Var är väderkvarnarna? En skönhet gled in i bilden. Och lite däremellan.
Jag gillar den här gatan. Jag promenerar gärna här, till och från gratisparkeringen där jag brukar hitta plats om jag inte är alltför sen. Eller så går jag en annan väg. Det kan bero på ljuset också. Gratispromenader gillar jag lika mycket som gratisparkering. Dessutom håller jag bilen borta från stadskärnan och det är väl också en tanke med höga parkeringsavgifter?
Men viktigast är nog promenaden. Den kan ge bilder. Här på väg åter till bilen.
Jag gillar känslan i boulevardstuket och att det inte är allt för mycket trafik här. Åtminstone inte de tider jag rör mig här. Jag brukar inte gå i mitten, men nu handlade det om perspektiv och fotovinklar. Jag ville stå i mitten. Jag placerade mig också så att svamparna skulle synas.
Jag gillar även bebyggelsen här. Ja inte innanmätet för det kan jag bara gissa mig till, men vad jag ser när jag går här. Hus av olika ålder men prydliga representanter för sin tid och inte allt för pompöst. Och i samklang med gatan som helhet. I alla fall åt det här hållet. Jag kanske borde gå åt andra hållet också.
Tidsåldrar, stil och färger varierar, färgerna speciellt när det gäller löven (Nej, inte Löfven).
Dragit för mycket i spakarna? För mycket färg? Nej husen måste ju få matcha höstlövens intensitet. Om inte, får jag åberopa den konstnärliga friheten.
Rött och rött.
Plötsligt glider en skönhet in i bilden när jag står där med kameran vid ögat.
Jag hann!
Men passar färgerna till bilen? Tveksamt. Får bli lite sobert svartvitt istället.
Om nu det här blev bättre? Strax var jag framme vid min egen bil. Lite simplare.
.
Fint som snus!
Ha en fin kväll!