Närkontakt med valross

Tredje dagen ombord och vi vaknade till strålande sol och blank vatten. Efter frukost gav vi oss ut i gummibåtarna för att köra runt Virgohamna och närliggande fjordar. Vyerna var spektakulära.

Fantastiska isskulpturer avlöste varandra. Bitvis var det dessutom väldigt grunt och vi kunde lätt se botten i det klara vattnet.

Den blå isen kommer från glaciärer och vi hittade några riktigt blå formationer denna dag. Isen rör sej hela tiden i vattnet därför finns det istappar som ser ut att ha bildats åt fel håll.

Efter en stund stötte vi på några knubbsälar som låg och tycktes njuta i solen.

Jag vet inte hur man tyder sälar men dessa uttryck borde handla om att livet är ganska skönt, eller vad tror ni? 

Den här posen ser inte helt bekväm ut men sälen ligger lugnt kvar och ser även den ut att njuta.

Vi fortsätter att smyga runt med zodiakerna bland isformationer och snö. Plötsligt bryter några mörka djurkroppar ytan en bit bort. Unga valrossar...

Vi håller ett lämpligt avstånd och spanar på dem en stund. De spanar tillbaka och dyker, kommer upp igen osv. Vi lämnar dem efter en stund och börjar sakta åka tillbaka mot fartyget. Vi har varit ute flera timmar.

Plötsligt hittar vi två valrossar till. De ligger och sover. Vi smyger mycket sakta med gummibåten...

....och valrossarna snusar vidare i godan ro....

....tills plötsligt båda vaknar och spritter upp med förvånansvärd snabbhet. Det blev en del suddiga bilder med mest bara betar, andra deltagares kläder mm, medan vår guide backar undan en bit och vi får ordning  i båten.   

Den större av de två valrossarna tittar lite slött på oss. På det här avståndet kan man se att djuren har kort päls trots att de ser nakna ut på håll. Bilderna är tagna med 420 mm på en "fullformat" så vi sitter inte fullt så nära som det kan se ut.

Den där gummibåten med rödklädda figurer var nog inte så mycket att bry sej om, tycks den tänka. Jag har också samlat mej så mycket att jag kom på att ta några bilder i stående format, för att få med betarna.

Den andra valrossen, som kan vara yngre om man ser på betarna, tycks fortfarande vara lite misstänksam och verkar inte alls glad över att ha bli väckt ur sin sköna slummer.

Vi passerar runt dem i krypfart...

....och med ett stort plask bestämmer den sej för att gå i vattnet. Där blir valrossar mycket snabba och rörliga och vår guide backar genast undan båten. Vi lämnar valrossarna och går tillbaka mot Freya där det är dax för lunch.

Innan vi går ombord passerar vi minnesmärket för Andrés expedition. Allt som finns att se på denna plats ligger under snön så det blir ingen landstigning, och ombord på Freya har de fått tips om var det kan finnas isbjörn....vi skyndar ombord.

Hälsningar Lena

Inlägg 1000, Poolepynten och valrossarnas strand

Vi lämnade Longyearbyen bakom oss och styrde direkt mot Prins Karls Forland, en ö på Svalbards västra sida. Vi avnjöt en middag ombord och fick information om att vi skulle göra en zodiaktur redan första kvällen ca 22:30. Solen hade kommit fram och trots lite vind var det strålande vackert.

Det var dock kallt, ca 8-10 minusgrader, och det kändes verkligen ute på vattnet. Vi fick låna rejäla overaller att dra ovanpå våra egna lager av ylle och fleece. Flytväst, mössa, huva på overallen och dubbla vantar, en väska med kameraprylar, redo för nattlig zodiaktur.

Vår osviklige guide och expeditionsledare Björn Anders...

...gör sej redo för att också vara isbjörnsvakt. Skarpladdat vapen typ älgstudsare och en pistol för knall/skrämselskott i ett bälte på höften. Vi ska gå iland och man tar inga risker.

Innan vi kom fram till platsen där vi skulle gå iland vid Poolepynten mötte vi en "gammal bekant". M/S Malmö som vi tillbringade åtta dagar på förra våren kom stävande mot oss i det låga solljuset. Vi kunde inte förstå varför den skulle komma så nära, innan Björn Anders vände upp längs sidan för att överlämna en liten påse till besättningen, någon slags batterier som de behövde och inte fått med sej.

De första valrossarna såg vi redan i vattnet. De kan vara lite oberäkneliga och definitivt sätta sina betar i en gummibåt, trots att det oftast är mycket fredliga djur.

Efter att Björn Anders spanat av ön och konstaterat att det inte fanns några isbjörnar gick vi iland och promenerade långsamt mot valrosskolonin. Den här platsen känner nog många andra Svalbardresenärer igen. Om vädret tillåter går man hit för här håller en koloni valrossar ofta till. 

På slutet flyttade vi oss bara några steg i taget för att inte störa dem. Det är stora, tunga djur som tycks njuta av livet där de ligger på stranden och omväxlande fiser eller rapar. Vi hade tur att vindriktningen var rätt för de luktar inte särskilt gott i en valrosskoloni.

Munhygienen är obefintlig men de snorade lugnt vidare på stranden.

Valrosshannar väger drygt 1000 kg, honor något mindre. Det här är en grupp hannar. De lever på musslor och kräftdjur och borstar botten med den kraftiga "mustachen" när de letar föda. Huden är mycket tjock, ca 4 cm och den har kort päls även om djuren ser nakna ut på håll. En isbjörn klarar inte av att döda en vuxen valross.  

När jag vänder ryggen åt valrossarna har himlen färgats vackert rosa i det låga solljuset och molnen. Det här är enda kvällen som vi får en kort stund av "kvällsljus". Solen går inte ner och vi kommer att få se mycket av den under veckan som kommer.

Det blev en sen första kväll ombord på Freya och en hel vecka på Svalbard ligger framför oss.

Hej så länge,

Lena