Vatten, trä, metall och sten, men än hade ej bedövningen helt gått hän. Och dags att välja svenskans vackraste ord

Jag är  fortfarande kvar i fredagens skeenden, i alla  fall i bloggen. Tur kanske det är, för idag verkar vädret tråkigt därute, jag hör regnet smattra mot taket och  dropparna spela i hängrännor och stuprör.  Och inte hade morgontidningen kommit, blixtnedslag i tryckeriet. Inte promenadväder direkt. Då är det bra om det finns obloggat stoff kvar.Bloggningen är ju en bra aktivitet i min Alzheimer-anpassade tillvaro, håller hjärnan igång liksom. Precis som sudoku och korsord. Och fotograferingen!

Jag hade hunnit ner till vattnet. Där tog jag en bild som jag lika gärna hade kunnat ta i hemkommunen under en promenad där. Motiven går igen.

Hemkommunen, det är något jag funderar på ibland. Var hör jag hemma egentligen? Jag har bott 30 år i Stockholm, ett drygt kvartssekel i Sala  och nu i Sollentuna de senaste tio åren. Kan  också uttrycka det som  att jag växte upp och studerade i Stockholm, och att barnen växte upp i Sala, och nu är vi spridda för vinden. Först nu börjar jag känna mig som Sollentuna-bo. Länge var det bara en plats att sova. Och jag tillbringade  dagarna på andra sidan gränsen, i Stockholm, där jag  jobbade. Numera gör jag ingenting, jag är ju pensionär. Och tur är väl det.

Vatten och trä fanns det redan i första bilden. Här kan vi komplettera med sten och metall.

Jag anar att trafiken inte är daglig längs  den här sträckan. Kan kanske kallas för en avkrok mitt inne i Storstaden. Tyckte det var ett frodigt motiv.

Sten och  trä.

Vackraste ordet?

Kontrapropositionsvotering är fortfarande kvar i leken. Kortast är du.

Det handlar om SvD:s  Sommartema om svenskans vackraste ord

http://www.svd.se/rosta-har-vilket-ar-svenskans-vackraste-ord/om/svenskans-vackraste-ord

2015-09-06 10:53   alf109

Svårt detta med vart man känner sig hemma, eller har sina rötter. Själv är jag ju uppvuxen i Vallentuna och har nu bott lika länge här på Söder. Konstigt nog delas mina rötter nog mellan Söder och Åmotfors där jag aldrig bott. Det är dock den plats som alltid (fram till 2010) funnits för mig, först som mina morföräldrars hemvist och senare när mina föräldrar flyttade dit efter pappas pensionering. Men Vallentuna ligger ju också där och spökar i bakgrunden.
-affe

Besvara

2015-09-06 17:42   janolof

Jag har ju bott på tio olika ställen,så vad jag betraktat som hemma har varierat. Där jag bor nu har jag till min förvåning bott i 10 år och det är rekord. På en del av ställena har jag bara bott, andra har känts som hemma.
Rötter är något annat. Jag har mina i en socken i Hälsingland och efternamnet kommer från ett bynamn där. Att sedan pappa och hans 12 syskon spreds över hela landet från Kiruna i norr, till Hässleholm i söder, är en annan sak.

Besvara