Var verkligen vägen till vattnet vacker vardagsvandring?
Vägarna växlar och tiden gör språng i min blogg, även bakåt i tiden. Oftast blir inte sprången i rummet så långa eftersom jag rör mig mest till fots, när jag inte fuskar och tar en transportsträcka med SL
Och nu tar jag ett kort hopp i tiden, till början av veckan, till då när promenaden växte när jag plötsligt drogs till silhuetten uppe på berget
Silhuetten växte när jag gick upp för backen.
Ibland bara anade man en koloss mellan träden.
Berget hade sina demoner.
Vakande lurade de här och där.
Det var visst en rejäl vattentunna däruppe.
Utsikten var fin och vidsträckt.
Jag hade endast vidvinkel med mig, den här avstickaren var helt oplanerad, så utsiktsbilder blev det inga, bara en bild på nyponen. Men i fjärran kan Edsviken anas.
Mulet var det mest, men på vägen ner tittade solen fram.
/Stephan
Ser inte så vackert ut men spännande däremot som
på upptäcksfärd med barnen när de var små..
Då kunde jag skrämt dem lagom
///Gun-Inger