fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Varför tog jag de här bilderna då?

Tog dem igår, så jag kanske fortfarande kommer ihåg  lite hur  jag tänkte eller  vad  jag gjorde. I den mån jag tänkte. Att jag gjorde  är ju bilderna ett ovedersägligt bevis på.  Konsten i sig att åstadkomma en bild är idag inte det svåra om man jämför med den tid när varje lyckad bild var en bragd. Nu handlar det mer om känslan  att fånga min bild  av verkligheten under promenaden. Om  jag sedan går, promenerar, spankulerar eller  bara strosar har ingen betydelse.

Bron.

En bro är något som överbryggar ett hinder och öppnar nya vägar. I kommunen jag bor finns det hinder som måste  överbryggas,  i det här fallet järnvägen. Bron spänner sin båge över hindret och dess båge har en  skön form, även  fast det inte är någon märkvärdig  konstruktion. Bågen bildar stommen i bilden. Sedan ville jag ha spegeln på sin stolpe mitt i bilden (har väl med komposition att göra) och några uppstickande hus  i fonden för att få en komplettare bild. Lyktstolpen till höger måttade  jag också in. Sedan hade jag lite tur att ett Arlanda express kom just när jag exponerade.

Men det här var inte svar på frågan: varför? Ja, varför,  ögat såg helt enkelt att det skulle kunna bli  en (tillräckligt) bra bild. Inget mästerverk, men klart bloggbar.

Jag  blev sedan lite nyfiken på om det kunde bli något spännande perspektiv om jag klättrade upp lite på slänten till vänster. Samtidigt hade mitt högra öga spanat in att ett pendeltåg snart skulle starta från stationen.

Pendeltåget och soffan.

Min tanke stämde. Pendeltåget började röra på sig och ge bilden liv och innehåll. Nere till höger skymtar en vit soffa och uppenbarligen användes den. Och så fortfarande bron kvar i bilden, men inte som huvudmotiv utan snarare som  rekvisita, tillsammans med klotter, byggkran, hus och annat som gör bilden komplett och mer levande.

Röda huset.

Sedan vände jag på mig och gick tillbaka. Blicken fångades av två stora färgfält. Inte så mycket att fundera på, bara att ta  en bild. Kanske blir den vacker och färgmättad, en fröjd för ögat, men knappast i samklang med  de föregående två bilderna, men i en blogg kan den duga.

Hommage à Perssons.

Här var det helt klart en tanke som fick mig att ta bilden.

Jag kommer ihåg Perssons bokhandel från 70-talet, en stor, välfylld klassisk bokhandel i Fältöversten på Östermalm. När jag hamnade i Sollentuna för åtta år sedan återsåg jag Perssons, i Sollentuna Centrum, fortfarande välsorterad, med ambitioner att upprätthålla kulturarvet och inte bara vara en supermarket för bästsäljare. Sedan byggdes köptemplet om till modern Galleria, stajlades och fick höjda hyror. Ut med skurvattnet försvann Perssons, och överlevde några  år på svältgränsen innan den obevekliga slutet  kom.

Därför tog jag bilden. Jag som är präglad av den 6-åriga folkskolan och skolbibliotekets väldoftande band.

Blott blått?

Samma hus som ovan, men från annat håll. Varför? Färgen förstås. Det enda skälet.

På andra sidan.

Sedan gick jag över till andra sidan, på bron, över järnvägen, och såg bebyggelsen. Asfalten svart och nylagd som en diagonal och fylliga höstfärger på huset. En bit av det gamla Tureberg i det moderna Sollentuna. Så det var ljuset och kombinationen av gammalt och nytt, som fick mig att ta bilden.

Höst.

Det säger väl sig själv, varför jag tog den här bilden? Färgen!

Inlagt 2014-09-28 09:28 | Läst 3629 ggr. | Permalink

"Du är en fotografisk filosof af rang. Troligen den främste, i kommunen där du bor... Jag gillar "soffanbilden", där höghuset i bakgrunden ger fina linjer... Den skulle du nog kunna ta ett varv till på.... kompositionsmässigt... :) Samtidigt som man inte kan säga så i foto, för det är ju du som bestämmer över dina bilder... Och sedan hoppas jag att det inte är din soffa!! ;) Ha det fint J-O!!"


(visas ej)

Hur mycket är tre plus två?
Skriv svaret med bokstäver
Den där sista bilden gillar jag verkligen, den känns lite småkaxig:)
Svar från janolof 2014-09-28 20:49
Tack! Kaxig klätterväxt, det var något nytt. Roligt att du uppskattar kaxigheten
Du är en fotografisk filosof af rang. Troligen den främste, i kommunen där du bor... Jag gillar "soffanbilden", där höghuset i bakgrunden ger fina linjer... Den skulle du nog kunna ta ett varv till på.... kompositionsmässigt... :) Samtidigt som man inte kan säga så i foto, för det är ju du som bestämmer över dina bilder...
Och sedan hoppas jag att det inte är din soffa!! ;) Ha det fint J-O!!
Svar från janolof 2014-09-28 20:52
J-O, Filosof Af Rang, det låter fint det. det. Nej s0ffan är ej min, det är någon annan som sover där.
Jag gillar dina tankar kring dina bilder.
Vi får kanske möjlighet att diskutera lite på lördag?
Visst, om vi är på pratavstånd.