Vatten, trä, metall och sten, men än hade ej bedövningen helt gått hän. Och dags att välja svenskans vackraste ord
Jag är fortfarande kvar i fredagens skeenden, i alla fall i bloggen. Tur kanske det är, för idag verkar vädret tråkigt därute, jag hör regnet smattra mot taket och dropparna spela i hängrännor och stuprör. Och inte hade morgontidningen kommit, blixtnedslag i tryckeriet. Inte promenadväder direkt. Då är det bra om det finns obloggat stoff kvar.Bloggningen är ju en bra aktivitet i min Alzheimer-anpassade tillvaro, håller hjärnan igång liksom. Precis som sudoku och korsord. Och fotograferingen!
Jag hade hunnit ner till vattnet. Där tog jag en bild som jag lika gärna hade kunnat ta i hemkommunen under en promenad där. Motiven går igen.
Hemkommunen, det är något jag funderar på ibland. Var hör jag hemma egentligen? Jag har bott 30 år i Stockholm, ett drygt kvartssekel i Sala och nu i Sollentuna de senaste tio åren. Kan också uttrycka det som att jag växte upp och studerade i Stockholm, och att barnen växte upp i Sala, och nu är vi spridda för vinden. Först nu börjar jag känna mig som Sollentuna-bo. Länge var det bara en plats att sova. Och jag tillbringade dagarna på andra sidan gränsen, i Stockholm, där jag jobbade. Numera gör jag ingenting, jag är ju pensionär. Och tur är väl det.
Vatten och trä fanns det redan i första bilden. Här kan vi komplettera med sten och metall.
Jag anar att trafiken inte är daglig längs den här sträckan. Kan kanske kallas för en avkrok mitt inne i Storstaden. Tyckte det var ett frodigt motiv.
Sten och trä.
Vackraste ordet?
Kontrapropositionsvotering är fortfarande kvar i leken. Kortast är du.
Det handlar om SvD:s Sommartema om svenskans vackraste ord
http://www.svd.se/rosta-har-vilket-ar-svenskans-vackraste-ord/om/svenskans-vackraste-ord
-affe
Rötter är något annat. Jag har mina i en socken i Hälsingland och efternamnet kommer från ett bynamn där. Att sedan pappa och hans 12 syskon spreds över hela landet från Kiruna i norr, till Hässleholm i söder, är en annan sak.