fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Två dagar utan kamera, och då fanns det inga motiv. Tur att det finns rester...

Två dagar har jag nu varit avhållsam, inte haft någon kamera i fickan eller ens i ryggsäcken, när jag gått till och från jobbet. Och tänk, då fanns det inga motiv heller, hjärnan sysslade med annat än att upptäcka. Frågan är vad som var hönan och vad som var ägget, eller var det helt enkelt frågan om en kort temporär bildtrötthet?  Överbelastad bildhjärna?

 

Men det blev några bilder över...

Jag såg flaggorna sticka upp och klättrade upp på jord- och snövallen för att se bättre. Från vänster till höger: E4:an, den nyligen flyttade kraftledningsstolpen, en massa bilar, och byggjobbarnas baracker. Till höger, utanför bild: husbygget. Riktning: söderut, in mot sta'n. (Stockholm, alltså, även om detta också är innanför stadsgränsen.)

 

Ernst Göran undrade om det skulle bli någon park här, när bygget är klart. Det här är nog den park det blir, en bilpark, och den smala skärm av skog som fanns här ut mot motorvägen är nersågad.

 

När jag ändå stod i denna upphöjda position riktade jag kameran åt andra hållet, och där nere, där jag brukar gå, gick dom, pendlarna på väg till jobb eller skola.

 

 

Riktar man blicken uppåt kan man riktigt se hur bygget strävar uppåt, mot himlen och molnen.

 

Och på hörnet mitt emot har en cykelhandlare flyttat in.

Det var de gula(?) prislapparna som gjorde att jag tog bilden...

 

 

Inlagt 2011-03-19 10:44 | Läst 1878 ggr. | Permalink

"Man kunde drömma om att de gula prislapparna är vårblommor :-) Kommer sådana områden till sist att bli platser där människor känner sig hemma och lyckliga, platser som förknippas med en lycklig barndom? Ja, kanske det, vi har sådana otroliga möjligheter att upptäcka fina saker överallt."


(visas ej)

Vad heter hufvudstaden i Sverige?
Man kunde drömma om att de gula prislapparna är vårblommor :-)

Kommer sådana områden till sist att bli platser där människor känner sig hemma och lyckliga, platser som förknippas med en lycklig barndom? Ja, kanske det, vi har sådana otroliga möjligheter att upptäcka fina saker överallt.