Vart var vi på väg?
Äntligen framme vid det obestämda målet
Så småningom kom jag fram till målet, även om vägen dit varit virrig och snirklig, men det kan ju bero på att det är svårt att gå raka vägen när man inte vet var målet är. Lite enklare blev det kanske av att jag var fullkomligt fri att bestämma målet själv, men då gäller det att känna igen det när man kommer dit. Ett dilemma? Nej, inte värre än man gör det, ganska gemytligt faktiskt, hade ju inget sällskap att ta hänsyn till.
Jag kunde gå åt vilket håll som helst...
...medan jag tog precis de bilder jag ville ta. Om de sedan blev som jag ville är en annan sak.
Ledig etta med fin utsikt och soligt läge, uthyres omgående...
Den här polaren stod och skrek här i somras också, och han var fortfarande kvar.
Men det var ju målet jag skulle hitta...
...tänk om jag skulle gå åt det här hållet.
Nej, inte det här huset, det går vi förbi.
Vi ska tydligen högre upp.
Däruppe fanns det fler hus.
Och ännu ett...
Huset var finare på framsidan och där kunde jag gå in och fika och det var verkligen på tiden för det var skönt att komma in i värmen.
Det visade sig att jag varit på väg mot Edsbergs Konsthall.
Där värmde jag och G2 mig, efter en kylig promenad.
.
Bra promenadstråk, konst.... foto... Ett bra Mål!!!
Det jag såg där kan mäta sig med många tillfälliga utställningar på de stora museerna inne i Stan.
- “Vill du vara snäll och tala om för mig vilken väg jag ska ta härifrån?”
- “Det beror på vart du vill komma” svarade katten.
- “Det spelar inte så stor roll…”, sa Alice.
-”Då spelar det heller ingen roll vilken väg du tar”, sa katten.
- “…så länge som jag kommer någonstans”, fortsatte Alice.
- “Åh, det kommer du att göra”, sa katten, “bara du går tillräckligt långt”.
Klok katt och klok flicka ;)