Vad DOGMA har gett mig.

Dogma har varit i hetluften igen på bloggen. Jag ger mig inte in i den debatten utan reflekterar hellre över vad dogma-tankarna har gett mig.

För mig är Dogma inte ett regelverk, utan ett förhållningssätt, men ett förhållningssätt som man valt att beskriva med regler. Jag ser inte reglerna som ett mål i sig, utan som en hjälp och som ett sätt att kommunicera ett förhållningssätt. Genom att tillämpa reglerna kan jag succesivt få erfarenheter och insikter som utvecklar mig som fotograf, om jag samtidigt reflekterar över vad jag håller på med.

Jag är ungefär lika gammal som bloggare och "dogmatiker". Jag tror inte det är en tillfällighet, det är två aktiviteter som går hand i hand. Förhållningssättet kräver reflektion för att verkligen ge mig något, för att utveckla mig, men enbart reflektion räcker inte, den måste baseras på erfarenheten, det praktiska utövandet. De två går också hand i hand i lärandet.

Vad har då Dogma gett mig (så här långt)? Enkelhet! Frihet! Det viktigaste är nog känslan av enkelhet. Jag har sorterat bort, befriat mig från, ett antal valmöjligheter, och kan därigenom koncentrera mig på det viktigaste: motiv och bild. Enkelheten består i just detta med en kamera, ett objektiv, en film. Egentligen är det inget nytt, det var ju så jag lärde mig fotografera en gång. De övriga delarna av Dogmas regler tycker jag inte är så intressanta, för de är nästan självklarheter för mig.  Ja, inte det där med beskärning då, men låt gå.

Canon S70 (Dogma-bild)

Enkelhet

Enkelheten är alltså det viktigaste, att man sorterar bort att ovidkommande. Hur man gör det är ointressant, men Dogma är en väg, och en väg som öppnades just nu. När jag sorterar bort en rad val, så är det bara sökandet efter motiv och möjliga bilder som blir kvar. Inga tankar om att byta objektiv, etc., etc...   På ett sätt är det en förhållande jag ändå varit på väg mot, men så här blir det tydligare.

Enkelheten - jag upplever en frihet och renhet i förhållningssättet, när jag går där med min lila pocketkamera i handen. Den är inte stor, den ryms i handen. Det bidrar också till känslan av enkelhet. Jag kan alltid ha den med mig, den är aldrig till besvär, som en större kamera. Den bara finns. Den ger frihet. Frihet från tekniken, som bara skall finnas där, men inte ta plats. Och bara sitta i ryggmärgen och inte kräva uppmärksamhet. Uppmärksamheten skall riktas mot det kreativa, seendet, skapandet.

För mig, just nu, handlar detta om gatufoto, och områden som är närbesläktade till sin karaktär. Jag skrev om nybörjare häromdagen. Som gatufotograf är jag nybörjare (iallafall känner jag mig så, och det är det väsentliga). Gatufoto innehåller så mycket som jag inte ägnat mig åt tidigare, och då hjälper mig enkelheten. Dessutom är enkelheten i sig en skön konst och upplevelse.

Som framgått av andra inlägg här på bloggen försöker jag också fotografera varje dag (och lägga ut på bloggen). Det är  en självpåtagen uppgift, för att få mig att fota kontinuerligt, med den erfarenhet de kan ge. Annars råkar jag ofta, så här års, ut för att fotandet läggs i träda när jobbet börjar uppta för mycket mitt fokus. Men till och från jobbet ska man ju gå, och då kan lillkameran hänga med. Få se hur det går när mörkret kommer. Och undrar hur länge motiven räcker. Det händer inte så mycket längs de vägar jag bruka gå. Större delen är det ganska folktomt. Här kommer också detta med enkelhet in.

 Jag erkänner...

Jag kommer aldrig att bli en 100% renlärig Dogma-fotograf. Det kan jag inte. Jag kan inte begränsa mig till en typ av fotograferande. Då blir det en tvångströja,  eller en tagelskjorta som Johan föredrog. Så kan jag inte stänga in mig, men jag kan tillämpa trossatserna på denna typ av fotografi. För annat fotograferande väljer jag andra vägar, men även där söker jag efter förenkling, att arbeta så enkelt som möjligt i förhållande till de bilder jag vill ta. Men varje område kräver sitt förhållningssätt, och jag är för mycket generalist för att begränsa mig till ett område.

Men, som en slutkläm, jag vill sträva efter alla de förenklingar som främjar mitt fotograferande. 

SLUT

2008-08-24 11:14   Satto

Intressant läsning om Dogma....väcker tanke...gillar dina tankar och tycker du uttrycker dig trevligt & läsvärt.....
funderar vidare:-)

Ha en god söndag:-)
/// Monika

Besvara

2008-08-24 11:21   Gunnar-E

Har aldrig förstått dessa debatter. Om ett antal personer samlas kring ett intresse och försöker sätta upp lite riktlinjer kring sitt intresse, varför hoppa på dom då. Är det så störande att man retar sig på t ex DOGMA. Varför inte bara glädjas åt sin egen inriktning.

/Gunnar

Besvara

2008-08-24 16:24   Johan Pihl

J-O och Nils. Det finns en anledning till det här med att icke beskära bilder efter tagningsögonblicket. Det är inte bara en onödig regel. H C-B var inne på det också. Han menade att man då slipper en massa "kanske"-bilder. När man ser bilden på kontaktkartan eller på displyen så ska man inte behöva tänka att "kanske om jag beskär bilden lite där och lite där, så kanske det blir en bra bild." Utan, antingen är det en BILD eller så är det det INTE! Det handlar återigen om att förenkla- och inte att försvåra fotograferandet.

Besvara