Vandra in i mörkret
Det är ännu så länge lätt att gå in i mörkret, skymningen kommer förhållandevis tidigt och en eftermiddagspromenad slutar gärna i eftermiddagsmörker.
Då, om ljuset faller rätt, börjar gångtunnlarna bli spännande.
Gångtunnlar som motiv var något jag upptäckte när jag började blogga. Då jobbade jag fortfarande och gick ofta till och från jobbet, när jag inte cyklade. Kameran var med och det blev många gångtunnelbilder och tunnlarna blev ett återkommande tema. Som synes får jag får jag återfall ibland.
Men gårdagens promenad blev mer en vandring in i mörkret. Det blev ju också en fortsatt tillvänjning (eller vad man ska kalla det ) till den nya kameran. Jag köpte den ju av två skäl:billig och liten. Alls icke lika ergonomisk som min Olympus, men fickvänlig, en typisk flanörskamera. Jag har inte gjort någon direkt jämförelse (tester är tråkiga), men den verkar klara mörker lika bra, bättre än fotografen.
Sedan blir ju frågan om man ska tolka mörkret i färg- eller gråskala.
Alltså blir det både och, färg och svartvitt, fast det slutgiltiga beslutet tar jag hemma vid datorn, och ibland blir det tvärtom mot vad jag tänkte (och såg) därute i mörkret.
Plötsligt kanske man drabbas av en översvämning. Då gäller det att se upp.
Den här bilden visar definitivt fler detaljer än vad jag såg när jag gick där. Det finns ibland mycket att hämta i lågdagrarna.
Men man kan ju också bevara mörkret i bilden.
Eller också ljusar man upp bilden när den kommer hem till datorn. Den här bilden är tagen på samma plats, med samma ljus, och samma inställningar som förra bilden.
Sedan är det bara att bestämma sig för om det är fult och brusigt och läskiga färger, eller om det är en bild med speciellt uttryck.
Sista bilden´- ja, du vet nog vilket alternativ jag väljer... ;-)