Promotion
I lördags hade Sveriges lantbruksuniversitet promotion, dvs en ceremoni då insignierna för doktorsgrad delas ut efter godkännande av doktorsavhandling. Dessa tre härliga tjejer skulle denna dag få motta doktorshatten och diplomet. Klädkoden är hödtidsdräkt, men klänningen behöver inte vara svart.
Efter högtidligt intågande i aulan inleds promotionen med tal av rektor. Hattar, lagerkransar och diplom ligger uppradade i bakgrunden. Det var ett 30-tal nya doktorer från fyra fakulteter som skulle promoveras. Dessutom en jubeldoktor och sju hedersdoktorer.
Först ut var en jubeldoktor, vilket är en titel som tilldelas den som 50 år tidigare promoverades till doktor. I år var det bara en och det var en gammal kollega till mej och professor emerita vid vår institution.
Sedan följde promovering av nya doktorer vid min fakultet och bland dessa en tjej som jag varit handledare till, vilket också var orsaken till att jag var där och tittade. Det är promotor som delar ut hatten...
...följt av diplomet.
Därefter tar de varandra i hand och doktorn kliver över trappsteget och ner på andra sidan.
Slutligen ett bugning till rektor, hedersgäster och alla som med i aulan. Då är nästa person redan på väg upp osv.
Dessa tre vänner var de sista från vår fakultet och fick därför stå kvar på scenen för fanfar och slutord från promotorn. Därpå följde nästa fakultet och så höll det på ett par timmar.
Efteråt var det förstås fotografering...
...och jag passade på att vara med bland äkta makar och ta några bilder. Jag skulle egentligen inte ha någon kamera med mej på detta evenemang, eller påföljande fest, men ryckte ändå med mej en 7D mkII (det jag har sedan jag sålde min 5D) och mitt ljusstarkaste objektiv, ett 50 f/1,2.
Det blev några porträttbilder också, på alla tre naturligtvis.
Efter promoveringen var det fest på slottet och vi skulle åka buss dit. Den här vackra pärlan hade kommit för att vara med och köra gäster till slottet.
Slottet går inte att fota med 50 mm (som dessutom blir x 1.6 på den kameran) men så här såg det i alla fall ut på väg in.
I garderoben samsades doktorshattarna. Det här är rätt dyra huvudbonader så de allra flesta lånar en hatt av en äldre kollega. Hattarna har sålunda varit på betydligt fler promoveringar och fester än sina ägare.
Lite bubbel att starta med.
Uppsala slott är otroligt pampigt och kanske inte alls vad man förväntar sej av ett slott. Stenväggarna är ofta kala och fönstren väldigt djupa. Takhöjden är enorm. Lokalerna fylldes snabbt med festklädda människor.
Jag hittade en trappa upp till balkongen och tog några bilder ut över festlokalen. Här får man en viss uppfattning om hur högt i tak det är.
Färggranna förrätter på ett vackert dukat bord. Stolarna är dock inte de allra skönaste. I synnerhet om man har en klänning med pärlor påsydda på tyget. Varenda pärla kändes redan innan första vinet var serverat.
Den långa middagen ska snart börja för den tappra serveringspersonalen.
Jag fotade väldigt sparsamt under middagen för det skulle ändå inte bli särskilt bra resultat och det var dåligt ljus. En porträttbild blev det i alla fall.
Det var förstås ganska många talare och jag fångade den mest underhållande på bild, hedersdoktor Jason Shogren från USA.
Vi avrundade med kaffe och avec en trappa upp och då passade de två veterinärmedicine doktorerna på att samråda lite om en halt shetlandsponny. Hattar eller ej, det finns fortfarande en vardag efter helgen.
Hälsningar Lena
En professionel fotoreportage, som du kan være meget stolt over.
Med mange venlige hilsener fra Erik.
för de fina orden.
Hälsningar Lena
då är det bara att ta fram fracken :-) Det är en högtidlig festlighet och lite kul att gamla regler följs.
Hälsningar Lena
Och du har fångat stämningen väl. Har varit med(som publik/åskådare), och anar känslan av högtid och lite pompa.
//GöranR
visst är det högtidligt och det är minst lika härligt att sitta i publiken som huvudhandledare, som det var när jag själv fick min hatt (som jag också hade lånat).
Hälsningar Lena
visst ska det vara en ordentlig fest på slottet efter en promovering och det är faktiskt lite kul att få klä sej till en sådan. Numera är en doktorandtjänst ganska strikt reglerad i tid. Fyra år är vad som gäller men den kan förlängas om man t ex undervisar som dessa tjejer gjort och av barnledighet förstås. Dessa tre är alla mycket envisa och har extra mycket tålamod eftersom de också har små barn hemma.
Hälsningar Lena
Bra reportage och berättade bilder.
Tack för den titten.
det är en speciell och högtidligt tillställning. Man behöver inte gå så ofta, men någon gång ibland kan det vara festligt att få delta.
Hälsningar Lena
Kul reportage och fina bilder!
MvH
Johnny
den här festkvällen hade de verkligen förtjänat alla tre. För att inte tala om min gamla kollega som blev jubeldoktor.
Hälsningar Lena
Mvh/Gunte..
största chansen att få gå på Nobelfesten hade jag nog så länge jag var student. Då kunde man ansöka om att få köpa en biljett och så var det lottdragning vilka som fick gå från varje lärosäte. Här var det nog lite lagom nervöst men också upprymdhet och glädje.
Hälsningar Lena
Värt ett besök även utan högtidsdräkt.
slottet är absolut värt ett besök men det är extra kul att få vara där på en rejäl fest och det blir lite extra när alla är så uppklädda.
Hälsningar Lena
Fint reportage från promoveringen av nya doktorer. Den högsta examen vi har vid ett universitet. Mycket fina bilder av er fina ceremoni vid SLU.
Det gläder mig extra att ni har många kvinnliga doktorer. Fint också med en kvinnlig jubeldoktor.
Lycka till med att handleda flera studenter till en doktorsexamen
Bob
veterinäryrket är väldigt kvinnodominerat nu så är inte så konstigt att vi har många kvinnliga doktorer. När jubeldoktorn blev veterinär såg det dock helt annorlunda ut och hennes karriär har inte varit helt lätt alla gånger. Vi har fått höra många exempel i fikarummet genom åren.
Hälsningar Lena
- hawk
ja de har verkligen förtjänat sina utmärkelser.
Hälsningar Lena
Och kul för dom inblandade att få se dessa bilder kan jag tro.
Så läcker bilden på bordet tagit uppifrån blev.
ing-marie
de tyckte blogginlägget var jättetrevligt att visa för familjen och så levererade jag ju några bilder extra till dem efteråt. Jag hade ju vissa begränsningar med det objektiv jag valt, så jag fick experimentera lite där det gick. Just uppe på balkongen var det kul. Jag skulle ha gått upp under middagen också, men då kände jag mest för att vara vara på fest.
Hälsningar Lena