Vägen, och dess betydelse för bilden, en alldeles för solig dag

I dag alltså. Det såg ut som att det skulle bli lite kontrastdämpande moln idag, men det hade gått över när jag gav mig av på promenad. Solen gassade, på både fotograf och motiv.

En väg kan vara ett viktigt bildelement som bygger upp bilden och leder in blicken och kanske ger bilden lite spänning. Vad finns bortom kröken? Dessutom kan ju kröken ha en skön form.

Men vägen kan ju också vara den väg man färdas för att komma fram till bilden. Så en väg kan vara vägen till målet på flera sätt.

Den här vägen är den väg jag går när jag parkerat bilen, för att komma fram till den mindre väg jag tänkte gå. Vägen kröker så jag ser inte hur lång väg jag har att vandra. Solen gassar så jag känner redan att min väg kommer att kännas lång idag. Jag lämnade vattenflaskan i bilen.

Var jag är? "Någonstans i Sverige...". Ulla Billquist får ni tänka er själva.

På himlen leker molnen, i övrigt är jag ensam på min färd.

Vägen finns med här med.

Om jag tittade åt vänster var molnen ännu mer lekfulla.

Vägen är inte borta, men den syns inte på bilden, ni får tänka er den hitom diket (som inte heller syns). Och om ni undrar över perspektivet så är det 10 mm  (x 1.6)

Här har jag börjat vandra den smala vägen...

...men jag undgår såväl taggbuskar som andra faror, och det är alldeles torrt här, så jag kan inte heller fastna i något fototräsk. Men jag gillar inte kontrasterna, vare sig tallar eller Natt och Dag blir bra. Men tänk er er en sol som gassar i nacken, några surrande insekter och ett par svettdroppar som börjar söka sig väg, så kanske stämningen blir den rätta.

Vägen då? Den kröker sig på 10 mm-vis runt bilden till vänster.  Lita inte på perspektivet.

Bara att vandra vidare. Vägen är vägen mot målet.

Och vägen är fortfarande motivet, eller är det allt det torra grå ?

Nu har vägen fört oss ända hit, bara en smal remsa i gräset, mellan stenarna.

Mera sten!

Riktig motljusbild. Om du förstorar ser du var jag gömt solen bakom en gren.

Vi fortsätter vår väg genom den vajande timotejen, bort mot skogen därborta.

Och plötsligt ändrar vägen karaktär.

Stenigt och uppför och nu gassar solen verkligen i nacken, känn efter får ni känna.

Vart är vi på väg? (Nej det är inte ett frågeprogram i teve.)

Det är som med alla följetonger. Vänta på den spännande (nja) fortsättningen.

2010-07-06 04:23   EGW

Ett blogginlägg som är en cliffhanger! :-) På den första bilden tycker man sig skymta en lyktsolpe i bakgrunden, men den bilden går ju inte att förstora!

Det är i alla fall en spännande miljö, och välexponerade bilder med tanke på det kontrastrika ljuset. Och bra utnyttjande av den korta brännvidden. Jag måste skaffa mig en riktig vidvinkel, har aldrig haft det!

Besvara

Svar från janolof 2010-07-06 14:17

Tack Ernst Göran!

Vidvinkel är spännande, men kräver träning, misslyckanden och vana, speciellt om vinkeln är riktigt vid, men när man vant sig ger den mycket igen. Med den digitala tekniken kostar ju inte alla misslyckandena så mycket heller.

Nej det är inte en lyktstolpe, utan en liten kraftledning.

Svara

2010-07-06 16:52   Margareta Cortés

Vägen till målet, där vägen smalnar av allt eftersom och blir mer och mer stenig och svårframkomlig. Spännande väg och lite som en aforism över livet.
Spännande objektiv som jag önskar fanns i min kameraväska också.

Besvara

Svar från janolof 2010-07-06 17:04

Aforism över livet, det har jag inte tänkt på, men å andra sidan vet jag sällan vilka högre mål som styr mitt berättande. Jo det objektivet har gett mig mycken glädje.

Svara