Uppe på kullen som är en tipp som är toppen
Jag fortsatte gårdagens eftersök av gamla miljöer, genom att trava upp på Johannelundstippen, som fortfarande var en tipp när vi genom köksfönstret kunde se lastbilarna som rullade upp på toppen. Nu gick jag upp för nyfikenhetens och utsiktens skull och såg att det byggs.
Det mesta av husen därnere till vänster fanns inte.
Men visst har det blivit trevligare och finare här uppe, om man nu inte gillar sprängsten och fyllnadsmassor.
När jag kommit så här långt tyckte jag att jag kände igen träden från Fotosidan, var det inte de som Margareta fotograferade för några år sedan.
.
Tur att det fanns vägvisning...
.
Jag kunde inte låta bli att fota träd jag heller, även om jag bara hade vidvinkel med mig och det blev mest för dokumentationens skull (om det nu inte bara var för skojs skull).
Kista Science Tower och Victoria Tower blir rätt små på 6-7 km håll.
.
Det är rätt fint däruppe. Kanske återvänder jag en dag, när jag inte har något annat för mig. I går gick jag vidare för att se om jag kände igen mig i Vällingby centrum.
Visst är de vackra träden där på toppen av tippen. Synd bara att de inte skiftar så mycket i färg på hösten.
Har sett att det finns både fasan och hare där uppe. På vintern finns det ofta sidensvansar också.
Mina träd är de som vetter mot Vällingby och parkeringen nedanför kullen.
Väldigt vad de byggt på skidbacksidan sedan jag vari dit, känns som det skulle kunna bli en bra backe för träning när jag börjar gå som normala människor igen.
Sitter just nu i loungen på Finlandsbåten och vilar min trötta fot medan mitt övriga sällskap gått i land i Helsingfors.