Wenn jemand eine Reise tut...

Jag tyckte det gamla tyska citatet kunde vara lämpligt att börja med,  eftersom jag varit ute och rest och då till Tyskland dessutom:

Wenn jemand eine Reise tut
so kann er was erzählen

Tvåhundraåriga visdomsord av Mattias Claudius: "När någon gör en resa, så har han något att berätta". Det gäller även mig, i påsktid och nutid, med lillkameran som observatör och berättare.

En resa börjar någonstans, och jag låter min resa börja färggrannt. Som fri berättare har jag ju den underbara möjligheten att börja berättelsen precis var jag vill, när jag vill och hur jag vill.

Och nu vill jag börja här. Precis här.

Morgonsolen, nja så tidigt var det inte; förmiddagsvårsolen sänder sina ljusa strålar på den vandrande resenärens väg. Färgens skönhet gör vandringen lättare för den som har tid att njuta och låter sig fascineras.

Färgskalan ändras längs vandringens väg. Kan man då låta bli att lyfta på kameran och låta även den få njuta?

Det finns ju till och med resenärer som har färgmatchat ryggsäcken till omgivningen. Eller är det en kameleont-effekt? 

Några timmar, en säkerhetskontroll, en  flygresa, en terminalpromenad och en bussresa senare hittade jag nya färger och former.

Arkitekten står för det gröna och T-Mobile för det rosa. Och DB bidrar med de röda inslagen.

Här är det en citrus och inte solen som står för det strålande gula medan interiören håller sig klädsamt i bakgrunden som en avlägsen spegelversion av verkligheten.

Tittar man neråt så finns det järnväg och tittar man uppåt så finns det järnväg (jo, den vita bron på tvären däruppe under taket, bär på järnvägsspår, men det insåg jag inte förrän jag såg något rött glida ut på bron).

Nivåerna och nivåskillnaderna inbjuder till motivjakt och letande efter vinklar och perspektiv. Det är roligt att vänta på tåg!

Men tyvärr hade jag inte eoner av tid att spendera. Jag skulle ju vidare, så jag gick ner i källaren där mitt tåg skulle gå.

Det var fler där nere som stod och njöt av att vänta på tåg...

...och tåget kom...

...så det var bara att sätta sig tillrätta.

Och vänta på fortsättningen. Var skulle jag hamna?

Här hamnade jag: Fortsättningen

Bilder från:

Arlanda flygplats

Berlin Hauptbahnhof

Foto: Canon S70

2009-04-16 08:18   Peter-L

Jo, så är det Jan-Olof, resor ger upplevelser. Att njuta utav, berätta och fotografera. Fina och trevliga bilder från din tysklandstripp!!
Läckra effekter från solgardinerna på Arlanda. Nästan lite retrokänsla med färgerna. Snyggt!
//Hälsningar - Peter

Besvara

Svar från janolof 2009-04-16 18:09

Tack Peter!
Jo visst är det så, att resor ger upplevelser. Och på den här resan fotograferade jag på samma sätt som till vardags, till och från jobbet, med kameran till hands i handen eller i en närbelägen ficka. Och det har blivit helt andra bilder, mer berättande och mindre av singulära motivfångster.

Svara