Tecken i skyn och konsten att närma sig storstaden
Jag närmade mig storstaden norrifrån, längs vägar jag gått förr i tiden, när här var skog och mossa och bär och små stigar, med och utan myror. Nu äter sig storstaden in i dessa marker, som på inget sätt är jungfrueliga, här har varit militär mark. övningsfält.
När jag gick där såg jag plötsligt ett tecken i skyn, högt ovan den nyanlagda gatan.
Tänk om en människa på stenåldern hade sett något sådant på himlen! Ja det räcker med en 1800-talsmänniska. Vad hade de tänkt och tyckt och trott? Och nu är det vardagsmat.
Vägen till storstaden kan se olika ut, beroende på vilken väg man väljer, och har man kamera med sig kan vägen se ut så som fotografen väljer att uppfatta den.
Så här kanske.
Eller så här?
Kanske upptäcker man tecken inte bara i skyn.
Kanske ser man nya tecken i skyn om man är uppmärksam.
Han valde en annan väg än jag.
Konsten att gömma en skyskrapa bakom två träd.
Det var visst lunchdags i den stora staden.
Han gick åt det hållet...
...själv gick jag hem.