Upprepningens skönhet (eller vanans trygga lunk). En promenad innan jag skulle till Chicago.

I går alltså. Tredjedag jul. Tänkte att jag skulle ta en liten promenad i alla  fall före kvällens begivenheter. Kylslaget var vädret och så många var det inte ute, utom de som skulle mellandagsrea-handla. Eller skulle någonstans. Eller ungdomarna som lät smällarna eka mellan höghusen. Inte helt folktomt alltså, men inte direkt några mellandagsspatserande.

Ljus och mörker mötte jag.

Lätt snörvlande i den kyliga luften gick jag den vanliga vägen ut i världen. Det blir lätt så, med kameran på magen. Det är rakt fram, hemifrån räknat, som motiven oftast finns. Åt höger eller vänster känns inte lika lockande att gå. Vägen till motiven är  längre. Alltså blir det samma hus som vanligt jag passerar först, när jag strövar ut i världen och motiven blir de samma.

Lyckligtvis varierar ljuset och den här gången kom jag ut i rätt stund. Något senare och ljuset hade varit borta, något tidigare och jag hade missat prakten. Och bilderna.

Men ibland  händer något nytt. Förhoppningsvis.  Som här. En silhuett vandrar upp till höger i gräsets halkiga snö, ingen normal gångväg. Men i går ett nytt motiv.

Min vana trogen fortsatte jag dock rakt fram. Invant och bekvämt när man inte är ute efter nya äventyr och upplevelser. Men även där kan något nytt dyka upp. Så här hade jag inte sett ljuset förut. Inte vad jag kommer ihåg i alla fall.

Men jag har tagit många bilder här (och passerat här många, många fler gånger)

Igår dök också en nymåne upp

Den kan ju få antyda att vi närmar os slutet på inlägget.

Men Chicago då? Dit skulle jag nästa gång jag  gick den här vägen, men då tog jag tåget in till stan och Stadsteatern.

2014-12-28 10:34   Lena Eriksson

Svårt att låta bli att vandra den "vanliga" invanda vägen. (Bra att ha två städer då att bli invand i... :)
Näst sista bilden med det låga ljuset på höghuset är jättefin!

God fortsättning!

Besvara

Svar från janolof 2014-12-28 10:50

"Två städer" (Dickens) är ju inte det sämsta! Lycka till!

Svara

2014-12-28 10:41   yka

Det finns en viss tjusning med att trampa samma stigar och se hur årstiderna och ljuset förändras. Tycker om näst sista bilden med nymånen! God fortsättning! yvonne

Besvara

Svar från janolof 2014-12-28 18:41

Alltid ändrar sig något mellan gångerna och visst är det spännande att se ändringarna, även om man sett dem många gånger förut, men varje gång blir det en ny upplevelse.

Svara

2014-12-28 17:09   Khalad

När man går samma vägar ser man alla små detaljer som ändrar sig, liksom ljuset och årstiderna förstås. Fint!/ Björn T

Besvara

Svar från janolof 2014-12-28 18:43

Visst är det så, och vi här uppe i Norden är ju gynnade av årstidsväxlingarna.

Svara