeniska och har sett många fina bilder på de.
Jag faller pladask för katten! En underbar bild! Vilken katt!!! :-)
Hälsningar Halina
Svar från Lena Holm 2021-09-16 21:50
Tack Halina,
man ska ha respekt för alla stora djur även om de är husdjur. Det här var dock väldigt snälla nötkreatur och kon är ovanligt social. Katten blev en bonus då jag skulle åka hem och den satt utanför husets trappa med sitt byte.
Hälsningar Lena
Det var en fin bildserie på framför allt den lilla kalven och visst är den jättesöt när den slickar sig om mulen kanske det heter även närbilden på katten gillar jag.
Ha det gott/Stig
Svar från Lena Holm 2021-09-16 21:52
Tack Stig,
jag gillar uttrycket hos kalven då den slickar sej om nosen, det ser nästan ut som att den kommit på att den kan göra det alldeles nyligen. Katten blev en kul bonus då jag skulle åka hem.
Hälsningar Lena
Fina bilder och fakta..Både kisen och kalven är riktigt söta och en praktisk kliesten kom det med också..
HaD/Gunte..
Svar från Lena Holm 2021-09-16 21:53
Tack Gunte,
den där stenen har hon nog kliat sej på förut. Det var fint i hagen när solen var på väg ner och djuren var väldigt mysiga och sociala för att vara nötkreatur.
Hälsningar Lena
Härlig serie, mina morföräldrar hade kor och en arbetshäst. Jag har ett minne av att några kor var helt vita, men det är 50 år sedan så inte helt säker.
Mvh Bengt
Svar från Lena Holm 2021-09-16 22:10
Tack Bengt,
om det var mjölkkor är det stor chans att det var fjällkor. De klarar sej på enklare beten och kan gå i skog eller på fäbod på somrarna. Passar bra på småbruk om det var en mindre gård de hade.
Hälsningar Lena
Intressant läsning och fina bilder. De gula lapparna måste ju finnas men jag kan tycka det är trist att de finns så därför tycker jag extra mycket om bilderna på kalven och katten. Katter har ju än så länge inga gula lappar i öronen.
/Ulla