Ute i sagolandet?

När jag är ute och  promenerar har jag ofta  en kamera  med  mig.. Det är lättare  att promenera då, även  om den bara  ligger i  fickan, så  där utifallatt. Utan  kamera är promenaden  förmodligen ett ärende och därigenom inte lika spontan. Tråkigare och träligare  alltså.På något sätt har  jag nog alltid varit en vandrare, en strövare, en flanör, observerande, fantiserande, långt innan en kamera kom med  i leken.

Men finns kameran där, liten, lätt och smidig, i fickan eller runt halsen så blir det ju bilder tagna här och där, ibland med en idé bakom redan då ( som jag kanske, ofta troligen, glömt innan jag är hemma), men ibland får sin  betydelse vid  datorn när jag bloggar. Kan det  vara ett Bohemiskt förhållningssätt?

Som den här bilden. Den  är lite av en biprodukt av  "jakten på den  franska barnflickans cykelbacke" (se tidigare inlägg).

Jag såg trappan. Den är inte välbekant, för den här vägen tillhör inte mina normala strövmarker. Jag riktade  kameran neråt eftersom trappan går neråt. Jag trodde inte på bilden, men gjorde  pliktskyldigast en exponering. Det kostar ju inget och jag  har lärt  mig att  när jag bloggar är det inte alltid de bilder som jag ser ute vid fotograferingen  som passar i bloggen. Den här blev  mycket riktigt  över. Men den fick en chans till. Jag förstärkte färgerna i bilden och plötsligt såg jag ett sagolandskap. Skulle inte en Pippi  Långstrump eller  en Ronja kunna komma springande här? Eller varför inte snapphanar och Robin  Hood?

Eftersom jag hittade "Ett litet hus vid skogens bryn" under samma kameraströvande får det bli en bild till. Den kan ju  passa i sagotemat.

2016-03-07 22:36   Heritage 73

Konstigt, jag tycker det ser ut som om trappan går uppåt, inte neråt.

Besvara

Svar från janolof 2016-03-08 10:24

Det beror ju på att jag, som jag skrev i texten, riktade kamera n neråt. Då ändras ju perpektivet

Svara

2016-03-07 23:24   Lena Eriksson

Jag förstår helt och fullt att du såg ett sagolandskap...det gör jag också, på dina bilder! Kul!

Besvara

Svar från janolof 2016-03-08 10:26

Tack Lena! Ibland bara uppstår sådant, och då är det ju bara att hänga på.
Tack/J-O

Svara