Varför jag kände mig lyckligare när jag slutade vara naturfotograf.
En reflektion

Jag har ju alltid gillat att söka mina motiv i naturen, i det öppna landskapet, i skogen, på fjällvidderna, osv. En gång i tiden (och då talar vi om en bra bit in i förra millenniet) var det därför naturligt för mig att av säga naturfotograf, när folk frågade vad jag helst fotograferade. Men det blev ofta fel, missuppfattningar om vem jag var, och om vad och hur jag fotograferade.

Associationerna gick ofta till fåglar, kikare, djur och långa telen, till gömslen och spaning. Men sällan (eller aldrig) syntes djur på mina bilder, och sällan satt jag still och spanade. Jag var (och är) en vandrare, en sökare, en observatör som fotograferar vad jag ser och upplever, inte en samlare som samlar på arter och fångster.

Såsmåningom kom jag på att jag skulle säga landskapsfotograf i stället. Det kändes mycket bättre. Sällan blev jag missförstådd. Möjligen att folk inte förstod alls, men bättre det än att misstolkas, och då fick jag ju en chans att förklara.

Men min tolkning av landskap är mycket vid, iallafall numera. Blombilder blir till miniatyrlandskap, stads- och gatubilder är ju stadslandskap, och där ryms även t.ex. arkitektur. Men mitt seende är det samma när jag fångar bilderna. Och motivområdena befruktar varandra. Det öga jag lärt upp i naturen tar jag med mig i stadsmiljön, och tvärtom: de nya erfarenheter jag får kan jag ta med tillbaka til naturen. Nu har jag t.ex. inte fotograferat i fjällen på femton år. jag undrar hur mina bilder skulle se ut idag om jag återvänder. Säkert annorlunda.

Tre olika landskap:

Ett traditionellt vårlandskap. (Sörmland, maj 2008, Canon 40D, 17-50 mm)

Också ett landskap, men mer hus- och park- än natur-.   (Som ovanstående bild)

Ett modernt landskap?   (Arlanda, maj 2008, lillkameran Canon S70)

Och ett fjärde:

Och ett stadslandskap (S70). Varför skall jag hantera detta annnorlunda än utsikten från ett berg? 

Bara en reflektion... 

2008-08-16 13:51   light

Tack för ett annorlunda och tänkvärt inlägg om "landskapsfotografi"!

Besvara

2008-08-16 14:47   alf109

Intressant, och så rätt!
Den handlar om att reflektera över det som möter en när man lever sin vardag. Och just att inte låsa fast sig i en genre kan vara nog så viktigt. Rekommenderar dig varmt att ta en titt på Don McCullins landskap, han exemplifierar precis det du skriver om här tycker jag. Han är kanske mest känd för sina krigsbilder, men har samma känsla i sitt gatufotande och sina landskapsbilder. Så är det med riktigt duktiga duktiga fotografer liksom med musiker, man ser vem som tagit bilden oavsett vad denne fotograferat liksom man känner igen Coltrane oavsett vad han spelade. Det viktiga är vad du har att säga och hur du säger det! Sa Bergengren. Och de få som är riktigt bra vet både vad de skall säga och hur de skall göra det.
-affe

Besvara

2008-08-16 19:00   Leif Eliasson

Välskrivet och intressant. Tycker att jag känner igen mig själv och min egen utveckling i din berättelse.
/Leif

Besvara