Vandra in i mörkret

Det är ännu så länge  lätt att gå in i mörkret, skymningen kommer förhållandevis tidigt och en eftermiddagspromenad slutar gärna  i eftermiddagsmörker.

Då, om ljuset faller rätt,  börjar gångtunnlarna bli spännande.

Gångtunnlar som motiv var  något jag upptäckte när  jag började blogga. Då jobbade jag fortfarande och gick ofta  till och från jobbet, när jag inte cyklade. Kameran var  med och det blev många gångtunnelbilder och tunnlarna blev ett återkommande tema. Som synes får jag får jag återfall ibland.

Men gårdagens promenad blev  mer en vandring in i mörkret. Det blev ju också en fortsatt tillvänjning (eller vad man ska kalla det ) till den nya kameran. Jag  köpte  den ju av två  skäl:billig och liten. Alls icke lika ergonomisk som min Olympus, men fickvänlig, en typisk flanörskamera.  Jag har inte gjort någon direkt  jämförelse (tester är tråkiga), men den verkar klara mörker lika bra, bättre än fotografen.

Sedan blir ju frågan om man ska  tolka mörkret i färg- eller gråskala.

Alltså blir  det både och, färg och svartvitt, fast det  slutgiltiga beslutet tar jag hemma vid  datorn, och ibland blir det tvärtom mot vad jag tänkte (och såg) därute i mörkret.

Plötsligt kanske man drabbas av en översvämning. Då gäller det att se upp.

Den här bilden visar  definitivt fler detaljer än vad jag såg när jag gick där. Det finns ibland mycket att hämta i lågdagrarna.

Men man kan ju också bevara mörkret i bilden.

Eller också ljusar man upp bilden när den kommer hem till datorn. Den här bilden är tagen på samma plats, med samma ljus, och samma inställningar som  förra bilden.

Sedan är det bara att bestämma sig för  om det är fult och brusigt och läskiga färger, eller om det är en bild med speciellt uttryck.

2016-02-02 18:59   syntax

Nå´jo - sa finnen. Det är trevliga minnesbilder från en promenad - utom bild 2. Den är förtätad och intressant. Står väl på egna ben.
Sista bilden´- ja, du vet nog vilket alternativ jag väljer... ;-)

Besvara