Vissa dagar blir det bara tråkiga bilder
kanske säger nått ändå
om man har en cykel
och hittar nya vinklar

Om jag har en cykel, kan jag ta en längre väg till jobbet, utan att det tar längre tid. Då kan jag ta den där omvägen, som jag funderat på och få den där vinkeln som jag grunnat på och ta den där bilden, som jag tänkt att det kanske går att ta och som visar andra sidan.

Därför cyklade jag igår längs motorvägens bullervall, på den knaggliga vägen för arbetsfordonen, och klättrade upp på bullervallen.

Och vips, hotellbygget från andra hållet.

Till vänster det andra höga tornet i Kista, Kista Science Tower.

 En ganska tråkig bild i ganska tråkigt ljus, men nu är den tagen, och jag vet hur det ser ut från detta håll. Kanske kommer jag att återvända. Kanske kommer jag att cykla ännu längre. Ingen vet.

När jag cyklade hem, cyklade jag först åt fel håll, med flit, för att se vilka vägar jag kunde hitta. En jobbig väg för det var mest motvind, tröttande för mina otränade cykelben, och lika tråkigt ljus - vackert solsken och skarpa skuggor, men inga motiv som passade till det. Inte som jag hade håg för i alla fall. Jag får väl se det som en rekognoceringstur. Eller som en trevlig cykeltur i solskenet. Det blev en omväg på en mil, så jag nådde i alla fall målet med att ta en längre väg.

Gångtunnelvarning

Jag hittade nya gångtunnlar på vägen, så jag måste ju prova.

I en av dem var ljuset liiite spännande, så jag måste pröva. De andra går ju att återvända till.

Träd i höjden

Solen sken och de vårnakna träden visade sina risiga silhuetter mot vårhimlen, och jag riktade lille PEN uppåt.

Resultatet blev ganska hårt, så jag satsade på att leka lite och förstärkte kontrasterna, för att få en grafisk effekt. Lite lek alltså, inte så allvarlig menat.

I den här bilden blev den uppåtsträvande känslan tydligare, tycker jag.

Jag har tagit sådana här uppåtriktade bilder förut, men alltid blir det samma konstaterande efteråt, att inte är det samma känsla som att stå där och titta uppåt.

Varför fortsätter jag då att ta sådana bilder? Är det roligt? Är det den digitala teknikens förbannelse: det är bara att knäppa, jag slösar ju ändå inte på film. Eller bär jag på någon hopplös inre förhoppning om att någon gång ska det bli bra.

Jag avslutar med ett traditionellt vårmotiv.

Glad påsk och trevlig vår på er!

På cykeltur med lille PEN och 17 mm pannkaka

men ingen pannkaka i matsäcken.

2011-04-19 18:04   EGW

Jag blir impad av att du plåtar på fast du känner dig oinspirerad. Värdet av att dokumentera tunnlar och pågående hotellbyggen framstår ännu inte med full klarhet för mig, men det beror kanske på att jag är miljöskadad. Jag bodde i flera år i trakten av Skärholmen, när det området var en av Sveriges största byggplatser.

Men det svartvita trädet har en tidlös skönhet!

Besvara