VARDAGLIGA GEOMETRIER?
Gårdagens upptäckt gav många refllektioner
Jag hade kommit 100 meter hemifrån och jag hade ingen tanke på att det var en speciell dag. 11 november inträffar ju varje år och varje år den 11/11 är det årsdagen av 11/11 kl 11 år 1918, vapenstilleståndet efter första världskriget, så det var inget speciellt i år. Jag var bara på väg till jobbet, ovetande.
Däremot passerade jag det här hörnet. Och fick en insikt.
Är det vardagens geometrier jag fångar, när jag går till och från jobbet, är det geometrierna som fångar och fascinerar mig och som gör att jag oupphörligt måste lyfta kameran och ta en bild?
Det är inte jag som skapat bilden, det har asfaltläggare, stolpresare, gräsklippare och kanske en landskapsarkitekt eller stadsplanerare gjort. Jag bara tar bilden, den finns färdig där när jag passerar, färdig med sina vardagliga geometrier som är så sköna.
Det är nästan som ett tvång, jag ser formerna och jag måste ta bilden. Det är ju synd att en bild skall finnas kvar otagen, i värsta fall får jag lagra den i mitt minne om jag inte har någon kamera till hands. Andra gånger ser jag inte alls för hjärnan är upptagen med annat. Eller helt tom.
Men nu fick jag alltså visionen av att det är de vardagliga geometrierna som fångar mig.
För att undersöka om det bara var formerna som fångade mig (och inte färgerna) gjorde jag också en svartvit version av bilden när jag kommit hem.
Jag ser då att det är formerna som i första hand fångar mig. Det som fångade mig i motivet finns i denna bild, men ändå gillar jag färgversionen bättre.
Varför då? Det jag ser är att det jag såg, det jag ville fånga, finns i den svartvita bilden, men förstärks av färgerna i färgbilden. Det är formerna som (i mina ögon) gör bilden och färgerna som gör formerna tydliga. Det var en intressant iakttagelse eftersom det ofta är så att man kan framhäva former och mönster i en bild genom att använda svartvitt, och intressant eftersom det bekräftar en del av min intuitiva känsla för färgen i dessa mina vardagsbilder.
Och känslan av detta med vardagens geometriska former dök upp just i denna korsning i går morse.
Vardagens geometrier?
Ja jag kan ju inte definiera begreppet, jag sätter bara en rubrik på min känsla, en känsla som jag haft och som har vuxit och utvecklats ett längre tag. Egentligen behöver jag inte heller en etikett, men det gör det lite enklare att formulera sig, och att tvinga mig själv att formulera mig gör mig lite klokare. Att tvinga fram formuleringar som kan läsas av andra (och kanske förstås) skärper tankar och insikter på ett annat sätt än att bara låta tankarna spreta runt i hjärnan.
Om jag vrider mig åt höger från den position där jag tog förra bilden ser det ut såhär.
Även här har jag valt att visa både originalbild och en svarvit variant av samma bild.
...och även här föredrar jag färgvarianten.
Jag tror det beror på att busken bakom stenen dör i sv-varianten, den "tappar formen".
I (går)dagens tredje motiv är det självklart att det är färgen, den blå cirkeln, som gör geometrin i bilden, och därmed även bilden. Eftersom det här med geometrier börjat snurra i hjärnan tog jag en omväg genom lekparken för att fånga cirkeln.
Det röda i bilden är förstärkt för att kunna matcha det blå. Då blir det också mer som ögat såg och hjärnan uppfattade det. Därmed blir också det andra geometriska objektet synligt: klätterställningens kub.
Oregelbundna former
När jag nu observerat detta med geometrier, dvs. satt en etikett på något jag sysslat med länge, fortsatte jag med att söka mer slumpmässiga geometrier.
Nerfallna löv, t.ex. Hopplös bild i svart-vitt. Geometrierna försvinner.
När jag förstorar och tittar på den här bilden tycker jag övre högra hörnet är mest spännande...
Här blev det en kombination av oregelbundna former (löv och buskar) och mer strikt rätlinjighet (bom och asfalt), kanske också en (ej avsiktlig, det var formerna jag såg) kontrast mellan mjukt och hårt.
Fascinerande (?) linjer
Jag gillar formerna på gångvägarna som möts just här och har tagit ett antal bilder här genom årens vardagsbloggande. Det var ju bloggandet som födde mitt vardagliga fotograferande på väg till och från jobbet och just här kan jag inte sluta att fascineras av linjespelet (som bara syns delvis på denna bild).
När jag passerade här igår under min geometriska extas, och såg dessa linjespel, väcktes tankarna på när jag som liten pojk lekte i sandlådan och byggde vägar i sanden och formade kurvor, korsningar och backar med händerna, och jag var noga med att det skulle vara snygga linjespel och fina övergångar mellan kurva och raksträcka.
Var det kanske där känslan för geometrierna grundlades?
Även här gjorde jag två olika versioner av bilden, orginalet i färg och (ovan) en beskuren version i svartvitt.
I färgbilden sticker en liten grässnutt in till höger. Jag tycker den ska vara där för att den kompletterar bilden, men också för att den irriterar ögonen lagom mycket, så bilden inte blir för tråkig. I den svartvita bilden var jag tungen att ta bort grässnutten, den förstörde totalt harmonin i bilden. Tänk så olika det kan bli.
Ganska banala reflektioner kanske, men de var givande för mig. Och redan har en del tankar förflyktigats och inte kommit på pränt...
.
//Ewa
Reflekterandet över bilderna är något som gör fotograferandet extra intressant, och det som inbland är drivkraften för mig.
Att göra sig medveten om geometrin i ett motiv tror jag kan vara väldigt värdefullt för hur jag komponerar bilden. Färgens roll i det hela varierar nog mellan olika motiv och bilder. Men jag håller med dig, i de fall du visar förtydligar den geometrin.