Inlägg 1000, Poolepynten och valrossarnas strand
Vi lämnade Longyearbyen bakom oss och styrde direkt mot Prins Karls Forland, en ö på Svalbards västra sida. Vi avnjöt en middag ombord och fick information om att vi skulle göra en zodiaktur redan första kvällen ca 22:30. Solen hade kommit fram och trots lite vind var det strålande vackert.
Det var dock kallt, ca 8-10 minusgrader, och det kändes verkligen ute på vattnet. Vi fick låna rejäla overaller att dra ovanpå våra egna lager av ylle och fleece. Flytväst, mössa, huva på overallen och dubbla vantar, en väska med kameraprylar, redo för nattlig zodiaktur.
Vår osviklige guide och expeditionsledare Björn Anders...
...gör sej redo för att också vara isbjörnsvakt. Skarpladdat vapen typ älgstudsare och en pistol för knall/skrämselskott i ett bälte på höften. Vi ska gå iland och man tar inga risker.
Innan vi kom fram till platsen där vi skulle gå iland vid Poolepynten mötte vi en "gammal bekant". M/S Malmö som vi tillbringade åtta dagar på förra våren kom stävande mot oss i det låga solljuset. Vi kunde inte förstå varför den skulle komma så nära, innan Björn Anders vände upp längs sidan för att överlämna en liten påse till besättningen, någon slags batterier som de behövde och inte fått med sej.
De första valrossarna såg vi redan i vattnet. De kan vara lite oberäkneliga och definitivt sätta sina betar i en gummibåt, trots att det oftast är mycket fredliga djur.
Efter att Björn Anders spanat av ön och konstaterat att det inte fanns några isbjörnar gick vi iland och promenerade långsamt mot valrosskolonin. Den här platsen känner nog många andra Svalbardresenärer igen. Om vädret tillåter går man hit för här håller en koloni valrossar ofta till.
På slutet flyttade vi oss bara några steg i taget för att inte störa dem. Det är stora, tunga djur som tycks njuta av livet där de ligger på stranden och omväxlande fiser eller rapar. Vi hade tur att vindriktningen var rätt för de luktar inte särskilt gott i en valrosskoloni.
Munhygienen är obefintlig men de snorade lugnt vidare på stranden.
Valrosshannar väger drygt 1000 kg, honor något mindre. Det här är en grupp hannar. De lever på musslor och kräftdjur och borstar botten med den kraftiga "mustachen" när de letar föda. Huden är mycket tjock, ca 4 cm och den har kort päls även om djuren ser nakna ut på håll. En isbjörn klarar inte av att döda en vuxen valross.
När jag vänder ryggen åt valrossarna har himlen färgats vackert rosa i det låga solljuset och molnen. Det här är enda kvällen som vi får en kort stund av "kvällsljus". Solen går inte ner och vi kommer att få se mycket av den under veckan som kommer.
Det blev en sen första kväll ombord på Freya och en hel vecka på Svalbard ligger framför oss.
Hej så länge,
Lena
ja det kommer fler inlägg från denna resa. Det finns oändliga variationer på is och så finns det ju en del djurliv också.
Hälsningar Lena
det kommer mer varianter på horisonter med antingen mer vatten/is eller mer himmel. Man har gott om tid för experiment av den sorten.
Hälsningar Lena
Hälsningar, Bjarne
föga anade vi att vi skulle få stöta på dessa bjässar på betydligt närmare håll lite senare.
Hälsningar Lena
Hälsn!
det var ganska bistert. Jag brukar inte tycka tio minusgrader är så illa men ute till havs var det ordentligt kallt. Det blev dock bättre.
Hälsningar Lena
trots att man färdas genom ett snö och isbeklätt landskap med båt i flera dagar så är variationerna stora från plats till plats och om solen lyser eller det är dimma. Det kommer fler exempel på det.
Hälsningar Lena
det här är en helt privat resa. Det finns ett antal olika företag som arrangerar resor med expeditionsfartyg runt Svalbard. Första året åkte vi med Zoom fotoresor och denna gång var det Wild nature. Vid båda tillfällena har Brutus Östling varit med som fotoexpert och guide.
Hälsningar Lena
ja det här är ett häftigt ställe att besöka och det är vår andra resa till Svalbard.
Hälsningar Lena
Har tänkt på det där med deras betar, inte så kul om dom fick för sig att smaka på gummibåten.
Trevligt inlägg som vanligt !
ing-marie
vi fick ett till möte med valrossar på betydligt närmare avstånd som blev lite tumultartat. Betarna är inte att leka med och de kan lätt punktera en sektion av en gummibåt.
Hälsningar Lena
Men längtan dit sög tag i mig och i minnet och tankarna var jag där.
Känner igen mig i det mesta du visar och beskriver. Härligt.
Fast jag har aldrig varit där så tidigt som i maj.
Trots lukt och ljud så visst är valrossarna härliga.
jag förstår vad du menar för vi var ju på Svalbard förra våren och när möjligheten att följa med på en tur detta år plötsligt blev tillgänglig, och vår andra resa inställd, var valet enkelt. Men det var tidigt på säsongen och mer om det kommer. Kylan var påträngande de första dagarna och även om jag är tåligare än många andra så kändes det inte som läge för zodiak i början.
Hälsningar Lena
Kul att ni fick komma så nära Valrossarna.
Mvh
Fredrik
vi kom ännu närmare en annan dag vilket resulterade i en nyvaken valross som plötsligt var för nära.
Hälsningar Lena